omr71

71 Övergripande formgivning av
fysiska miljöer o d. Stadsplanering,
glesbygdsplanering.



710. Allmänt.
711 Översiktlig samhällsplanering. Regionplanering. Generalplanering. Stadsplanering o d. 7111 Allmänna utgångspunkter och principer. 7112 Regionplanering. Generalplanering. Områdesplanering. 7113 Landsbygdsplanering. 7114 Stads- och tätortsplanering. Tätorter. Bostadsområden. 7115 Zonindelning för bebyggelse inom städer och tätorter. Stadsdelar. Byggnadskvarter. 7116 Byggnads- och stadsplanebestämmelser. 7117 Planering för trafikleder. 7118 Lednings- och kabelnät för offentligt bruk. Tekniska försörjningsnät. 7119 Övrigt.

712 Landskapsplanering. Naturvård. Trädgårdsarkitektur. Parkanläggningar. 71212 Naturen. Naturstudier. Naturskydd. Miljövård. 71214 Miljövetenskap. 7122 Allmänt om landskap. Naturreservat. Fritidsområden. Privata parker och trädgårdar. 7123 / 7129 Trädgårdsanläggningar.
713 Vägar od i landskapet.
714/716 Vatten, fiskar, vattenvård. Luft, skog, fåglar, luftvård. Mark, örter, markdjur, markvård. 714 Vatten, fiskar, vattenvård. 715 Luft, skog, fåglar, luftvård. 716 Mark, örter, markdjur, markvård.
717 Anläggningar i landskapet. 718 Kyrkogårdar. Gravplatser. Krematorier.
719 Kulturvård. Hembygdsvård.

(SAB Odg, Mua, Uh, Bgk, delar av P som gäller formgivning o d . DC, DK 71. DK 502, 504)




Länkar till bilagor till forskningsarbetet om samhällsplaneringens problem finns i:
Sven Wimnell 080203+++ Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Ett forskningsarbete. Utredningar och deras innehåll. (http://wimnell.com/omr40zf.pdf)
Observera att bilagor med äldre datum delvis kan vara inaktuella.
Länkar till de senaste bilagorna finns på entrésidan. För att komma dit klicka på Till Entrésidan

Om man vill komma till ett annat av de 129 områdena:
Klicka på Till Sven Wimnells systemtabell. eller Till popup-tabell.
och klicka där på önskat område.




Om världshistorien och svenska historien finns i:
Sven Wimnell 080201+ 5 april 2014: Sveriges och omvärldens historia. (http://wimnell.com/omr93c.pdf)

De första femtio åren av FNs historia finns i:
FNs historia och verksamheter (http://wimnell.com/omr93b.html)

Länkar till fackföreningar och företagareföreningar finns i:
Sven Wimnell 27 februari 2010 + 3 april 2014: Fackföreningar och arbetsgivareföreningar 2014. Statistik om arbete och näringar. Arbetsförmedlingens hemsida. http://wimnell.com/omr658f.pdf
Här finns tusentals länkar.

Länkar till statliga myndigheter m m finns i:
Sven Wimnell 3 april 2014: Statstisk årsbok för Sverige 2014 och regeringens verksamheter inlagt i 22 politikområden. Med många länkar till myndigheter o d och bibliotekssystem.
http://wimnell.com/omr36-39zzj.pdf

Här finns bl a uppgifter om SAB, DC och DK.

Länkar till universitet och högskolor, utbildning och forskning finns i:
Sven Wimnell 10 april 2012: Universitet och högskolor. Utbildning och forskning. http://wimnell.com/omr40zh.pdf

Länkar till statistik finns i:
Sven Wimnell 050206+100201+100211: SW-klassifikationssystem med inagda: LIBRIS/SAB, sverige.se 2008, SCBs forskningsämnen, CPV för varor/tjänster, SNI arbetsställen 1998, SSYK yrken, SUN 2000 utbildningar. SPIN 2007 varor och tjänster, SNI 2007 näringsgrenar, Statistisk årsbok för Sverige 2010 och Samhällsguiden 2007. 2010 CPV ej aktuell.(http://wimnell.com/omr40t.pdf)
Här finns bl a statistik för område 658 samlat under en rubrik för området.

Länkar till mänskliga rättigheter finns i :
Sven Wimnell 4 maj 2011: Om mänskliga rättigheter 2007 i alla världens länder enligt Urikesdepartementets utredningar.
http://wimnell.com/omr103a.pdf

Länkar till världsarvslistan finns i :
Sven Wimnell 9 jan 2012:
http://Världsarvslistan http://whc.unesco.org/en/list/
http://wimnell.com/omr91b.pdf

En beskrivning av klassifikationssystemet för mänskliga verksamheter finns i:
Sven Wimnell 060224: Samhällsplaneringens problem. Klassifikationssystemet för verksamheter. (http://wimnell.com/omr40zd.pdf)
En lång beskrivning om Klassifikationssystemet och forskningsarbetet om samhällspaneringens problem. Med bilder.

En äldre delvis inaktuell beskrivning av företagsplanering finns i:
Sven Wimnell 20 oktober 2001. Samhällsplanering och företagsplanering. 41 sidor (http://wimnell.com/omr658b.pdf)
(I denna sammanställning finns hänvisningar till en gammal adress för Sven Wimnells hemsida. Adressen är ändrad och är nu http://wimnell.com)

Länkar i Mölndals stadsbiblioteks länkkatalog finns i :
Sven Wimnell 991006: SAB-systemet, en pdf-fil på 42 sidor med hjälp av Mölndals biblioteks länkkatalog. En sammanställning från Mölndals stadsbiblioteks länkkatalog. Länkarna ordnade enligt Sven Wimnells systemtabell. (http://wimnell.com/omr102e.pdf)
Så såg länkarna ut 1999. Många tusen utvalda länkar i alla ämnen, sorterade som böckerna på biblioteket. 2014 kan de vara ändrade, sök på
Länkkatalogen: http://webbkatalog.molndal.se/default.htm
Q EKONOMI OCH NÄRINGSVÄSEN.:
http://webbkatalog.molndal.se/xq.htm
Qb Företagsekonomi :
http://webbkatalog.molndal.se/xqb.htm
O SAMHÄLLS- OCH RÄTTSVETENSKAP:
http://webbkatalog.molndal.se/xo.htm
Oha Arbete och arbetsmarknad:
http://webbkatalog.molndal.se/xoha.htm


Sven Wimnell 3 april 2014: Statstisk årsbok för Sverige 2014 och regeringens verksamheter inlagt i 22 politikområden. Med många länkar till myndigheter o d och bibliotekssystem. http://wimnell.com/omr36-39zzj.pdf
Här finns bl a uppgifter om SAB, DC och DK och Mölndal 2014

Beskrivningar och länkar om sociala miljöer, världen, våld, diskriminering, skolan och mobbning och mycket annat finns i :
Sven Wimnell 16 mars 2008: Något om sociala miljöer. Kompletterad 1 juni 2012 med våldet i världen, mänskliga rättigheter, mobbning, diskriminering o d. http://wimnell.com/omr7952-7956d.pdf

Folkbildning, studieförbund, utbildning, forskning, skolan, civilsamhället, kultursamhället o d behandlas i:
Sven Wimnell 31 januari 2014: Fel i skolor. Folkrörelser, Folkbildning och Studieförbund. Utbildning och forskning. Vuxnas och 15-åringars kunskaper. PISA. Civilsamhället. Kultursamhället. http://wimnell.com/omr36-39zzf.pdf

Läget i början av 2014, hushållsbudgetar, boende, hushållsinkomster, välfärdsfördelning, skatter, utbildning, bibliotekssystem mm finns i:
Sven Wimnell 3 april 2014: Statstisk årsbok för Sverige 2014 och regeringens verksamheter inlagt i 22 politikområden. Med många länkar till myndigheter o d och bibliotekssystem.
http://wimnell.com/omr36-39zzj.pdf


Länkar till särskilda utredningar som hör till området här finns bland de förtecknade länkarna i det följande under rubriken:
Andra områden än 40 och 36-39.



På Sven Wimnells hemsida på Internet, http://wimnell.com, ges en redovisning av ett forskningsarbete med titeln: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen. Med ett klassifikationssystem för mänskliga verksamheter. Forskningen har med varierande intensitet pågått sedan mitten av 1960-talet.

Utvecklingen mot framtiden beror huvudsakligen av människornas verksamheter. De har ordnats in i 129 verksamhetsområden i nio huvudområden numrerade 1-9. I områdena finns verksamheter som tillsammans formar världens framtid: myndigheter och privata företag och organisationer, arbetare, tjänstemän, filosofer, forskare, lärare, elever, författare, människor av alla slag med alla upptänkliga verksamheter, yrkesverksamheter, fritidsverksamheter, tankeverksamheter o s v.

Hemsidan lades in på Internet våren 1998. Redovisningen omfattar sju inledande dokument och 129 dokument med verksamhetsområden som i första hand ska belysa hur verksamheterna fördelas på de olika områdena. De första åren fylldes de 129 sidorna med sådant, men det visade sig att allt inte kunde läggas in, det skulle bli för mycket. Därför gjordes särskilda bilagor, vanligen i pdf-format, som fick länkar på de 129 sidorna.

På område 40 förtecknas bilagor som har att göra med klassifikations-systemets utformning. Klassifikationssystemet innebär en samhällsbe-skrivning som beskriver de olika verksamheterna, verksamhetsområdena och hur de beror av varandra.

Senare har arbetet mer växlats över till att påverka utvecklingen genom politiken och många bilagor om det har gjorts och finns förtecknade på område 36-39. Många bilagor handlar både om att visa systemets uppbyggnad och att påverka politiken och mycket gäller att bara undersöka verksamheterna i de olika områdena.

Det är så mycket som händer att det är svårt att både sköta de 129 områdena på hemsidan och att göra bilagor. Arbetet gäller att hålla koll på alla som med verksamheter påverkar utvecklingen. Det är så många att enda möjligheten i det arbetet är att skaffa kunskaper från hemsidor på Internet. Människor som väsentligt påverkar utvecklingen finns ofta i företag och organisationer som numera måste ha hemsidor på Internet för att kunna göra sig gällande. Hemsidesinnehavare som man har anledning besöka har vanligen sitt material svåröverskådligt och ändrar ofta åsikter och adresser. Det är inte möjligt att ständigt kontrollera dem och deras ändringar.

I mars 2011 gjordes en revidering av de 129 områdena, där mycket plockades bort. I april 2014 påbörjas revideringar då ännu mer tas bort. Det finns på de 129 områdena på hemsidan inte plats för några mer omfattande beskrivningar eller beskrivningar som har kort giltighetstid. Områdena måste i stor utsträckning få innehålla länkar till bilagor som innehåller beskrivningar av verksamheter och länkar till beskrivningar.

Härefter länkar till några bilagor efter den 19 oktober 2003:
länkar betecknade område 40.
länkar betecknade område 36-39,
länkar betecknade andra områden än 40 och 36-39.
Därefter beskrivningar daterade efter 2013 och
beskrivningar daterade 2013 och tidigare:




Om klassifikationssystem m m, område 40 :

Sven Wimnell 060224: Samhällsplaneringens problem. Klassifikationssystemet för verksamheter. (http://wimnell.com/omr40zd.pdf)
En lång beskrivning om Klassifikationssystemet och forskningsarbetet om samhällspaneringens problem. Med bilder.

Sven Wimnell 050206+100201+100211: SW-klassifikationssystem med inagda: LIBRIS/SAB, sverige.se 2008, SCBs forskningsämnen, CPV för varor/tjänster, SNI arbetsställen 1998, SSYK yrken, SUN 2000 utbildningar. SPIN 2007 varor och tjänster, SNI 2007 näringsgrenar, Statistisk årsbok för Sverige 2010 och Samhällsguiden 2007. 2010 CPV ej aktuell.(http://wimnell.com/omr40t.pdf)


Sven Wimnell 031020:Om hård och mjuk infostruktur. Information, informationsteknik, informationssystem, tillväxt, välfärdsfördelning och demokrati och dylikt. (http://wimnell.com/omr40b.pdf)

031105 Förslag till mjuk infostruktur på SverigeDirekt.pdf (http://wimnell.com/omr40c.pdf)

Sven Wimnell 031205 med tillägg 031231: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen ? Med ett klassifikationssystem för mänskliga verksamheter.pdf ("http://wimnell.com/omr40d.pdf)

Sven Wimnell 040308: Mellanöstern, hela världen, Sverige och den strategiska IT-gruppen. (http://wimnell.com/omr40e.pdf)

Sven Wimnell 040421: Utbildningar vid universitet och högskolor (http://wimnell.com/omr40f.pdf) Beakta datum.

Sven Wimnell 041112 ändrad 050121: Sammanställning om samhällsplaneringens problem. (http://wimnell.com/omr40g.pdf)

Sven Wimnell 041214+tillägg 060220 och 060525: Kunskaper vid universitet och högskolor i Sverige. Från en pågående, ej avslutad, undersökning. (http://wimnell.com/omr40h.pdf)

Sven Wimnell 050109: Infostruktur. Klassifikationssystem: LIBRIS - SAB och SW-systemet. (http://wimnell.com/omr40i.pdf)

Sven Wimnell 050101: SCB:s forskningsämnen inlagda i SW-systemet. Samt nedlagda SAFARIs ämnen inlagda i SW-systemet. (http://wimnell.com/omr40j.html)

Sven Wimnell 050112: Termer ur MeSH (Medical Subject Headings). (http://wimnell.com/omr40k.html)

Sven Wimnell 050112: Några databaser och bibliotek. (http://wimnell.com/omr40l.html)

Sven Wimnell 050121+100201: sverige.se som ersatt SverigeDirekt. Kompletterad 050411 med Riksdagens samhällsguide. Kommentar 2010: sverige.se lades ner 080305. (http://wimnell.com/omr40m.pdf)

Sven Wimnell 080516: sverige.se lades ner 080305. Någon ersättning finns inte. Här är sverige.se från 050116 med klickbara Internetadresser. (http://wimnell.com/omr40mc.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Från Internet 050126. Kompletterad 100201 med SPIN 2007, som ersätter CPV. (http://wimnell.com/omr40n.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Kompletterad 100201 med SPIN 2007, som ersätter CPV. (http://wimnell.com/omr40o.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Områdena 66-69 förkortade. (http://wimnell.com/omr40p.pdf) Ej aktuell 2010.

Sven Wimnell 050203 +100201+100211: SNI 2002. Och antalet arbetsställen 1999. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Kompletterad 100201+100211 med SNI 2007. (http://wimnell.com/omr40q.pdf)

Sven Wimnell 050203: SSYK 96. STANDARD FÖR SVENSK YRKESKLASSIFICERING.Yrken inplacerade i SW-klassifikationssystem. (http://wimnell.com/omr40r.pdf)

Sven Wimnell 050206: SUN, utbildningsklasser, Inlagda i SW-klassifikationssystem. (http://wimnell.com/omr40s.pdf)

Sven Wimnell 050224: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Katastrof- och krisberedskap. Välfärdsfördelning. (http://wimnell.com/omr40u.pdf)

Sven Wimnell 050403. Lärarutbildning. Forskning. Samhällsplanering. Skolan. (http://wimnell.com/omr40v.pdf)

Sven Wimnell 040505: Ny gymnasieskola. (http://wimnell.com/omr40vb.pdf)

Sven Wimnell 050429: SW-klassifikationssystem, med inlagda klasser enligt “Nordisk Outline”, klassifikationssystem för museer. (http://wimnell.com/omr40x.pdf)

Sven Wimnell 050510+050610: Världshistorien och framtiden. Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen ? (http://wimnell.com/omr40y.pdf)

Sven Wimnell 051106+051109: Tillstånd och förändringar utomlands och i Sverige oroar. Vad göra ? Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen ? (http://wimnell.com/omr40z.pdf)

Sven Wimnell 051120: Det viktigaste problemet är: välfärden och välfärdsfördelningen, inte arbetslösheten. (http://wimnell.com/omr40za.pdf)

Sven Wimnell 051215: Om SCBs rapport Trender och prognoser 2005. (http://wimnell.com/omr40zb.pdf)

Sven Wimnell 060127: Samhällsplaneringens problem. Demokrati med kunskaper hos alla. Kriser och välfärd alla dagar. Ansvarskommittén. Tsunamikatastrofen. Krisberedskap. (http://wimnell.com/omr40zc.pdf)

Sven Wimnell 070224: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Ett klassifikationssystem för mänskliga verksamheter. Kunskaper om verksamheterna och deras samband för bättre demokrati och bättre framtid i en gemensam värld. (http://wimnell.com/omr40ze.pdf)

Sven Wimnell 8 april 2011 Statliga myndigheter mm och några av deras webbkartor på Internet.
http://wimnell.com/omr40zg.pdf

Sven Wimnell 10 april 2012: Universitet och högskolor. Utbildning och forskning.
http://wimnell.com/omr40zh.pdf



Politiken är en viktig förutsättning för utvecklingen.
Om politik m m. Område 36-39:

Svensk politik blev särdeles intressant redan 2005 inför valet 2006, och politiken har följts sedan dess i en serie utredningar som innehåller politik men också mycket annat, bl a klassifikationssystem:

Sven Wimnell 050522+050605: De borgerliga partiernas skatteförslag. Och annat om skatter, bidrag och moral. Bostadsbidrag. TV-licens. (http://wimnell.com/omr36-39h.pdf)

Sven Wimnell 050920: Välfärd, skatter, arbete, tillväxt. (http://wimnell.com/omr36-39i.pdf)

Sven Wimnell 060111: Om LO-rapporten Vad vill egentligen moderaterna? Med kommentarter för partierna inför valet 2006. (http://wimnell.com/omr36-39j.pdf)

Sven Wimnell 060316+tillägg 060326: Om alliansens skattelättnader, som ej bör genomföras, och om andra bättre skatteförslag. Bl a slopad individuell TV-avgift. (http://wimnell.com/omr36-39k.pdf)

Sven Wimnell 060327: TV-avgiften i proposition 2005/06:112. Avgifter för privathushåll: De individuella TV-avgifterna bör slopas, och ersättas med en kollektivavgift för alla privathushåll, betald av riksdagen. (wimnell.com/omr36-39l.pdf)

Sven Wimnell 060408: Budgetpropositionen våren 2006. Levnadskostnader. Skatter. bidrag. Förbättringar för dem med låga inkomster. Pensionärer. Icke-pensionärer.
(http://wimnell.com/omr36-39m.pdf)

Sven Wimnell 060813: De borgerliga gynnar i valet 2006 mest de höga inkomsterna. (http://wimnell.com/omr36-39n.pdf)

Sven Wimnell 060921: Alliansen vann valet 2006. Epoken Göran Persson är slut. (http://wimnell.com/omr36-39o.pdf)

Sven Wimnell 061023: Politik efter valet 2006. (http://wimnell.com/omr36-39p.pdf)

Sven Wimnell 070111+070223: Den borgerliga regeringens skatter och skattepropaganda. Utdrag ur omr36-39o.pdf+omr36-39p.pdf . Och något om oppositionen. (http://wimnell.com/omr36-39q.pdf)

Sven Wimnell 070328: Om socialdemokraterna och regeringen. Om skatter och skatteförslag. (http://wimnell.com/omr36-39r.pdf)

Sven Wimnell 070419: Skatter och bidrag för 2008. (http://wimnell.com/omr36-39s.pdf)

Sven Wimnell 080202: Fördomar, kunskaper, moral, politik för välfärdsfördelning och koldioxid. (http://wimnell.com/omr36-39t.pdf)

Sven Wimnell 080528: Komplement till 36-39t.pdf (http://wimnell.com/omr36-39u.pdf)

Sven Wimnell 080808: TV-avgiften, skatterna och pensionärerna. (http://wimnell.com/omr36-39v.pdf)

Sven Wimnell 081108: Politik hösten 2008.
(http://wimnell.com/omr36-39x.pdf)

Socialdemokraterna. Budgetmotion hösten 2008.
(http://wimnell.com/omr36-39xbudgets.pdf)

Miljöpartiet. Budgetmotion hösten 2008.
(http://wimnell.com/omr36-39xbudgetmp.pdf)

Vänsterpartiet. Budgetmotion hösten 2008.
(http://wimnell.com/omr36-39xbudgetv.pdf)

Sven Wimnell 090131: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Världen och Sverige i början på 2009. (http://wimnell.com/omr36-39y.pdf)

Sven Wimnell 090315+090319: Globaliseringsrådets skatteutredningar och andra utredningar om levnadskostnader, skatter, bidrag och välfärdsfördelning. (http://wimnell.com/omr36-39z.pdf)

Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och välfärdsfördelning.
(http://wimnell.com/omr36-39za.pdf)

Sven Wimnell 31 januari 2010: Statistikområden i Statistisk års-bok för Sverige 2010 och något om planering, hushållsekonomi och skatter o d.
(http://wimnell.com/omr36-39zb.pdf)

Sven Wimnell 8 mars 2010 : Politik i början på 2010. Skolverkets förslag. Demonstration av klassifikationssystem för verksamheter. En fortsättning på 36-39za. (http://wimnell.com/omr36-39zc.pdf)

Sven Wimnell 10 april 2010 :En fortsättning på 36-39zc. Politik mm. Grundskolan. Universitet och Högskolor.
(http://wimnell.com/omr36-39zd.pdf)

Sven Wimnell 25 juni 2010 : En fortsättning på 36-39zd. Samhällsplaneringens problem, gymnasiet och politik april-juni 2010.
http://wimnell.com/omr36-39ze.pdf

Sven Wimnell 25 oktober 2010 : En fortsättning på 36-39ze. Samhällsplaneringens problem, grundskolan och politik hösten 2010.
http://wimnell.com/omr36-39zf.pdf

Sven Wimnell 30 november 2010 : En fortsättning på omr 36-39zf. Klassifikationssystemet, samhällskunskapen, partierna, skatterna,
s-problemen, framtidsplaneringen, hälsa och jämlikhet mm.
http://wimnell.com/omr36-39zg.pdf

Sven Wimnell 20 december 2010 : Klassifikationssystem för verksamheter. Förbättring av länkkataloger för Samhällskunskapen i skolan. Regeringens arbete. http://wimnell.com/omr36-39zh.pdf

Sven Wimnell 30 december 2010 : Samhällskunskap, framtidsplanering och hjälpmedel för socialdemokraterna när de ska forma sin nya politik.
http://wimnell.com/omr36-39zj.pdf

Sven Wimnell 18 feb 2011: Till socialdemokraternas valberedning.
Om politik för en ny partiledare.
http://wimnell.com/omr36-39zk.pdf


Sven Wimnell 20 april 2011: En samhällsbeskrivning. Hushållsekonomi. Politisk planering. Socialdemokraternas extrakongress och början på ny
politik. Jobbskatteavdragen. Skolan. Järnvägen i Strängnäs.
http://wimnell.com/omr36-39zl.pdf

Sven Wimnell 10 maj 2011: Barnfattigdom och annan fattigdom.
http://wimnell.com/omr36-39zm.pdf

Sven Wimnell 26 maj 2011: Något om socialdemokrater och politik april-maj 2011.
http://wimnell.com/omr36-39zn.pdf

Sven Wimnell 10 januari 2012: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Politik inför 2012. Det behövs ordentliga och hederliga planeringar för många delområden i nio huvudområden.
http://wimnell.com/omr36-39zo.pdf

Sven Wimnell 10 februari 2012: Alliansregeringens verksamheter i februari 2012 och en socialdemokratisk skuggregering.
http://wimnell.com/omr36-39zp.pdf

Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och socialdemokraternas möjligheter att vinna valet 2014. http://wimnell.com/omr36-39zq.pdf

Sven Wimnell 29 oktober 2012. Förslag: TV-avgiften avskaffas för privathushåll och ersätts med en kollektivavgift betald av riksdagen. http://wimnell.com/omr36-39zr.pdf

Sven Wimnell 1 mars 2013: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Med ett klassifikationssystem för verksamheter som förändrar världen. http://wimnell.com/omr36-39zs.pdf

Sven Wimnell 20 mars 2013: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Några händelser och problem sommaren 2012 - mars 2013 i områdena 1-5.
1. Psykologiska och filosofiska verksamheter.
2. Religiösa verksamheter.
3. Politiska vetenskaper. Politiska verksamheter.
4. Sambansforskningsverksamheter
5. Naturforskning. Matematikverksamheter.
http://wimnell.com/omr36-39zt.pdf


Sven Wimnell 20 mars 2013: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Några händelser och problem sommaren 2012 - mars 2013 i område
6. Teknologiska / Ekonomiska verksamheter.
http://wimnell.com/omr36-39zu.pdf


Sven Wimnell 20 mars 2013: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Några händelser och problem sommaren 2012 - mars 2013 i områdena
7-9. Kulturella verksamheter
http://wimnell.com/omr36-39zv.pdf


Sven Wimnell 20 mars 2013: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen?
Några händelser och problem i världen sommaren 2012 - mars 2013.
http://wimnell.com/omr36-39zx.pdf


Sven Wimnell 30 mars 2013: Om uppgifter för en socialdemokratisk skuggregering. Kommentarer till fem sammanställningar omr36-39zs-zx http://wimnell.com/omr36-39zy.pdf

Sven Wimnell 20 maj 2013: Politik våren 2013. En fortsättning på tidigare sammanställningar om samhällsplaneringens problem den 1, 20 och 30 mars 2013.
http://wimnell.com/omr36-39zz.pdf


Sven Wimnell 1+17 juni 2013: Samhällsplaneringens problem. Om planering av politik för ministrar. Socialdemokraternas hemsida 1 juni 2013.
http://wimnell.com/omr36-39zzas.pdf


Sven Wimnell 22 november 2013: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Hösten 2013 inför valet 2014. Del 1-3.
http://wimnell.com/omr36-39zzb.pdf


Sven Wimnell 22 november 2013: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Hösten 2013 inför valet 2014. Del 4
http://wimnell.com/omr36-39zzc.pdf


Sven Wimnell 27 november 2013: Regeringens, kommunernas och landstingens verksamheter i 22 politikområden den 27 november 2013. Första delen med de första 12 områdena.
http://wimnell.com/omr36-39zzd1.pdf


Sven Wimnell 27 november 2013: Regeringens, kommunernas och landstingens verksamheter i 22 politikområden den 27 november 2013. Andra delen med de sista 10 områdena.
http://wimnell.com/omr36-39zzd2.pdf


Sven Wimnell 24 december 2013: Socialdemokraternas politik. Krav om bättre politik och bättre information om politik. Krav om bättre samhällsinformation och bättre skolundervisning.
http://wimnell.com/omr36-39zze.pdf


Sven Wimnell 31 januari 2014: Fel i skolor. Folkrörelser, Folkbildning och Studieförbund. Utbildning och forskning. Vuxnas och 15-åringars kunskaper. PISA. Civilsamhället. Kultursamhället.
http://wimnell.com/omr36-39zzf.pdf


Sven Wimnell 15 mars 2014: Samhällsplaneringens problem. Förslag till förstasida med 22 politikområden på socialdemokraternas hemsida och kommentarer om de 22 områdena.
http://wimnell.com/omr36-39zzg.pdf


Sven Wimnell 27 februari 2010 + 3 april 2014: Fackföreningar och arbetsgivareföreningar 2014. Statistik om arbete och näringar. Arbetsförmedlingens hemsida.
http://wimnell.com/omr658f.pdf


Sven Wimnell 3 april 2014: Hushållsverksamheter, hushållsbudgetar, inkomster och boende, skatteproblem m m. Och sedan: Statistisk årsbok för Sverige 2014 och regeringens verksamheter inlagt i 22 politikområden, med många länkar.
http://wimnell.com/omr36-39zzi.pdf


Sven Wimnell 3 april 2014: Statstisk årsbok för Sverige 2014 och regeringens verksamheter inlagt i 22 politikområden. Med många länkar till myndigheter o d och bibliotekssystem.
http://wimnell.com/omr36-39zzj.pdf


Andra områden än 40 och 36-39:

Sven Wimnell 991006: SAB-systemet, en pdf-fil på 42 sidor med hjälp av Mölndals biblioteks länkkatalog. En sammanställning från Mölndals stadsbiblioteks länkkatalog. Länkarna ordnade enligt Sven Wimnells systemtabell. (http://wimnell.com/omr102e.pdf)

Sven Wimnell 080524+100201: Länkar i Sunets Webbkatalog, Mölndals länkkatalog och Länkskafferiet samt myndigheter mm under departementen sorterade enligt SW-klassifikationssystem (http://wimnell.com/omr102h.pdf) sverige.se lades ner 080305.

Sven Wimnell 080427: Sökmotorer, ämneskataloger o d på Internet 1999. (http://wimnell.com/omr102i.pdf)

Sven Wimnell 4 maj 2011: Om mänskliga rättigheter 2007 i alla världens länder enligt Urikesdepartementets utredningar.
http://wimnell.com/omr103a.pdf

SCB:s Företagsregister 1999: Antal arbetsställen 1998 - fördelat på näringsgrenar och områden i SW klassifikationssystem. (http://wimnell.com/omr106b.html)

Skoldatanätet och klassifikationssystemet för verksamheter
(http://wimnell.com/omr107b.html)

Sven Wimnell 051015: Om EU. Politikområden. Kommissionen. Parlamentet. Utskott. Ledamöter. EU-nämnden. EU-historia. mm. Förslag till ny konstitution. Grundlag. Folkomröstningar. Lagrådet. Junilistan. (http://wimnell.com/omr32a.pdf)

http://wimnell.com/omr32b.pdf (tillägg 100510) Demokratiutredningens slutbetänkande SOU 2000:1

Delar på område 34 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 34 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr34b.html

Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. http://wimnell.com/omr353g.pdf

Delar på område 353 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 353 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr353h.html

Sven Wimnell 080518: Myndigheter, bolag mm och kommittéer under departementen.(http://wimnell.com/omr353i.pdf)

Sven Wimnell 080518: Myndigheter, bolag mm och kommittéer under departementen fördelade på områden i SW-klassifikationssystem.(http://wimnell.com/omr353j.html)

Sven Wimnell 051010: Folkhälsopolitik med nytt målområde: Kunskaper, förmåga, erfarenheter, vilja. (http://wimnell.com/omr61a.pdf)

Delar på område 657 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 61 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr61b.html

030419:På väg mot 24-timmarsmyndighete
(http://wimnell.com/omr6520b.pdf)

040113:Palestina och Israel. Historia, krig och konflikter .
(http://wimnell.com/omr6525c.pdf)

Delar på område 6525-6529 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 6525-6529 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr6525-6529d.html Sven Wimnell 20 oktober 2001. Samhällsplanering och företagsplanering. 41 sidor (http://wimnell.com/omr658b.pdf)
(I denna sammanställning finns hänvisningar till en gammal adress för Sven Wimnells hemsida. Adressen är ändrad och är nu http://wimnell.com)

Fackförbunden 2004, antal medlemmar. (http://wimnell.com/omr658e.pdf)

Sven Wimnell 27 februari 2010 + 3 april 2014: Fackföreningar och arbetsgivareföreningar 2014. Statistik om arbete och näringar. Arbetsförmedlingens hemsida. http://wimnell.com/omr658f.pdf

Delar på område 658 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 658 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr658h.html

Delar på område 66-68 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 66-68 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr66-68b.html

Resursklassifikation-förstudie. Slutrapport 1999-12-30. http://wimnell.com/omr69b.pdf

Klassifikation av Byggnadsverk och Utrymmen - huvudstudie. Slutrapport 2002-06-18. http://wimnell.com/omr69c.pdf

Två debattartiklar om bostadsbyggandet. "Ge oss en bostadspolitik värd namnet." och "Bostadsbyggandet går mot kollaps." pdf(http://wimnell.com/omr69d.html)

Delar på område 70 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 70 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr70b.html

Sven Wimnell 11 januari 2012 Kulturutredningar och kulturbudgetar http://wimnell.com/omr70c.pdf

Delar på område 71 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 71 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr71b.html

Fysisk planering i det digitala samhället TELDOK Rapport 148 av Gösta Blücher, Daniel Niklasson, Jan-Evert Nilsson och Anders Törnqvist. (Avskrift i liggande format av Sven Wimnell 030404. Avstavning o d justerat 041227) (http://wimnell.com/omr71c.pdf)

Att utbilda arkitekter Sveriges Arkitekters utbildningspolicy (http://wimnell.com/omr71d.pdf)

Sven Wimnell 061213: Järnväg i Strängnäs (http://wimnell.com/omr71e.pdf)

Sven Wimnell 071222: Artiklar från Tidskriften PLAN nr 5-6 2007. Klimatplanering. (http://wimnell.com/omr71f.pdf)

Sven Wimnell 081112: Hållbar stadsutveckling. (http://wimnell.com/omr71g.pdf)

Sven Wimnell 6 august 2010 : Till Trafikverket om järnväg i Strängnäs
http://wimnell.com/omr71h.pdf

Sven Wimnell 29 april 2011: Brev till kommunstyrelsen i Strängnäs om järnvägen i Strängnäs.
http://wimnell.com/omr71i.pdf

Sven Wimnell 8 juni 2011: Område 71 Övergripande formgivning
av fysiska miljöer o d. Stadsplanering, glesbygdsplanering.
Artiklar, beskrivningar o d före 2009. http://wimnell.com/omr71j.html

Boverket maj 2011: Regelsamling för hushållning, planering
och byggande. Lagar med förordningar och föreskrifter.
Plan- och bygglag (2010:900), Miljöbalken m m.
http://wimnell.com/omr71k.pdf

Sven Wimnell 16 juni 2011: Fysisk planering i Sverige. (Område 71)
http://wimnell.com/omr71l.pdf

Sven Wimnell 28 februari 2012: Yttrande till Plan- och byggnadsnämnden i Strängnäs kommun angående järnvägen i Strängnäs.
http://wimnell.com/omr71m.pdf

Sven Wimnell 050424: Om hörsel och om att tala så det hörs. (http://wimnell.com/omr7914b.pdf)

Delar på område 7951 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 7951 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr7951b.html

Delar på område 7952-7956 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 7952-7956 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr7952-7956b.html

Sven Wimnell: Från Migrationsverkets hemsida 080316 (http://wimnell.com/omr7952-7956c.pdf)

Sven Wimnell 16 mars 2008: Något om sociala miljöer. Kompletterad 1 juni 2012 med våldet i världen, mänskliga rättigheter, mobbning, diskriminering o d. http://wimnell.com/omr7952-7956d.pdf

En skolhistoria av Sven Wimnell. Om skolorna i Strängnäs . En uppdatering 2001 av en historia 1992. Kompletterad med nyheter 2010-2011. (http://wimnell.com/omr7957b.pdf)

Delar på område 7957 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 7957 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr7957c.html

Delar på område 796-799 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 796-799 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr796-799b.html

En pdf-fil med några författare och titlar från litteraturhistorien. (wimnell.com/omr82-89b.pdf)

Sven Wimnell 050611: Utdrag ur Demokratirådets rapport 2005: Mediernas integritet (SNS). (http://wimnell.com/omr907a.pdf)

Sven Wimnell 9 jan 2012:
http://Världsarvslistan http://whc.unesco.org/en/list/
http://wimnell.com/omr91b.pdf

Länk till särskild sida med Världsarvslistan. http://wimnell.com/omr91b.pdf

Delar på område 91 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 91 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr91c.html

FNs historia och verksamheter (http://wimnell.com/omr93b.html)

Sven Wimnell 080201: Sveriges och omvärldens historia. (http://wimnell.com/omr93c.pdf)



Beskrivningar av olika slag daterade 2013 och tidigare,
Nytt finns i ovanstående sammanställningar.

Beskrivningarna var intressanta när de lades in. Vilket värde de har nu är okart. Men de belyser vad området handlar om, och det är en viktig uppgift. Vad som hänt senare behandlas i de sammanställningar som förtecknats här tidigare. Det allra senaste finns på entrésidan. För att komma dit klicka på Till Entrésidan


Innehåll:

Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216.
Vi behöver en samsyn om staden.
Ökat intresse för samverkan inom samhällsplanering.
Den täta, energieffektiva och hälsosamma staden.
Cultural Planning - en samhällsförändringsmetod.
Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design.
Miljömål.
Arkitektutbildningar.
Fysisk planering i det digitala samhället.
Samhällsplanering. Fysiska och sociala samhällen.
Informationsförsörjning för ökat medborgarinflytande i planprocessen.
Plan-och bygglagen.
Föreningen för Samhällsplanering.
Stadsmiljörådet, forum för debatt om staden.
Älgen nära utrotas under Gustav III.
IT-kommissionen.
3G-master orsakar miljardskadestånd.
Från Statistiska centralbyrån (SCB) på Intertnet 070602



Regeringen redovisar på Internet vad den arbetar med.
En stor sammanställning om det på 4,9 MB är "omr353g.pdf". Den finns i mindre delar och delar som berör område 71 finns efter innehållsförteckningen till den stora sammanställningen.

Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216.

http://wimnell.com/omr353g.pdf


Innehåll
sid
    3 Regeringskansliet med departementen
    5 Detta arbetar departementen med
    7 Ambassader, konsulat och reseråd
  11 Arbete
  17 Asyl, migration och integration
  28 Boende och byggande
  38 Demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter
  48 EU
  91 Försvar, skydd och säkerhet
115 Hållbar utveckling
127 Jordbruk, skogsbruk och fiske
156 Kommunikationer, infrastruktur och IT
166 Kultur, medier och fritid
180 Lag och rätt
202 Miljö, energi och klimat
247 Näringsliv, handel och regional tillväxt
306 Samhällsekonomi och statsbudget
372 Sjukvård, hälsa, sociala frågor, socialförsäkring
423 Stat, kommuner och landsting
434 Utbildning och forskning
468 Utrikespolitik och internationellt samarbete
495 Ansvarsområden A-Ö
505 Statsministern och statsråden

Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Boende och byggande.
http://wimnell.com/omr353g04.pdf (643+647+69+71)

Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Hållbar utveckling.
http://wimnell.com/omr353g08.pdf (641+644+647+658+ 71 +7951)

Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Jordbruk, skogsbruk och fiske.
http://wimnell.com/omr353g09.pdf (63+641+644+71)

Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Kommunikationer, infrastruktur och IT.
http://wimnell.com/omr353g10 (62+651+654+ 656+71)

Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Miljö, energi och klimat.
http://wimnell.com/omr353g13.pdf (34+61+63+644+656+71)

Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Näringsliv, handel och regional tillväxt.
http://wimnell.com/omr353g14.pdf (62+63+647+653+657+658+66-69+71)

Se även områdena 7 och 70.
Översiktlig planering och byggande berör kulturdepartementets ansvarsområden, se 70 .
Översiktlig planering och byggande berör jordbruksdepartementets ansvarsområden, se 63.
Planering och byggande berör socialdepartementets ansvarsområden, se 7951,
och försvarsdepartementets ansvarsområden, se 6525-6529.
Utbildning och forskning se även utbildningsdepartementets ansvarsområden på 7957.
Beträffande handel och utrikesdepartementets ansvarsområden se 653 och 353.
Finansdepartementets ansvarsområden se 657.
Justitiedepartementets ansvarsområden se 34.
Näringsdepartementet se 658.


Vad gjorde socialdemokraterna? Klicka på följande länk:

Delar på område 71 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 71 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr71b.html


Tidskriften Plan nr 1 2008. Sid 42-45:

Vi behöver en samsyn om staden.

De offentliga och privata stadsbyggnadsaktörerna har olika roller i stadsbyggandet. Men det finns ett behov av ett gemensamt och långsiktigt synsätt om hållbar stadstillväxt. Det kräver ömsesidig förståelse för varandras mål och drivkrafter: medborgarperspektivet, förvaltarperspektivet och försäljarperspektivet. Tillsammans uppmanar stadsbyggnadsdirektörerna från våra tre storstäder och statliga företrädare att stadsbyggnadssektorns aktörer går samman och skapar en nationell plattform för att samlas kring de gemensamma intressena och för ökad kompetens och effektivitet inom svenskt samhällsbyggande.

Staden är spännande och lite mystisk på det viset, att svaret på frågan om vem som äger rätten attbygga och riva i en stad, inte kan besvaras på samma enkla vis, som vem som äger en bil. Staden är inte någons ägodel. Staden är vi och vårt stadsliv. Den är också konkret som marken och fastigheterna med sina byggnader. Den är verksamheterna, händelserna och människorna som deltar. Kommunen har nycklarna till helheten, men inte till alla verktyg som behövs.

För att förstå vilka som egentligen "äger" staden och frågan om hur den ska utvecklas, behöver man ha insikt i den komplexa stadsbyggnadsprocessen. Hur sköts ägandet av och byggandet i staden när den rent juridiskt ägs av så många olika i sina delar och samtidigt av oss alla som en helhet? Långa beslutsprocesser och konflikter, ofta vädrade i massmedia, visar heta strider om vem som äger staden.

Processkunskap ger övertag.
I alla tider har det behövts särskilda experter för, hur man driver den komplexa och värdeskapande stadsbyggnadsprocessen. Vid sidan om politikerna är stadsbyggnadskontorens tjänstemän och deras konsulter självskrivna i den kretsen, men där finns även fastighetsbolagens och byggföretagens mark-och fastighetsutvecklare. Medan de förra arbetar åt staden/kommunen, arbetar de senare åt markägare eller spekulanter. Blivande markägare är ofta byggbolag som utvecklas till fastighetsbolag för rullande planering, byggande och förvaltning i ett kapitalets kretslopp. Kommunens planerare och privata fastighetsutvecklare utvecklar samma typ av projekt, men i sina olika sammanhang. Som motparter agerar den ena som kommunens talesman och den andre som byggherrens. Det allmänna intresset, stadens, avvägs i laga ordning mot det privata, markägarens. De bägge yrkeskollegorna testar och prövar, vänder och vrider på program, gestaltning och utformning tills deras uppdragsgivare är nöjda, det vill säga stadens politiker. respektive aktuell bolagsstyrelse. l framgångsrika projekt bildar parterna kreativa team i gemensamma intressen, i andra binder de varandras händer och fötter i handlingsförlamande grepp. Dominerar en parts planerare i ett projekt, drivs detta självfallet enligt den aktuella uppdragsgivarens mål och intentioner. Där staden lämnar över initiativ eller uppgiften att driva stadsbyggnadsprocessen till byggföretaget, så blir det dennes mål och visioner som präglar projektet, inte stadens. Där kommunen står för helheten och företagen för sina projekt inom ramen för helheten torde konflikterna bli minst.

"Först och störst"
Under folkhemmets tid var kommunerna i gemen mycket aktiva och strategiska i planeringen av städer och tätorter, både vad gäller infrastruktur och särskilda husbyggnadsprojekt. Det så kallade allmänna intresset, kommunens vilja, var grunden för beslut om hur och var staden skulle utvecklas. Mark köptes, planer ritades, byggrätter delades ut till de stora byggherrarna då som nu. Men det är ändå inte nu som då, ens i de mest planeringsaktiva kommunerna! De stora byggherrarna då var ofta de kommunala bostadsstiftelserna. Idag är det lika ofta de börsdrivna byggbolagen, det vill säga privatägda aktiebolag. Medan den offentliga sektorn ska garantera demokrati, som öppenhet, jämlikhet och kritisk debatt, så ska privata företag garantera vinst och konkurrenskraft. Konkurrens kräver slutenhet och beslut som grundar sig på ekonomiskt mätbara resultat idag, inte bred, kritisk debatt och analys, som tar tid. l morgon är bolagets skälm, då kan vinster utebli och idéer vara kopierade av konkurrenten. En del av styrkorna i den nya företagsekonominar ju att vara först och störst.

Konsten att skapa mervärde.
Under folkhemstidens stadsbyggande fick markägarna tillträde till den fysiska planeringsprocessen, när exploateringsvillkoren var givna, och kunde då bygga enligt fastställda regler och därefter sälja. Kort och gott, punkt och slut. Då var kommunerna "först och störst". Dagens process för fysisk planering och byggande har inte samma sorts rationalitet.Kraften i och makten över stadsbyggandet ligger fortfarande i rätten och förmågan att ta initiativ och genomföra.

Intresset att genomföra styrs främst av läget i landet och efterfrågetrycket på orten. Exploateringsvinsten och markvärdesstegringen, sker stegvis under planeringsprocessen från översiktsplan ner till projekt, men sker språngartat med detaljplanens antagande, då den ger grunden för bokfört förväntningsvärde. Det bestäms i sin tur av detaljplanens utformning och byggnadernas gestaltning. Att se hur olika gestaltningar påverkar bokfört markvärde, är som att kunna läsa ett säreget främmande språk, få förunnat och svårt att förmedla till den som inte kan. Den tolkningsförmågan blir oerhört viktig! Duktiga planerare och arkitekter har just den förmågan: att kunna motivera och illustrera hur en attraktiv gestaltning förräntar sig mer än en slentrianmässigt bebyggd "yta", utan hänsyn till platsens kultur, natur, klimat, övrig infrastruktur, kommande brukare och förstås, sammanhanget med staden.

Själva byggandet är inte alls lika vinstgivande, därtill är byggprocessen alltför kapital- och arbetsintensiv, tidskrävande och räntekänslig. Att pressa byggkostnaderna blir allt svårare när staten av energi- och hållbarhetsskäl skärper sina hållbarhetsregler och - inte minst viktigt - sina krav på efterlevnad av reglerna. Exploateringsgraden, det vill säga hur mycket byggnader som ska få plats och hur många våningsplan de får ha, är en riskabel faktor som, om den utnyttjas hårt, kan spoliera andra värdeskapande faktorer. Genom att diskutera exploateringsgraden, lätt beräkningsbar i kassaflödesanalyser, kan byggherren i sent skede vilja höja eller rädda vinsten. Det är inte givet att han/hon då kan föreställa sig de negativa konsekvenserna, ens för egen del.

Den mångfald av faktorer som ska vägas samman till det goda stadsbyggnadsresultatet är en så känslig och svårbeskrivbar övning, att vi brukar se den som en konst, stadsbyggnadskonst. Samverkan mellan många behövs, för att kunna sammansmälta kunskap från olika håll. En lyckad stadsbyggnadsprocess och ett bra bygge är resultat av bra samarbete enligt en gemensam vision och fast förtroende mellan kommun, byggherre, planerare/arkitekter och andra medverkande aktörer. Historien är full av lysande exempel.

Konflikten är given och förutsägbar.
De stora byggföretagen tjänar inte sina pengar på att bygga, utan genom att föregå stadens planering och själva initiera och driva planläggningen inom sina markområden, men för sina respektive nischade syften. Men en stad skapas inte av olika nischade projekt som inte ingår i en given helhet. Utan kommunens sammanhållande planering av det som ger staden sitt värde: gator, torg, parker och öppna mötesplatser, trafik och annan infrastruktur, social service och plats för olika kommersiella verksamheter, blir det ingen attraktiv stad. Konflikten mellan olika parter och intressen är given och förutsägbar, men måste hanteras. Det sker bäst genom en sammanhållen bebyggelseprocess, där olika aktörer kommer till tals och intressen avvägs mot varandra så att medborgarnas och grannarnas rätt till sin stad och sin närmiljö består. För det krävs insikt och förståelse för de olika perspektiven: medborgarnas, förvaltarnas och försäljarnas.

Förvaltarperspektivet: Att bygga stad förall framtid och för alla.
De som planerar och bygger för långsiktig stads-och fastighetsförvaltning har andra strategier än omedelbar lönsamhet. De bygger för att staden ska fungera för vardagsmänniskor för besökare och för näringslivet som helhet. De har inte råd att planera eller bygga enligt tillfälliga söktryck och modetrender. De måste se till det hållbara huset och den framtida staden som helhet.

Försäljarperspektivet: Att bygga stad föratt sälja till köpstarka.
Försäljningsbyggherrarnas fastighetsutvecklare ställer tuffa krav på kommunledningar och stadsbyggnadskontor för att bygga. Runt senaste sekelskiftet, när bostadsbristen var allvarlig, fanns knappt några aktiva nybyggnadsbyggherrar, trots stor bostadsefterfrågan och trots att byggarna alla redan ägde mark för sju års lämpligt bostadsbyggande. Makten över marken och staden utövas även genom ickebeslut: Jag bygger inte! Staden får betala priset även för ickebyggandet. Idag blomstrar byggandet, men till vilket pris?

Medborgarperspektivet: En öppen fråga i en öppen stad.
Den som lever och verkar i staden eller bygden är beroende både av det kortsiktiga här och nu och av att se sin framtid hägra där och då. Hur olika individers och gruppers anspråk tillgodoses sker numera via efterfrågetryckets metodik. Förr gällde snarare behovsanalysens. Vad som efterfrågas är hela tiden en öppen fråga. Dialog med få möten med många, tolkningar, avvägningar, tillhör det nödvändiga visionsarbetet. För att utveckla dess metoder krävs både färdighet och obändig skaparglädje.

Plattform för skön stadsbyggnadskonst och effektivare samhällsbyggnadsprocess.
Stadsbyggnadskonsten och samhällsbyggandet är en kreativ process i skärningen mellan många olika intressen. Det byggda ska motsvara krav på arkitektonisk skönhet, ändamålsenlighet och ekonomi, svara mot sociala och kulturella behov samt ta hänsyn till omgivningen och till det historiska arvet. Processen för tillblivandet ska vara demokratiskt förankrad samtidigt som enskilda intressen ska tillvaratas. Vidare är stadsbyggnadsprocessen i dag mycket mer komplicerad än under tidigare epoker när stadsbyggandet till stor del skedde på oexploaterad mark. l dag byggs tät stad i redan befintlig stad. Detta är särskilt tydligt i de tre största städerna i Sverige.

För att klara uppdraget att skapa ett hållbart stadsbyggande krävs medvetenhet hos alla inblandade i processen om de förutsättningar och villkor som gäller och det krävs en ömsesidig förståelse för parternas bevekelsegrunder och handlingsmöjligheter. Detta kan bara uppnås i dialog mellan alla inblandade parter i samhällsbyggnadsprocessen.

För denna förståelse är också kunskap viktig. l dag satsas betydligt mindre på samhällsbyggnadsforskning än tidigare. Sveriges internationellt ledande ställning på området har gått förlorad. Det är viktigt att återuppbygga en kvalificerad samhällsbyggnadsforskning, särskilt mot bakgrund av den ya förutsättningar som gäller i dag i förhållande till tidigare. Förhållandet mellan intressenterna och hur olika krafter samverkar i dagens samhällsbyggnadsprocess är ett i stort sett outforskat område.

Vi som för det offentligas räkning deltar i samhällsbyggande behöver tillsammans med olika kategorier byggherrar hitta en gemensam definition på långsiktigt hållbar tillväxt för framtidens städer och regioner. Denna gemensamma hållning behöver även den vara långsiktig. Därför behöver vi en gemensam plattform för ökad förståelse och insikt både i samhällets och medborgarnas visioner och krav liksom fastighetsbranschens och byggnäringens. Plattformen kan samtidigt vara en mötesplats för dem som vill höja sin kompetens och därmed öka effektiviteten i samhällsbyggandet. Plattformen bör även stödja och delta i samhällsbyggnadsforskning som breddar sakkunskapen och förståelsen för vad stadsbyggandet innebär för människors vardagsliv och stadens tillväxt.

Vi vill därför inbjuda samhällsbyggandets parter att delta i skapandet av en sådan plattform.

Lars Ivarsson, Christer Larsson, Ingela Lindh, Annika von Schéele & Ines Uusmann

Lars Ivarsson, stadsbyggnadsdirektör i Göteborgs stad.
E-post: lars.ivarsson@sbk.goteborg.se

Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö stad.
E-post: christer.larsson@malmo.se

Ingela Lindh, stadsbyggnadsdirektör i Stockholm stad.
E-post: ingela.lindh@sbk.stockholm.se

Annika von Schéele, arkitektSAR/MSA, Senior Advisor på Boverket och adj professor i arkitektur Chalmers.
E-post: annika.von.scheele@boverket.se

Ines Uusmann, fd. generaldirektör på Boverket.
E-post: ines.uusmann@telia.com



Tidskriften Plan nr1 2008. Sid 30-32:

Ökat intresse för samverkan inom samhällsplanering.

Den senaste tiden har intresset att finansiera forskning inom samhällsplanering och hållbar stadsutveckling ökat samtidigt som även avnämarna bjuds in att diskutera vilka forskningsområden som bör prioriteras. På lokal nivå går högskolor och kommuner ihop i gemensamma samverkansorgan för att öka kunskapsutbytet och kunskapsutvecklingen inom planering och stadsbyggnad samtidigt som det uttrycks en efterfrågan om något liknande på nationell nivå.

l Högskolelagens andra paragraf fastslås att de statliga högskolorna ska bedriva "utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet" och "forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt annat utvecklings- arbete". Därtill ska högskolorna även "samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet". Inom den akademiska världen brukar man tala om denna samverkansroll som "den tredje uppgiften". Ett mer vetenskapligt begrepp för samverkan mellan universitet/högskolor, näringsliv och offentlig sektor är "triple helix", ett begrepp som nästan blivit ett mantra inom regional utveckling. Samarbete mellan offentlig sektor, näringsliv och forskningssamhälle är på intet sätt någon ny företeelse. Mer eller mindre officiella nätverk mellan de tre sfärerna kan spåras långt tillbaka i historien. Föreningen för Samhällsplanering är ett exempel på detta, även om näringslivet kanske har varit något underrepresenterat under föreningens sextioåriga historia.

Lokala samverkansplattformar
Under de senaste åren har intresset för att förbättra samspelet mellan akademi och praktik ökat.

Göteborg: Urban Laboratory. Sedan 2003 har Chalmers och Göteborgs stad bedrivit samverkansprojektet Urban Laboratory Göteborg (ULG) som beskrivs som "en fristående plattform för innovativt samarbete mellan policyskapare, civilsamhället, akademiker och praktiker". Här möts praktiker och teoretiker för att ömsesidigt lära sig, utveckla kunskap, utbyta erfarenheter och stödja olika aktiviteter inom stadsutveckling. ULG har sedan starten bland annat lett till nya koncept för magisterkursen i Urban Design and Development samt en ny doktorandkurs i verktyg och processer för hållbar stadsutveckling. Man har även spelat en aktiv roll i "Dialog Södra Älvstranden" som har beskrivits i tidigare artiklar i PLAN.

Malmö: Institutet för hållbar stadsutveckling
l Malmö finns ett liknande initiativ sedan något år tillbaka. Institutet för hållbar stadsutveckling (ISU) är ett samarbete mellan Malmö högskola och Malmö stad med syfte att bidra till att fortsätta utveckla Malmö till en ledande kunskapsstad för hållbar stadsutveckling, stimulera kunskapsutveckling, kunskapsutbyte och lärande för hållbar utveckling samt initiera, driva och studera förändringsprocesser som syftar till att skapa en hållbar stadsutveckling. Institutet finansieras genom ett årligt anslag med en miljon kronor vardera från staden och högskolan. Representanter från staden och högskolan sitter i den styrgrupp som leder verksamheten.

Stockholm: Stadsbyggnadsakademin. l Stockholm vill Skolan för Arkitektur och samhälls- byggnad skapa en mötesplats för forskare, praktiker och övriga samhället. Under våren startar Stadsbyggnadsakademins verksamhet genom att arrangera en seminarieserie under temat "planering - marknad", med förhoppningen att intres- serade aktörer inom stadsbyggandet ska delta i öppna samtal om vad som efterfrågas när det gäller ny kunskap inom området. Verksamheten initieras och finansieras inledningsvis av KTH men tanken är att akademin ska ledas av representanter från såväl KTH som offentlig och privat sektor och på sikt bli självförsörjande genom medlemsavgifter och externa medel. Innehållet och formen är en fråga för akademins medlemmar men tänkbara aktiviteter är exempelvis seminarier kring aktuell forskning, uppdragsutbildning, studieresor och samverkans- projekt.

Nationella samverkansplattformar. På den nationella nivån har det dock varit svårare att etablera fastare plattformar där akademi, offentlig sektor och näringsliv kan mötas för att diskutera stadsbyggnads- och samhällsplaneringsfrågor och utveckla ny kunskap. Visst finns enskilda tidsbegränsade projekt där exempelvis olika offentliga nivåer (exempelvis Vägverkets Den goda staden och Energimyndighetens Uthållig kommun) eller till och med stat, kommun, akademi och privat näringsliv samspelar (ByggaBo-dialogens Det goda samtalet), men någon fastare samverkansform saknas. Finansieringen kommer företrädesvis från olika sektorsmyndigheters FoU-anslag. Det statliga verk som huvudsakligen ansvarar för samhällsplaneringsfrågorna, Boverket, saknar dylika medel vilket kan tyckas vara underligt.

l en annan artikel i detta nummer av PLAN påtalar just representanter från Boverket, men även stadsbyggnadsdirektörerna från våra tre storstäder, behovet av en gemensam plattform för ökad förståelse och kunskapsutbyte mellan å ena sidan den offentliga sektorns samhällsbyggnadsaktörer och å den andra den privata sektorns fastighets- och byggföretag. En plattform som också spelar en aktiv roll i samhällsbyggnadsforskningen.

Avnämarnas påverkan på forskningen.
Samhällsbyggnads- och planeringens aktörer har varit tämligen osynliga i diskussionerna och beslutandet av forskningens inriktning. Från ett avnämarperspektiv kan det upplevas som att forskarsamhället i mångt och mycket självt bestämt vad som behöver och ska forskas om. Vem frågar planeraren på stadsbyggnadskontoret, länsstyrelsen eller konsultbolaget om vilka, problem och frågeställningar som denne stöter på i sin vardag?

Därför är det ett stort steg framåt att Formas (Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande) nyligen har bjudit in såväl representanter från akademi och praktik för att diskutera vilka forskningsområden som bör prioriteras i det europeiska samarbetsprojektet URBAN-NET. Föreningen för Samhällsplanering är representerad. De europeiska forskningsfinansiärerna (motsvarigheterna till Formas) har tagit fram femton problemområden inom hållbar stadsutveckling, som efter nationella diskussioner ska minskas till fyra områden.

Mer forskning inom samhällsplanering och hållbarhet.
Under de senaste månaderna har allt fler forskningsfinansiärer utlyst medel för forskning inom samhällsplanering och hållbar stadsutveckling. Ovan nämnda Formas har nu (fram till 15 april) en pilotutlysning inom URBAN-NET där forskningskonsortier från tre eller fler länder bjuds in att söka medel för tvårsektoriella forskningsprojekt inom hållbar stadsutveckling.

l Naturvårdsverket, Energimyndigheten, VINNOVA och Vägverkets nyligen avslutade utlysning inom sitt fyråriga forskningsprogram (30 miljoner kronor) om hållbara energi- och transportsystem 2050, lyfte man uttryckligen fram samhällsplaneringens roll och behov av forskning inom planeringsrelaterade frågor. Exempelvis de kommunala, regionala och nationella nivåernas hinder och möjligheter att påverka fysisk planering, infrastrukturplaner, trafikplaner och energiplaner.

Dessutom kan vi, enligt uppgift, inom kort vänta oss ett forskningsprogram inom samhällsplanering från Mistra (Stiftelsen för miljöstrategisk forskning), med inriktning på hållbar utveckling.

Inom samhällsplaneringen och dess forskning verkar vi med andra ord gå en ljus framtid till mötes. Åtminstone vad gäller kunskapsutvecklingen. Något som behövas med tanke på de utmaningar vi står inför vad gäller bland annat global klimatutveckling, ökad rumslig segregation och den ökade konkurrens som globaliseringen innebär.

Mats Johan Lundström

Mats Johan Lundström är redaktör för PLAN och arbetar på AQ Arkitekter och är doktorand på KTH Samhällsplanering och miljö. E-post: mats.l@aq-arkitekter.se

Mer information

Urban Laboratory Göteborg: www.ulg.se

Institutet för hållbar stadsutveckling (ISU): www.isumalmo.se

Stadsbyggnadsakademin: stadsbyggnadsakademin@kth.se

Formas och URBAN-NET. www.formas.se

Mistra: www.mistra org



Tidskriften Plan nr 1 2008. Sid 14-17:

Den täta, energieffektiva och hälsosamma staden.

Det hävdas att strategin att bygga en tät stad leder till att vi skapar ohälsosamma bostadsmiljöer, oftast avseende buller men också avseende luftkvaliteten. Detta stämmer inte, skriver Torsten Malmberg, chef för strategiska avdelningen på Stockholms stadsbyggnadskontor, vi bygger så att riktlinjerna klaras. Staden har utvecklat Stockholmsmodellen för goda ljudmiljöer och lyfter fram en rad kreativa förslag.

Stockholms stad växer och vill växa, det är en förutsättning för att klara välfärden långsiktigt. Utan tillväxt försvåras möjligheterna till investeringar som ger förutsättningar att kunna skapa arbetsplatser, bostäder och upprätthålla en god miljö och service. Invånarantalet idag är drygt 790 000. Under det senaste decenniet har staden växt med cirka 7000 invånare per år och beräknas omkring år 2030 ha runt en miljon invånare. Tidigare har befolkningsökningen dominerats av inflyttning men numera utgör födelseöverskottet hela två tredjedelar av ökningen.

Vi vill skapa den goda staden, med närhet och korta avstånd, som minimerar behov av resande och ger en hög livskvalitet. Det kräver en helhetssyn med överväganden mellan olika frågor. Det går inte att fokusera på en fråga i taget. Då klarar vi inte uppdraget att skapa förutsättningar för den goda staden.

Även om vi ser till helheten kan vi få problem med att uppnå miljökraven på egen hand, eftersom källorna till problemen ofta ligger utanför det staden råder över och har ansvar för.

Växande befolkning och växande utmaningar.
Den stora befolkningstillväxten i kombination med viljan att skapa en energieffektiv och hälsosam stad innebär en stor utmaning. Det är inte bara arbetsplatser och bostäder som ska skapas. Det gäller även att upprätthålla och utveckla befintliga kommunaltekniska system för avfall, vatten, energi i enlighet med de krav som framtidens stad ställer. Därtill ska förutsättningar för vård av barn och äldre, skolor, kommersiell service och ett hållbart transportsystem klaras. Vidare bör den goda staden ge förutsättningar för kultur, nöje, rekreation och tillgång till grönområden.

Marken återanvänds.
En förutsättning att klara de anspråk på mark som dessa funktioner ställer och att hushålla med marken, är att staden byggs tät. En strategi är därför att återanvända och effektivisera markutnyttjandet på redan exploaterad mark. Mycket av den nya bostadsbebyggelsen tillkommer därför inom centralt belägna tidigare industri-, spår- och hamnområden som Hammarby Sjöstad, Liljeholmen, Nordvästra Kungsholmen, Norra station och Värtahamnen.

Det byggs även för lokala behov i ytterstaden, enligt samma princip att utnyttja marken effektivt, spara grön mark samt bygga på så kollektivtrafiknära platser som möjligt. Staden stöder tankarna i den regionala utvecklingsplanen (RUFS 2001) på att skapa en flerkårnig struktur och arbetar vidare med detta tema inom staden i syfte att skapa närhet mellan bostäder, arbetsplatser, service och kultur samt goda förutsättningar för kollektivtrafik. Stora satsningar på fler arbetsplatser och bostäder görs till exempel i Kista och planering på längre sikt sker vid Ulvsundaområdet genom Bällstavisionen som är ett mellankommunal! projekt tillsammans med Solna och Sundbyberg, l Söderort pågår motsvarande planering för Skärholmen och Kungens kurva tillsammans med Huddinge. Vid Telefonplan och Midsommarkransen pågår en omfattande urban utveckling som kan ge utrymme för flera tusentals bostäder och arbetsplatser. Älvsjö och Gullmarsplan med hela stråket upp till Årsta med Årstafältet är andra platser i bra kollektivtrafiklägen där en omfattande kompletteringsbebyggelse kommer att ske.

Det sker alltså en förtätning över hela staden. Det är inte så att Stockholm bygger på miljömäs- sigt problematiska platser för att vi tycker att det är lättast där. Vi bygger där för att dessa platser har väsentliga kvaliteter och förutsättningar för en god livsmiljö i alla dess delar. Vi klarar med ett kreativt tänkande de gällande riktlinjerna för till exempel luft- kvalitet och buller. Med större fokus på källorna till miljöproblemen bör dessutom dessa kunna minska.

Kreativa lösningar mot buller.
Dessa positiva effekter av att bygga en tät stad, vilket faktiskt också rekommenderas av EU:s tematiska strategi för den urbana miljön, lyfts sällan fram i debatten. Det hävdas att vår strategi leder till att vi skapar ohälsosamma bostadsmiljöer, oftast avseende buller men också avseende luftkvaliteten. Detta stämmer inte, vi bygger så att riktlinjerna klaras. Staden har utvecklat en hög kreativitet för att klara gällande riktlinjer. Vi arbetar avseende buller enligt den så kallade Stockholmsmodellen. Vår syn är att planeringen ska ske utifrån en helhetssyn på människors hälsa och välbefinnande. Människors hälsa påverkas av många faktorer, där den socio-ekonomiska situationen sannolikt har störst betydelse.

Stadsplaneringens roll är att skapa förutsättningar för ett gott liv i alla dess delar. Ljudnivån vid bostäder är en del av detta. Vi anpassar de nya byggnaderna till den rådande situationen på platsen. Designar byggnaden så att vi klarar riktvärdet. Det kan göras genom att ett burspråk placeras så att man får en fönstersida som klarar riktvärdet 55dB(A) vid fasad, eller via avskärmade balkonger, eller fönster med dubbelruta. Till och med i det kritiska läget vid Essingeleden, där 170 QOO bilar passerar per dygn kan vi klara bullerriktlinjerna genom att i det mest utsatta läget skapa enkelsidiga lägenheter med inglasad loftgång. Det kan kanske hävdas att enkelsidiga lägenheter inte är en optimal planlösning, samtidigt får dessa lägenheter en fantastisk utsikt som utgör en hög kvalitet.

Normen för luftkvalitet kan klaras genom att minska trafik i miljöer där människan stadigvarande vistas. Exempel på detta år Norra Länken, överdäckning av Söderleden, trängselskatt och utvecklad och förbättrad kollektivtrafik.

Vi klarar alltså redan idag riktlinjerna för buller och luftkvalitet i den nyproduktion vi skapar. När fokus på miljöproblemen nu alltmer börjar riktas mot källorna, så kommer boendemiljön i dessa områden som idag kritiseras att bli ännu båttre. Det kan handla om 10-15 år innan åtgärder som tystare och energisnålare däck, tystare asfalt, bilparken bytts ut med flera åtgärder, slagit igenom fullt ut.

Alternativet att inte bygga i lägen med komplicerade miljöförhållanden skulle sannolikt ge oss en stads- och regional struktur som låser fast oss, för mycket lång tid, i ett än större bilberoende och energibehov än vi har idag. Det leder helt enkelt till en mer spridd bebyggelse som blir svårare att kollektivtrafik- och energiförsörja.

Antaget åtgärdsprogram.
Städer med mer än 250 QQO invånare ska enligt EU:s direktiv om omgivningsbuller, ta fram ett åtgärdsprogram. Stockholm har nyligen tagit fram ett sådant, där det konstateras att bullersituationen väsentligt förbättrats genom de åtgärder som vidtagits sedan 1970-talets början. Det gäller dubbelglasfönster, bullerskärmar och överdäckningar som till exempel vid Södra station samt att vågar lagts i tunnel som Söderleden och Södra länken. Effekten av dessa åtgärder är bland annat att antalet boende som exponeras för ekvivalentnivåer över 35 dB(A) inomhus beräknas ha minskat från cirka 230 000 år 1970 till knappt 30 000 år 2007. Södra länken har avlastat ytvägnätet genom bostadsområden och reducerat bullernivån för berörda bostäder med 8-17 dB(A). Drygt 1 000 personer har fått en bättre ljudmiljö och förutsättningar för att skapa 2 500 nya bostäder har åstadkommits.

Det nu antagna åtgärdsprogrammet föreslår att en successiv övergång till åtgärder som begränsar bullret vid källan. Redan vidtagna åtgärder är sänkta hastigheter, trangselavgifter, miljözoner. Ytterligare åtgärder kan handla om trafikminskningar på de mest utsatta platserna, annan vägbeläggning, tystare däck med mera.

Ansvaret bör vidgas.
Problemet med EU-direktiv som sätter invånarantal som en gräns för att en stad ska omfattas av ett direktiv, som i fallet med omgivningsbuller, är att de bara drabbar centralorten i en region. Men källan till problemen ligger ofta i pendling från kranskommunerna. Eftersom dessa inte omfattas av direktivet har de ingen anledning att vidta några åtgärder som skulle kunna bidra till att lösa problemet. Av denna anledning borde staten bidra bättre till att medverka till att lösa problemen. När man på nationell nivå medverkar till att besluta om ett nytt EU-direktiv bör man bidra till att goda förutsättningar finns att följa direktivet. Det är alltför vanligt att ansvaret för genomförande i stor utsträckning hamnar på kommunerna. Särskilt olyckligt blir det då när bara en kommun i en region drabbas. Staten skulle kunna ta större ansvar genom högre anslag till väg- och banverk för åtgärder mot buller och luftkvalitet samt till infrastrukturåtgärder. Svenska staten investerar relativt sett mycket mindre i infrastruktur än övriga EU-länder.

För Stockholmsregionens del har landstinget som trafikhuvudmän ett särskilt ansvar. Det är viktigt att se till att pendeltrafiken från kranskommunerna fungerar. Samordning mellan tåg- och operatörer för matarbuss brister ofta. Bussarna väntar inte in försenade pendeltåg, med långa väntetider som resultat. Detta kan leda till att presumtiva pendeltågsresenärer väljer bil istället.

Minska ökningen av biltrafik.
En långsiktigt hållbar utveckling för Stockholm innebär att det är viktigare att dämpa ökningen av biltrafik och möjliggöra kompletteringsbebyggelse i befintliga stadsdelar, än att lokalisera all nyproduktion av bostäder till perifera naturområden där bullernivåerna år lägre eller att lägga ner mängder av pengar på bullerskydd.

Att bygga staden "inåt" som vi säger, för att hushålla med marken innebär att vi öppnar upp kajområden och ger möjlighet till närrekreation på mark som tidigare inte var tillgänglig. Det ger kortare resor och därmed högre livskvalitet. Fler kan gå, cykla eller åka kollektivt vilket ger möjlighet till en lägre energiåtgång för persontransporter samtidigt som en sådan stadsstruktur ar lättare att energiförsörja med fjärrvärme.

Vår målsättning är att bygga och utveckla staden så att invånarna enkelt kan gå, cykla, åka kollektivt till arbete, service, daghem, nöje, kultur och natur. Då skapar vi förutsättningar för att våra invånare reflekterar över möjligheten att röra sig på annat sätt än med bil. Men vi råder inte över alla förutsättningar. En god hjälp skulle vara om arbetsgivare i goda kollektivtrafiklägen inte tillhandahåller p-platser. På så sätt skapar vi den hälsosamma staden.

Torsten Malmberg

Torsten Malmberg är chef för strategiska avdelningen på Stockholms stadsbyggnadskontor. E-post: torsten.malmberg® sbk.stockholm.se



Tidskriften Plan nr 1 2008. Sid 23-29:

Cultural Planning - en samhällsförändringsmetod

Svensk samhällsplanering förefaller ha gått in i ett förvaltande skede, ett skede med liten förnyelse och en företrädesvis teknisk infallsvinkel på de utmaningar vi möter. Landstinget Kronoberg, och senare Regionförbundet södra Småland, prövar en ny modell för samhällsförändring, skriver förbundets Erica Månsson och Björn Johansson.

När Landstinget Kronoberg skulle arbeta om sin kulturstrategi 2003 funderade vi på om det inte var dags för något radikalt annorlunda. Kulturpolitiken på regional nivå var förvaltande, administrerande och konserverande. Det fanns, och finns, ett stort intressant kulturutbud i länet men den som borde vara mitt i den kokande kitteln var offside. Vi började leta efter ett annorlunda sätt att arbeta med kulturpolitiken som syftade till förnyelse och ett annorlunda angreppssätt. Vi sökte efter en metod som kunde garantera ett brott med konventionerna och främja samverkan mellan offentliga och kommersiella aktörer. En metod där det kulturella perspektivet på allvar var integrerat i ett strategiskt utvecklingsarbete. Vi behövde också nya metoder för omvärldsbevakning på lokal nivå. Vad hände egentligen ute på fältet? IT-utvecklingen och medborgarnas behov av att inte bara motta kultur passivt utan själv delta och skapa kulturen ställde nya krav.

Parallellt med att vi letade efter ett verktyg för förnyelse av kulturpolitiken letade vi efter en metod för regional utvecklingsplanering i stort. Sektoriseringen, den tekniska ansatsen i all planering, det demokratiska underskottet och den allmänt traditionella ansatsen vi tidigare haft gjorde behovet av förnyelse stort. Den nya metoden för regionalt utvecklingsarbete skulle alltså bidra till att komma bort från de nämnda bristerna. Efter lite letande hittade vi en metod som verkade lovande.

Vi hittade Cultural Planning.

Vad är Cultural Planning?
Cultural Planning, som inte ska översättas till kulturplanering, år ursprungligen en brittisk/amerikansk metod. Både i England och USA, såväl som i Sverige, fanns en bristande överensstämmelse mellan vad som sas och vad som gjordes och mellan vad som planerades och vad som blev resultatet. De som bestämde över kulturpolitiken var styrda uppifrån och långt från händelsernas centrum. Det behövdes ett nytt verktyg för lokal och regional kulturutveckling. Metoden Cultural Planning togs fram som ett verktyg för förtroendevalda att tänka strategiskt kring ett områdes kulturresurser så att kul- turpolitiken bättre stämmer överens med lokala och regionala behov. Vad är unikt på en plats och hur kan vi utveckla det?

Kritiken mot dagens kulturpolitik går ut på att genom att bygga kulturpolitiken på konstområdena och kulturinstitutionerna har den misslyckats med att integreras i de vidare och mer prioriterade områdena för politik och planering. Till dessa områden hör utbildning, hälsa, boende, arbete, miljö, transporter och kommunikation och andra sociala aspekter på markanvändning och utveckling. Cultural Plannings strategi är alltså i grunden samhällsplanerarens och dess utgångspunkt är att se till vilka kulturresurser som finns i staden/kommunen/regionen och hur de kan användas för att utveckla området och förstärka dess identitet. Med andra ord; Hur kan kulturen tjäna det område den verkar i? För att lyckas med detta krävs både bredare och mer samlade strategier än de hittills prövade.

Cultural planing är alltså en strategi som skär genom gränserna för den offentliga sektorn, den privata marknaden och det civila samhället. Den kopplar konst och kultur till i stort sett alla delar av det politiska fältet.

Kulturbegreppet.
Cultural Planning byggs inte kring begreppet "kultur som konst" utan kring en uppsättning av kulturella resurser med betydande bredd:

* Konst, medieaktiviteter och kulturinstitutioner
* Kultur bland ungdomar, etniska minoriteter och andra
   intressegrupperingar
* Kulturarvet, inklusive arkeologi, gastronomi, lokala dialekter och ritualer
* Bilden av platsen: Lokala och externa uppfattningar om en plats som
   de uttrycks i skämt, sånger, litteratur, myter, turistguider, medieskildringar
   och traditionell visdom
* Den naturliga och byggda miljön, inklusive offentliga och öppna platser
* Mångfalden och kvalitén på anläggningar för fritid, mat och dryck,
   underhållning och kulturella aktiviteter
* Utbudet av lokala produkter och talanger i konsthantverk, tillverkning
   och tjänster

Kartläggning av kulturtillgångar.
För att denna satsning ska bli så lyckad som möjligt är det viktigt att en bred kartläggning (cultural mapping) av olika tillgångar och resurser görs som sedan kan ligga till grund för planeringen. Denna kartläggning är mer geografisk och sociologisk än vad vi är vana vid i svensk planering. Detta kommer sig av att konceptet är territoriellt inriktat istället för sektoriellt som är mer vanligt i Sverige. Exempel på teman för en sådan områdesanalys är: Mötesplatser och lokaler, publikens sammansättning, ekonomiska resurser och sammanhang (privat, offentlig), makt (till exempel var besluten fattas), behov, identitet, pendling och transporter, shopping samt livsstilar.

Det rör alltså både mjuka och hårda förhållanden, både ramarna och innehållet. En viktig utgångspunkt är att utmana rådande föreställningar om platsen. Är till exempel Småland fullt med entreprenörer? l modellen försöker man se på platsen med nya glasögon.

För att göra kartläggningen av kulturresurserna kan man använda sig av följande grundläggande frågor:

* Vilka erkända kulturresurser finns i området?
* Vilka ännu inte erkända kulturresurser finns i området?
* Vilka kulturresurser kan komma att uppstå med rätt uppmuntran och
   planering?
* Till vilken nytta kan var och en av dessa resurser vara för individers
   och områdets utveckling?

När denna kartläggning görs år det viktigt att den lokala befolkningen involveras som ett led i områdets utvecklingsprocess. En del av tanken är också att kartläggningen ska synliggöra existerande resurser som människorna i området kanske tar för givet. Cultural Planning betonar kopplingen till den symboliska sfären i samhället som en viktig grund för planeringen, alltså de meningar och innebörder som vi knyter till miljön och samhället som vi lever i. Det är även viktigt att områdets kulturella identitet kommer fram och synliggörs genom denna kartläggning. Detta gör att medborgarna känner att planeringen är deras egen och att de känner igen sig i den bild av dem som skapas utåt. Det är också viktigt att det är just det unika i identiteten som kommer fram, vad skiljer detta område från andra?

Partnerskap.
Om arbetet med Cultural Planning ska vara framgångsrikt krävs det att alla samhällssektorer omfattas. En anledning till detta är att det krävs för att verkligen säkerställa att de unika egenskaperna hos samhället/medborgarna är identifierade och tas med i planeringsprocessen. En annan anledning är att det finns ett flertal exempel på strategiska planer som har blivit hyllvårmare och aldrig implementerats. Detta kan bero på politiska eller ekonomiska orsaker, men även att planeringsprocessen inte har varit tillräckligt öppen för att övertyga nyckelpersoner i samhället om behovet av strategin. Många projekt är i behov av medborgarnas stöd för att nå fram till implementeringsstadiet. Därför är det väldigt viktigt att behandla planeringsprocessen som minst lika viktig som själva slutresultatet - planen. Om man under själva skapandeprocessen inte diskuterat arbetet med tillräckligt många nyckelpersoner är det troligt att den slutgiltiga planen ignoreras eller får ta emot protester.

Därför är det viktigt att det finns ett brett partnerskap som arbetar med Cultural Planning och att information om processen löpande går ut till nyckelpersoner/grupper i samhället. Om planen inte har en bred förankring i samhället är resultatet endast sektoriellt snarare än en strategisk kulturplan.

Kulturutveckling.
Tanken med Cultural Planning är att det ska leda till kulturutveckling och det i sin tur innebär att förändra de mindre bra delarna av en kultur och framhäva de bra. Metoden fokuserar på att utveckla de starka sidorna på en specifik plats. Detta är en annorlunda inställning i svensk politik som många gånger fokuserar på att förbättra svagheter och erbjuda en jämn nivå av kulturutbud eller service i landet. Några grundstenar inom kulturutveckling är:

Samhället/medborgarna ges en känsla av att de har en egen identitet, det vill säga att de vet vilka de är och vad det är som gör dem unika. Att känna att man har en egen identitet är viktigt inte minst ur en psykologisk synvinkel, men har också en allt större ekonomisk betydelse. Detta då turister i allt större utsträckning söker upplevelser och möten med fenomen som är annorlunda mot det de är vana vid.

Det finns möjligheter att diskutera den egna identiteten och kulturen och vad man skulle vilja ändra. En hälsosam intern dialog mellan områdets olika grupper gynnar kritisk reflektion och stimulerar kreativitet.

Skapa en "känsla av plats" (sense of place) i samhället som gör att medborgarna känner att detta år deras. En "känsla av plats" kan man skapa med hjälp av hur husen byggs, bredden på gator, vatten, konst, möjligheter att sitta ner och samlas med mera.

Om ett samhälle ska överleva och frodas måste det ha förmågan att anpassa sig till ändrade förutsättningar. Anpassningsförmåga i sin tur kräver kreativitet som kan användas för att göra nya kopplingar. Kulturutveckling tillför både medlen och tillfällena för en blandning av idéer vilket i sin tur stimulerar till kreativitet. Detta sker inte enbart genom formella kanaler som litteratur, skulpturer och gallerier utan även med hjälp av offentliga platser och hur människor lever i och använder sina samhällen vilket kan stimulera spontana utbyten av information och debatterande av nya idéer. Det är ingen slump att vissa regioner har en starkare tradition av innovation och kreativitet än andra då de genom åren har odlat sin "kreativa rikedom".

En strategi för kulturutveokting är ett tecken på att ett samhälle skapar sin egen framtid. Samhället utvärderar sina egna styrkor, svagheter, möjligheter och hot (SWOT-analys) och bestämmer hur de ska uppnå sin önskade framtid.

Cultural Planning i södra Småland.
En del av metoden är att göra en bred kartläggning (cultural mapping) av olika tillgångar och resurser som sedan ligger till grund för strategin. För att göra denna kartläggning i södra Småland använde vi oss av ett tjugotal organisationer som fick i uppdrag att titta på olika områden. Några exempel är:

* Smålands museum - Småländsk identitet ur ett historiskt perspektiv
* Tech group - Hur organiserar sig ungdomar?
* ALMI - Företagsklimat och företagskultur i Kronobergs län
* Hemslöjden - Karakteristiskt på hemslöjdsområdet i Kronobergs län
* RockCity - Kartläggning av pop och rock
* Institutet för lokal och regional demokrati - Intervjuer med
   stormröjningsarbetare på Bolmsö
* Länsbibliotek Sydost - Bilden av Småland i litteraturen
* Länsstyrelsen - Jämställd lånsutveckling

Utöver dessa rapporter skedde kartläggningen också genom möten med till exempel unga entreprenörer, observation, medieanalys samt skrivbordsanalyser av befintliga kulturstrategier, turismplaner, varumärken i regionen, tillväxtplaner m.m. (Rapporterna i kartläggningen finns på: http://www.ltkronoberg.se/templates/ LTKPageWithPicture_17603.aspx )

Tanken med kartläggningen var att synliggöra existerande resurser som vi som bor i länet kanske tar för givet eller inte tänkt på som resurser tidigare. När kartläggningen var klar hade ett antal områden utkristalliserat sig: entreprenörskap/mångsyssleri, berättartradition, stark media och IT-sektor, Småland som varumärke, ungas kraft och kompetens, stormen Gudrun och effekter av klimatförändringar. Dessa redovisas i den av Regionfullmäktige antagna kulturstrategin som styr hur vi nu arbetar med kulturfrågorna. (Lanstinget Kronobergs lånsutvecklingsavdelning ingår sen 2007 i Regionförbundet södra Småland)

Till projektet kopplades ett partnerskap bestående av förtroendevalda från regionens kommuner och representanter från Länsstyrelse och Växjö universitet. En reflektionsgrupp bestående av Göran Cars, KTH, Kerstin Quentzer, Västra Götaland, Bo Bergsjö, Älmhults kommun och Sunny Sandström, Alvesta kommun följde arbetet.

Utöver en rad konkreta satsningar har vi identifierat följande resultat:

* Starkare fokus på kulturpolitik och politikernas roll
* Vi tar fram överenskommelser med utförarorganisationer utifrån
   begreppen tillgänglighet, attraktivitet och omöjliga möten
* Input till den regionala utvecklingsplanen
* Ny roll som möjliggörare snarare än förvaltare
* Pris till kreativ entreprenör inom kulturområdet
* Vi har båttre kunskap om länets unika möjligheter
* En kartläggning av den kreativa sektorn pågår
* Utveckling av idén kring Stormens Hus i Ljungby
* Kulturfestivalen Höstsagan

Vi har också lärt oss mycket av processen med att ta fram strategin:

* Nya glasögon har gett oss en ny bild av länet
* Att vi använde en utomstående konsult, Lia Ghilardi, gav nya perspektiv
* Att metoden är sektorsövergripande är en stor fördel och utmanar tidigare
   arbetssätt, men gör den också svår att jobba med i vissa sammanhang.

Det finns behov av utvecklingsarbete.
Vi har prövat metoden i full skala inom kulturområdet. Vi har gjort ansatser att använda den inom andra politikområden och den har delvis använts för att ta fram södra Småland regionala utvecklingsprogram. Metoden Cultural Planning lovar gott. Den är emellertid inte färdigutvecklad och den behöver anpassas bättre till svenska förhållanden.

Regionförbundet södra Småland har tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tagit initiativ till att bilda ett nationellt nätverk för Cultural Planning som har över 50 medlemmar. På flera håll i landet.har arbete pågått i en anda som har Cultural Planning som grund men det är bara i södra Småland den prövats i större skala. Det finns behov av att utveckla metoden på många sätt. Exempelvis behöver den sektorsövergripande ansatsen utvecklas betydligt, vi behöver skapa en gemensam svensk begreppsapparat och vi behöver inte minst komma på ett passande namn. Cultural Planning är alldeles för snävt för en metod som håller för arbete med samhällsförändring i stort.

Den som är intresserad av att veta mera om Cultural Planning kan vända sig till Regionförbundet södra Småland eller SKL. Nästa träff i nätverket blir i april i Landskrona.

Erica Månsson & Björn Johansson

Erica Månsson och Björn Johansson har arbetat vid Länsutvecklingen, Landstinget Kronoberg och är sedan 2007 anställda som samordnare av Regionförbundet södra Småland.
E-post:
erica.mansson@rfss.se
bjorn.johansson@rfss.se


Värdet av Cultural Planning.

Erica Månsson och Björn Johansson presenterar argument för varför vi bör ifrågasätta de synsätt och fokus som traditionellt väglett den kommunala och regionala utvecklingsplaneringen. Slutsatsen år att omprövning och nytänkande är nödvändigt. Kärnan i deras argumentation är att den traditionella sektorplaneringen inte förmår att tackla de idag viktiga utvecklingsfrågorna på ett effektivt sätt. Cultural Planning sägs vara lösningen. Sektors- och förvaltningsrevir ska rivas och ersättas med integrerade planeringsstrategier. l utvecklandet av dessa strategier spelar kulturfrågor i vid bemärkelse en nyckelroll.

Jag har precis som författarna ett problem med begreppet "Cultural Planning" och instämmer i att det inte kan översattas till "Kulturplanering". Så långt år vi överens. Men där författarna relativt reservationslöst hyllar den presenterade metoden och för fram som dess främsta svaghet att det inte finns något bra svenskt namn, vill jag istället varna för att låta en enskild metod stå som allenarådande lösning för framtida samhällsplanering. Det skulle leda fel. Istället för faktiskt nytänkande är risken överhängande för retorik och tomt prat om angelägenheten, i största allmänhet, av kulturperspektiv i samhällsplaneringen. Snarare än att försöka hitta det nya slagkraftiga namnet på en ny slagkraftig planeringsform tror jag vi ska ta utgångspunkt i det vi har. Uttrycket "snus är snus om än i gyllene dosor" har trots sin ålder aktualitet.

Jag gillar begreppet samhällsplanering och ser inget bärande skäl för att kasta ut det. Detta är naturligtvis inte liktydigt med att jag är nöjd med det sätt vi idag bedriver samhällsplanering. Jag ser ett antal problem och tillkortakommanden. Men snarare än att ersätta begreppet samhällsplanering med ett annat ser jag en poäng i att föra en kritisk diskussion om hur planeringens utgångspunkter och praktik kan utvecklas för att bättre kunna möta de samhällsproblem som står på agendan. Vi samhällsplanerare måste utveckla vår förmåga att tänka helhet, plats och identitet. Där är jag och företrädarna för Cultural Planning helt överens. Trots fagra ord och välmenande ambitioner är samhällsplaneringen fortfarande djupt rotad i sektorstänkande. Handlingsprogram och strategiska dokument tar ofta avstamp i planer för olika förvaltningars verksamhet. Frågorna som ska tacklas må heta trafik, fritid, skola; de förs alla med ryggmärgsmåssigt slentriantänkande till den förvaltning som "äger" frågan. Med kulturen som illustration visar författarna på ineffektiviteten och problemen med detta synsätt.

Om kultur ses som en sektor så är dess bidrag att skänka nytta i form aktiviteter. Ett helhetsperspektiv skulle leda till helt andra analyser och också till andra planeringsstrategier. Kultur kan då ses som näringspolitik - kulturproduktion skapar arbetstillfällen och kulturkonsumtion har betydande direkta och indirekta effekter på den lokala ekonomin. Men kultur kan lika gärna betraktas som social politik - kultur skapar möten, interaktion och gemenskap. Om vi dessutom delar uppfattningen att plats och identitet är centrala element i en utvecklingsstrategi behövs inte mycket tankemöda för att förstå att kultur spelar en avgörande roll för att ge begreppen reell innebörd och styrka. Cultural Planning uppmärksammar begrepp som är relevanta för en gynnsam utveckling av samhällsplaneringen. Det är bra. Men det viktiga är inte om samhällsplanerare ägnar sig åt metoden Cultural Planning eller inte. Det viktiga är att samhällsplaneringen - i strategiska dokument och i praktiskt genomförande - förmår lämna sektorstänkandet till förmån för en mer helhetlig syn. Vi behöver en ständigt pågående kritisk diskussion om samhällsplaneringen och dess utveckling. Artikeln om Cultural Planning är ett inlägg i en sådan diskussion. Jag emotser fortsättningen på diskussionen - här och i andra fora.

Göran Cars

Göran Cars är professor och prefekt för Institutionen för Samhällsplanering och miljö, KTH.
E-post: cars@infra.kth.


Från den socialdemokratiska regeringen:
Regeringens proposition 1997/98:117. 5mars 1998.

Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design.

     I propositionen redovisas ett handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design. För första gången tas initiativ för att få en samlad politik för området. De förslag som nu läggs fram skall ses som ett första steg för att förverkliga handlingsprogrammet. I propositionen föreslås att målen för statens arbete med arkitektur, formgivning och design fastställs. Vidare föreslås ändringar i väglagen (1971:948), plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, som innebär att det görs tydligt att en estetiskt tilltalande utformning skall kunna hävdas vid byggande och planläggning. Ett antal åtgärder som kommer att vidtas för att staten skall vara förebildlig vad gäller arkitektur, formgivning och design redovisas. Föreningen Svensk Form föreslås få ett nationellt uppdrag inom området formgivning och design. Ett antal regeringsuppdrag kommer att ges till flera olika myndigheter....

” Mål för statens arbete med arkitektur, formgivning och design.
Regeringens förslag.
     Statens engagemang i arkitektur, formgivning och design skall ha följande mål:
- Arkitektur, formgivning och design skall ges goda förutsättningar för sin utveckling.
- Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden.
- Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer skall tas till vara och förstärkas.
- Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, formgivning, design och offentlig miljö
    skall stärkas och breddas.
- Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och upphandlande
   skall på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor.
- Svensk arkitektur, formgivning och design skall utvecklas i ett fruktbart
    internationellt samarbete.
....
Skälen för regeringens förslag.
     Enligt regeringens bedömning behöver åtgärder vidtas för att främja god arkitektur, formgivning och design. Ambitionen måste vara att Sverige - som ett utvecklat välfärdssamhälle - skall vara en förebild inom områdena arkitektur, formgivning och design. De mål som nu läggs fast bör främja en utveckling i denna riktning....

Arkitektur, formgivning och design skall ges goda förutsättningar för sin utveckling.
     Bra arkitektur, formgivning och design utgår från goda förutsättningar. Lagstiftning och andra föreskrifter måste på ett tydligt sätt bidra till att utformningen, förvaltningen och skötseln av den byggda miljön leder till resultat som är i samhällets intresse. Utformningen av städer, parker, infrastrukturutbyggnad och byggnader angår alla - inte bara dem som är direkt inblandade i byggprocessen - och fortsätter att påverka sin omgivning långt efter färdigställandet. Det långa perspektivet gör förvaltningsskedet viktigt och förutsätter god kunskap om den befintliga bebyggelsens egenskaper med dess kvaliteter och brister.
     Formgivning och design har stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen och för industriella framgångar inte minst på exportmarknaden. Allt högre krav ställs i dag på identitet och funktion hos de föremål som säljs på denna marknad. Det är därför angeläget att svensk design internationellt förknippas med en tydlig och genomtänkt identitet och att svenskt näringsliv inriktar sina ansträngningar på att utnyttja designen som ett viktigt konkurrensmedel. En målmedveten stimulans av efterfrågan på god form genom en satsning på produktutveckling, information och marknadsföring är av vikt för tillväxt och kvalitet inom formområdet.

Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden.
     Byggande och produktion av bruksföremål skall i första hand tillgodose praktiska vardagsbehov. När tekniska och kortsiktiga ekonomiska aspekter tar över andra hänsyn riskerar vi att få miljöer och föremål med låg brukbarhet och begränsad livslängd. Sett i ett längre perspektiv är omsorgsfullt gestaltad arkitektur, formgivning och design mycket ändamålsenlig. Ett sådant synsätt utgår från kravet på långsiktig användbarhet, från materialtillgång, teknik, produktions- och distributionsvillkor samt från hushållning med ekonomiska resurser och naturresurser. Arkitektur, formgivning och design är problemlösning - en kreativ process i utformningen av produkter, byggnader, platser och landskap. God arkitektur, formgivning och design är en optimal kombination av kvalificerat arkitekt- och formgivningsarbete och gediget och högkvalificerat utförande där arkitekters, formgivares, designers, teknikers och hantverkares skicklighet och materialkännedom utnyttjas och får komma till sin rätt. Den byggda miljöns livslängd gör drift- och underhållsaspekten särskilt viktig. I bra planering paras dessa kunskaper med hög social medvetenhet och insikt om människors behov av en god livsmiljö och vilja att vara med och påverka den.
     I arbetet för en hållbar utveckling är det angeläget att förlänga livslängden på våra investeringar i produkter och i den fysiska miljön. Ett bra sätt att göra detta är att ge våra produkter en hög kvalitet - inte minst estetiskt. Estetiska och andra immateriella värden höjer dessutom bruksvärdet.

Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer skall tas tillvara och förstärkas.
     Ny arkitektur skall berika och förnya den befintliga miljön men samtidigt utgå från den äldre bebyggelsens värden, de naturgivna förutsättningarna och helhetsmiljön. Samspelet mellan naturmiljön, det kulturhistoriska bevarandearbetet och den nyskapande arkitekturen är av stor betydelse för kvaliteten i den miljö vi lever i. Betydelsen av vardagslandskapets värden skall lyftas fram och ges ökad tyngd vilket sammantaget leder till en förstärkning av de kulturhistoriska och estetiska värdena.

Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, formgivning, design och offentlig miljö skall stärkas och breddas.
     Goda resultat förutsätter bred medverkan från alla dem som deltar i skapandet av vår miljö och ett levande intresse hos allmänheten. För att stimulera ett ökat intresse och ökad kunskap krävs kunskapshöjande insatser och en intensifierad offentlig debatt.

Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och upphandlande skall på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor.
     Hur staten, landstingen och kommunerna och deras bolag bygger och förvaltar sina egna byggnader och miljöer och härvid svarar för den demokratiska dialogen med allmänheten liksom hur inredningar, produkter och bruksföremål väljs är speciellt betydelsefullt. Här framgår tydligt vilka prioriteringar som offentliga instanser gör samt deras inställning till kvalitetsfrågor. Det gäller såväl offentliga byggnader med högt symbolvärde, t.ex. riksdags- och regeringsbyggnader, domstolar, universitet, museer och liknande som de vardagliga arbets- och trafikmiljöerna samt sjukhusen och skolorna.

Svensk arkitektur, formgivning och design skall utvecklas i ett fruktbart internationellt samarbete.
     Sveriges ökade internationella kontakter och förpliktelser gör det viktigt att delta i, påverkas och inspireras av vad som händer utomlands också inom arkitektur-, formgivnings- och designområdena. Historien visar att svensk arkitektur, formgivning och design när den varit som bäst haft en förmåga att ta till sig och vidareutveckla internationella impulser och att i sin tur inspirera andra länder. I en levande nationell kultur förs en öppen dialog med utländska erfarenheter och experiment. Att se den egna arkitekturen, formgivningen och designen i ljuset av arbetet i andra länder ger ovärderliga insikter om begränsningar och möjligheter. ”


Från den socialdemokratiska regeringen:

Miljömål enligt regeringens miljöproposition 97/98:145.

Enligt pressmeddelande den 14 maj 1998.

1. Frisk luft
Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas,
- halterna av luftföroreningar ska inte överskrida fastställda lågrisknivåer för cancer, allergier eller sjukdomar i luftvägarna,
- halterna av marknära ozon ska inte skada människor, djur, växter eller byggnader.

Delmål, luft
- Utsläppen av cancerframkallande ämnen ska vara halverade till 2005.
- Utsläppen av flyktiga organiska ämnen från transporter ska ner till 60 procent år 2005.
- Utsläpp av flyktiga organiska ämnen från andra sektorer bör minska till sådana nivåer att miljön inte tar skada.

2. Grundvatten av god kvalitet
Vi ska säkra en hållbar dricksvattenförsörjning samt en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag,
- grundvattnet får inte försämras av markanvändning, uttag av naturgrus eller föroreningar,
- förbrukning eller mänsklig påverkan ska inte sänka grundvattennivån så att tillgång eller kvalitet äventyras.

Delmål, grundvatten
- Grundvattnets kvalitet och kvantitet skyddas från t.ex. markexploatering.
- Avfallsdeponier ska ha uppnått en enhetlig och hög standard till år 2008. - Miljökvalitetsmål för ytvatten och för människors hälsa ska fastställas.

3. Levande sjöar och vattendrag
Målet är ekologiskt hållbara sjöar och vattendrag med variationsrika livsmiljöer och en biologisk mångfald som bevaras,
- föroreningar och näringsämnen får inte försämra förutsättningarna för djur och växter,
- främmande arter och genetiskt modifierade organismer ska inte hota den biologiska mångfalden,
- strändernas betydelse för friluftslivet beaktas,
- fiskar och andra arter ska finnas i livskraftiga bestånd.

Delmål, sjöar
- En sjö ska kunna användas som dricksvattentäkt.
- Biotoper för den biologiska mångfalden ska skyddas.
- Hotade arter ska bevaras.
- Vandrande fiskarter ska ha möjlighet att ta sig upp i vattendrag inom sitt naturliga utbredningsområde.
- Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden i påverkade vatten bör återskapas.

4. Myllrande våtmarker
Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas, värdefulla våtmarker bevaras för framtiden,
- det ska finnas varierande våtmarker med bevarad mångfald över hela landet,
- våtmarkerna ska skyddas från dränering, torvtäkter, vägbyggen och annan exploatering,
- främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota mångfalden ska inte introduceras.

Delmål, våtmarker
- Skydd av våtmarker - 200 myrar ska skyddas (minst hälften av objekten i Naturvårdsverkets myrskyddsplan).
- Hotade arter ska bevaras.
- Förbudet mot markavvattning utökas

5. Hav i balans samt levande kust och skärgård
Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologisk mångfalden ska bevaras. Näringar och turism ska bedrivas med hänsyn till miljön. Särskilt värdefulla områden ska skyddas,
- massförekomster av växtplankton påverkade av människan ska inte förekomma,
- utbredning och artantal av växter och djur får inte minska på grund av mänsklig påverkan,
- tångbältets djuputbredning i Västerhavets och Östersjöns skärgårdar ska återhämtas,
- syrebrist orsakad av övergödning ska vara mycket sällsynt,
- bullernivån från båttrafiken ska vara låg.

Delmål, hav
- Mindre påverkan på grunda havsområden.
- Hotade arters utbredning ska värnas.
- Bifångster av småvalar ska minska.
- Olje- och kemikalieutsläpp ska upphöra.
- Sjöfarten ska bedrivas varsammare.

6. Ingen övergödning
Halterna av gödande ämnen ska inte negativt påverka människors hälsa, biologisk mångfald eller möjligheterna att använda mark och vatten,
- belastningen av näringsämnen får inte ha någon negativ inverkan på miljön,
- tillförsel av näringsämnen till havet får inte orsaka övergödning.

Delmål, övergödning
- Ingen negativ tillförsel eller något läckage av näringsämnen ska ske.
- Utsläppen av kväve söder om Ålands hav ska minska med 40 procent.
- Vattentäkterna ska skyddas.

7. Bara naturlig försurning
De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål.

Delmål, försurning
- EU:s försurningsstrategi gäller:
- antalet ekosystem där kritiska belastningar överskrids ska minskas med 50 procent i Europa till år 2010.
- Utsläpp av svaveldioxider ska minska med 25 procent i Sverige.
- Utsläpp av kväveoxider från transporter ska minska med 40 procent i Sverige.
- Utsläpp av ammoniak ska fortsatt minskas.

8. Levande skogar
Skogens naturliga produktionsförmåga ska skyddas och den biologiska mångfalden bevaras,
-skogsekosystemens naturliga funktioner och processer måste upprätthållas, - inhemska djur och växtarter ska fortleva,
- hotade arter ska skyddas,
- främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden får inte introduceras,
- skogens betydelse för naturupplevelser ska tas till vara.

Delmål, skogar
- Hotade arter ska värnas.
- Ytterligare cirka 275 000 hektar skogsmark ska skyddas.
- Fastighetsverkets skogar ska miljöcertifieras.

9. Ett rikt odlingslandskap
Den biologiska produktionen och livsmedelsproduktionen ska skyddas, den biologiska mångfalden och kulturmiljön ska stärkas och bevaras.
- åkermarken ska ha ett balanserat näringstillstånd med låg föroreningshalt,
- odlingslandskapet ska brukas så att de negativa miljöeffekterna minimeras,
- den genetiska variationen hos lantraser och lantsorter ska bevaras,
- hotade arter och naturtyper bevaras.

Delmål
- Den ekologiskt odlade arealen ska vara tio procent år 2000.
- God skötsel av ängs- och hagmarker.
- Våtmarker återskapas.
- Odlingslandskapets hotade arter, lantraser och lantsorter ska bevaras.

10. Storslagen fjällmiljö
Fjällens biologiska mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden ska värnas, verksamheter bedrivas varsamt och särskilt värdefulla områden ska skyddas.
- fjällens karaktär av betespräglat storslaget landskap med vidsträckta sammanhängande områden ska finnas kvar,
- främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden får inte introduceras,
- kulturmiljön, särskilt det samiska kulturarvet, ska bevaras och utvecklas,
- rennäring, turism, jakt och fiske måste bedrivas med hänsyn till miljön,
- fjällvärlden ska ha tysta områden.

Delmål, fjällen
- Hotade arters utbredning ska värnas.
- Störningar från terrängtrafik och flyg ska minimeras.
- Barmarkskörning får inte ge markskador.
- Fisket i fjällen får inte hota reproduktion och återväxt.

11. God bebyggd miljö
Städer och tätorter ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö där natur- och kulturvärden värnas,
- byggnader och anläggningar ska vara miljöanpassade,
- transporterna ska utformats så att skadliga intrång i stadsmiljön begränsas,
- människor får inte utsättas för skadliga luftföroreningar, buller, skadliga
radonhalter eller andra oacceptabla hälsorisker.

Delmål, städer
- Trafikbullret i tätorterna måste minska.
- Behovet av grönområden tillgodoses.
- De kulturhistoriska och estetiska värdena värnas.
- Deponerat avfall ska minska med minst hälften till år 2005.
- Användningen av naturgrus minimeras.

12. Giftfri miljö
Miljön ska vara fri från ämnen som skapats i samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden,
- halterna av ämnen som finns i miljön ska vara nära bakgrundshalterna,
- halterna av naturfrämmande ämnen ska vara nära noll.

Delmål, giftfritt
- Föroreningen av Östersjön och dess tillrinningsområden samt Nordsjön ska förhindras.
- Utsläpp och läckage av farliga ämnen ska minskas i en stegvis process med nollmål år 2020.

13. Säker strålmiljö
Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön,
- stråldoserna ska begränsas,
- den högsta sammanlagda årliga stråldosen från verksamheter med strålning ska inte överstiga en millisievert per år,
- allvarliga tillbud i kärnkraftverk förebyggs. Om en olycka händer ska
spridningen av radioaktiva ämnen till omgivningen förhindras eller begränsas.

14. Skyddande ozonskikt
Målet är ett ozonskikt som långsiktigt skyddar mot skadlig uv-strålning,
- ozonnedbrytande ämnen (som klor och brom) får ej överstiga naturliga nivåer.

Delmål, ozon
- Användningen av ozonnedbrytande ämnen bör till största delen vara avvecklad inom en generation.
- Användningen av HCFC bör i ett längre perspektiv upphöra helt.

15. Begränsad klimatpåverkan
Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s klimatkonvention stabiliseras på en ofarlig nivå.

Delmål
- En klimatkommitté ska tillsättas. På basis av klimatkonferensen i Kyoto och tidigare riksdagsbeslut ska kommittén ta fram delmål och ett åtgärdsprogram. Tills vidare gäller riksdagens fastlagda klimatmål.

Några andra viktiga förslag
- Riktlinjer för en hållbar samhällsplanering.
- Miljöpåverkan från läkemedel, kosmetika och hygienprodukter ska minska.
- Satsning på biobränslen - särskilt biogas - för fordonstrafik.
- Sverige ska arbeta för miljövänligare fordon och bränslen i hela EU.
- Varor ska vara materialsnåla och energieffektiva.
- Finansmarknaden ska få miljöinformation om företag.
- Miljöledningssystem ska införas i statliga myndigheter.
- Effektivare resursanvändning - faktor 10.
- Det svenska initiativet Ett Hållbart Europa ska genomföras.
- Prioriterade frågor i EU (försurning, klimat, biologisk mångfald, kemikalier)
   ska kompletteras med genetiskt modifierade organismer (GMO) och faktor 10.
- Miljön ska integreras i handels- och biståndspolitiken.
- En strategi för miljösamarbetet med Asien ska tas fram.
- Miljöarbetet inom FN ska stärkas.


Arkitektutbildningar.

060930


Tidskriften Arkitekten september 2006, från sid 14-20 om arkitektutbildningar:

BOLOGNADEKLARATIONEN.
I maj 1998 undertecknade Frankrikes, Italiens, Storbritanniens och Tysklands utbildningsministrar en gemensam deklaration i samband med Parisuniversitet Sorbonnes 800-årsjubileum. Syftet var att arbeta för ökad tydlighet och jämförbarhet inom och mellan de europeiska utbildningssystemen Fler länder ville vara med i samarbetet och 1999 hölls ett möte i Bologna, där 29 1änder skrev under | det som kom att kallas Bolognadeklarationen. Syftet var fortsatt europeiskt samarbete och främjande av studenternas rörlighet mellan utbildningssystemen och på arbetsmarknaden. Idag ingår 45 länder i samarbetet.

HÖGSKOLEREFORM 2007.
Den 21juni i år (2006) fattade den svenska regeringen beslut om en ny examensordning för landets högskolor. Detta som ett resultat av den så kallade Bolognaprocessen. Det nya systemet ska tillämpas från och med höstterminen 2007 Förändringarna är bland annat:
* Högskoleutbildningen delas in i tre nivåer; grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå.
* I den nya examensordningen finns generella examina på grundnivå och avancerad nivå. För arkitekt- och planerarutbildningarna är det kandidat (tre år) och master (två år).
* Varje kurs inom grund- och avancerad nivå ska nivåbestämmas. Lärosätena ska ange mål för vad studenterna ska uppnå för varje kurs.
* Ett nytt poängsystem där ett års studier ger 60 poäng (istället för som idag 40).
* Civilingenjörs- och arkitektexamen förlängs med en termin till att omfatta fem års studier.
* På forskarnivå avläggs licentiatexamen efter två år och doktorsexamen efter fyra år.

ARKITEKTUTBILDNINGARNA FRÅN OCH MED 2007.
De som redan påbörjat sina utbildningar har rätt att ta examen enligt det gamla systemet. Kolla upp vilka övergångsregler som gäller på din skola!

KTH, LTH, Chalmers. (Kungl. Tekniska Högskolan, Stockholm. Lunds Tekniska Högskola. Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg)
Från och med 2007 en femårig utbildning, fortsatt sammanhållen som leder till arkitektexamen. Nivåindelning i kandidat (årskurs -3) och master (åk 4-5).

SLU Ultuna och SLU Alnarp. (Sveriges Lantbruksuniversitet)
Liksom tidigare femårig, sammanhållen utbildning som leder till landskapsarkitektexamen. Nivåindelning i kandidat (i landskapsplanering) årskurs l-3 och master (i landskapsarkitektur) åk 4-5 . Nytt är praktik som obligatorisk kurs under en termin i årskurs 4 eller 5.

Konstfack. (Konstfackskolan, Stockholm)
Tre- respektive tvåårig utbildning som leder till kandidatexamen respektive masterexamen i inredningsarkitektur. Från och med hösten 2007 är studenter som går kandidatutbildningen inte garanterade plats på masterprogrammet, utan måste genomgå en ny antagningsprocess efter sin kandidatexamen.

HDK. (Höskolan för Design och Konsthantverk, Göteborg)
Tre- plus tvåårig utbildning som leder till kandidat- respektive masterexamen i design med inriktning mot rumsgestaltning. Studenter som tar kandidatexamen är liksom tidigare inte garanterade plats på masterprogrammet utan måste genomgå en ny antagningsprocess.

BTH. (Blekinge Tekniska Högskola, Karlskrona) Från och med hösten 2007 femårig masterutbildning som leder till masterexamen i fysisk planering. Nivåindelning med kandidatexamen efter åk 3.


041024:

Att utbilda arkitekter. Sveriges Arkitekters utbildningspolicy (oktober 2004).
(http://wimnell.com/omr71d.pdf)
Innehåller bl a ett viktigt avsnitt om dagens problem på byggområdet och ett viktigt avsnitt om arkitektens uppgifter och verksamhetsområden, som bakgrund till frågor om utbildningar.

Sveriges Arkitekters hemsida har adressen www.arkitekt.se Där finns mer om arkitekter och arkitektur.

Ändringar i utbildningar kan ha skett, se ovanstående inlägg 060930 om arkitektutbildningar.


020417:

PLAN. Tidskrift för samhällsplanering, utgiven av Föreningen för Samhällsplanering, FFS, (www.planering.org), nr 1-2 2002, sid 39-42:

Ändringar i utbildningar kan ha skett, se ovanstående inlägg 060930 om arkitektutbildningar.

“Planeringsutbildningar i Sverige.

Här ges kortfattade beskrivningar av nuläge och närliggande förändringar av de längre svenska utbildningarna inom planeringsomradet. I huvudsak presenteras utbildningsprogram, men även några ettårslånga utbildningar med planeringsanknytning är medtagna. Sammanfattningarna är huvudsakligen gjorda utifrån de beskrivningar som finns tillgängliga via Internet (uppgifterna har därefter kontrollerats med representanter från berörda institutioner ), det vill säga den information institutionerna valt att marknadsföra sig med. Detta ger förhoppningsvis en rättvisande bild av utbildningarna/kurserna, som en sökande student får via den vanligaste sökvagen “på nätet” . Det vore intressant att i ett nästa steg närmare studera och jämföra det faktiska innehållet i kurserna.

Magisterutbildningar.

Kungliga Tekniska Högskolan. På KTH, Avdelningen för samhällsbyggnad, ges en gemensamt avslutande 1 1/2-årig samhällsplaneringslinje efter 3 år på antingen arkitekt-, väg- och vattenbyggnads- eller lantmäteriutbildningarna. På Samhällsplaneringsprogrammet är kurspaketet upplagt med valmöjlighet till en internationell profil eller med fokusering på svensk översiktlig planering. Cirka tio studenter väljer årligen denna avslutning på sin civilingenjörsutbildning. Sedan 1999 ger avdelningen även ett 1 1/2-årigt engelskspråkigt masterprogram, Spatial Planning, med rumslig planering och kunskaper för strategiskt beslutsfattande inom näringsliv och förvaltning. Båda programmen är helt inriktade på teorier och metoder för samhällsplanering Cirka 25 studenter går årligen på programmet, varav ungefär en tredjedel kommer från Sverige och övriga kommer från skilda delar av världen.

Blekinge Tekniska Högskola. Utbildningen i Fysisk planering på BTH startade 1989 och har successivt forlängts och utvecklats till en magisterutbildning. Utbildningen är helt inriktad på fysisk planering med både utredande/analyserande och gestaltande undervisning. Huvudämnet planering på dess olika nivåer omfattar totalt 100 poäng inklusive examensarbete av utbildningens 180 poäng. Ungefär 45 till 50 studenter antas årligen till utbildningen.

Stockholms universitet. En fyrårig tvärvetenskaplig utbildning i Samhällsplanering, 160 poäng, ges vid Stockholms universitet. Samhällsplanerarlinjen utbildar kvalificerade utredare/planerare inom fysisk, social och ekonomisk planering. Cirka 70 studenter antas varje läsår. I utbildningen integreras en rad ämnen inom naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora som har relevans församhällsbyggandet.

Arkitektutbildningar

Kungliga Tekniska Högskolan. I de två första åren på KTH:s arkitektskola integreras vissa stadsbyggnadskunskaper i övriga kurser. De studerande kan välja olika slags tillämpningsprojekt under de två sista åren, liksom inriktning på examensarbete. Intresset för stadsbyggnad växlar mellan åren och är svårt att ange i siffror.

Chalmers tekniska högskola. På CTH håller avdelningen för stadsbyggnad inom Arkitektskolan obligatoriska stadsbyggnadskurser. Dessutom ges ett valbart terminsprogram under år 4, kallat Urbanism och urbanitet, där stadsgestaltning stöds med stadsbyggnadsteori. Som ett samarbete mellan arkitektur, väg- o vatten och industriell ekonomi planeras ett mastersprogram med arbetstiteln City Design and Development, med avsikt att starta höstterminen 2002. Programmet avser att utbilda för en ny profession som kan hantera stadsutveckling, karaktäriserad dels av komplicerade funktionella samband och svåra estetiska överväganden, dels krav på samordning av kunskaper och inflytande från en mängd aktörer.

Lunds tekniska högskola. På avdelningen för stadsbyggnad på LTH:s arkitekturinstitution ges stadsgestaltande kurser. Den student som är intresserad av en stadsbyggnadsinriktning kan välja att studera 45,5 poäng, varav 5 poäng är översiktlig planering, av utbildningens totala 180 poäng.

Landskapsplaneringsutbildningar.

Sveriges lantbruksuniversitet. Sedan 1996 ges fullständiga program på 200 poäng vid SLU:s båda landskapsarkitektutbildningar i Ultuna och Alnarp. Tidigare fanns ett gemensamt program med de första två åren i Ultuna och de avslutande årskurserna i Alnarp. I Ultuna ges planeringskurser på sammanlagt 35 poäng och i Alnarp ges kurser sammanlagt 20 poäng. I landskapsplaneringsprogrammen är landskapsarkitektur huvudämnet och dessa kurser innehåller även stora delar landskapsplanering, vilket kan räknas som en variant av fysisk planering.

Ingenjörsutbildningar.

Luleå tekniska universitet. Här finns en 180 poäng civilingenjörsutbildning i samhällsbyggnadsteknik. Programmet har fyra olika examensinriktningar varav en benämns samhällsplanering. Cirka 10 studenter examineras varje år inom samhällsplaneringsinriktningen .

Högskolan i Gävle. På högskolan i Gävle har den tidigare planingenjörslinjen ändrat inriktning till ett geomatikprogram. Efter ett första gemensamt år specialiserar sig studenterna och kan bland annat välja inriktning till geografiska informationssystem (GIS) som ger en tvärvetenskaplig kompetens mellan samhällsplanering och informationsteknik. Vissa ändringar i programmen pågår inför hösten 2002, där Geomatikprogrammet ska få olika riktningar, bland annat en planerarinriktning.

Vidareutbildningar.

På Chalmers finns även ett kompetensutvecklingsprogram för yrkesverksamma med fokus på byggd miljö och lokalanknuten service som stöd för förändringsprocesser och verksamheter. Kurser för högre årskurser kan inom flertalet av grundutbildningarna läsas som enstaka kurser för externa studenter. Nordregio ger vidareutbildningar genom bland annat URSA, Urban and Regional Studies Academy. Denna startade våren 2000 och har årliga kurser i regional utvecklingsplanering. Nordregio arrangerar även, på uppdrag av Nordiska Ministerrådet, en avgiftsbelagd vidareutbildningskurs: Kulturmiljön i ett dynamiskt samhälle.

2000-talets nya utbildningar.

Umeå universitet. Geografiprogrammet (120/160 poäng med kandidat-/magisterexamen) startade hösten 2000 vid Umeå universitet. Programmets inledande tre terminer består av basblock, därefter ges möjlighet till val mellan tre olika inriktningar: Samhällsplanering för arbete med planeringsfrågor från lokal till övernationell nivå. Samhällsanalys för utredningsarbete samt U-land för arbete med planerings- och utredningsfrågor inom nationella och internationella organ. Programmet har 20 platser med lika många studenter per årskurs.

Högskolan på Gotland. Högskolan på Gotland startade hösten 2001 Urban Studies - Stadskultur och stadsliv, ett program på 120 poäng, som ger en kandidatexamen med kulturgeografi som huvudämne. Programmet syftar till att ge kunskaper om de många komplexa och dynamiska processer som sammanstrålar i städer och stadsregioner - i svenskt och internationellt perspektiv, historiskt och nutida. Utbildningen tar emot 40 studenter per år. Ett fjärde år planeras.

Kungliga Tekniska Högskolan. På KTH planeras en ny gemensam utbildningsplan för lantmäteri och väg- och vattenbyggnadsteknik. Utbildningsplanen bygger på ett gemensamt matematiskt-naturvetenskapligt basår (40 poäng) med efterföljande kandidatblock inklusive individuellt arbete (40 poäng) och magisterblock inklusive examensarbete (80 poäng). Kandidat- och magisterblocken planeras för fyra olika valbara samhällsbyggnadsomraden: Byggnadskonstruktion och design, Uthållig bygg- och naturresursteknik, Stadsplanering och fastighetsutveckling samt Bygg- och fastighetskonomi.

Stockholms universitet. Stockholms Universitet planerar en ny ettårig 40-poängsutbildning, Hållbar utveckling, med deltagande av alla fyra fakulteter (tolv institutioner). Ett av utbildningens mål är att utbilda studenter som kan arbeta i många olika roller i samhället för en hållbar samhällsutveckling. Ett delmål är att locka samhällsvetare att läsa naturvetenskap.

Kristina Nilsson.

Lästips:
*Internet, universitetens och högskolornas hemsidor.
*Lundahl, I och Snickars, F (1991). Utbildning för samhällsbyggnad och miljö. KTH avd för Regional Planering, Stockholm.
*Malbert, B (1998). Urban Planning Participation - Linking Practice and Theory. CTH, Dep of Urban Design and Planning, Göteborg.
*Nilsson, K (2001). Planering för hållbar utveckling- Dilemman för kommunala översiktsplanerare. KTH avd. för Regional Planering, Stockholm.
*Tidskriften PLAN 1995, 1996 och 1997.
*Svenska Kommunförbundet (1999). Plan- och byggverksamheten i kommunerna - En enkätundersökning 1999. Stockholm SK.
*www.studera.nu “


030404:

VINNOVA (www.vinnova.se) och TELDOK (www.teldok.org) har i mars 2003 utgivit:

Fysisk planering i det digitala samhället.


(http://wimnell.com/omr71c.pdf) (Avskrift av rapporten i liggande format som är lättläst på skärmen)

Innehållet kommenteras i rapportens baksidestext:
     “Vilka former av 'modern, digitaliserad informations- och kommunikationsteknologi' kommer att användas inom framtidens stadsplanering och samhällsplanering? Det vet vi redan en hel del om, och i den här rapporten presenteras några av de IT-verktyg som redan används och deras troliga fortsatta utveckling. IT kan också sägas skapa nya möjligheter för planerare, t ex för att interagera och föra en dialog med berörda aktörer. IT ger nya förutsättningar att få tillgång till, och att presentera och visualisera, data: interaktivt, dynamiskt. Därför är det omöjligt att göra en säker prognos om hur IT kommer att förändra förutsättningarna för fysisk planering.
     Avsikten med rapporten Fysisk planering i det digitala samhället är att diskutera de möjligheter som IT ger och att problematisera konsekvenserna. Ökad IT-användning skulle kunna stärka planeringens roll; men det finns också en risk för att planeringen urholkas till att bli bara för experter eller bara för politiker.
     Fysisk planering i det digitala samhället har skrivits av Gösta Blücher, Daniel Niklasson, Jan-Evert Nilsson och Anders Törnqvist vid Fysisk planering, Blekinge Tekniska Högskola. Rapporten publiceras av VINNOVA och TELDOK i programmet Telematik 2004, som tillkommit för att studier av tidiga IT-användare och tidiga användningsområden kan vägleda beslut och åtgärder för framtiden.”

041227:

"Kapitel 1 . Inledning

     Fysisk planering behandlar användning av mark, vatten och byggd miljö utifrån estetiska, ekologiska, sociala och samhällsekonomiska aspekter. Planering är framtidsinriktad, samordnar och förbereder beslut som har konsekvenser långt fram i tiden.
     Den brittiske planeringsforskaren Peter Hall definierar planering på följande sätt:
     ”Planning as a general activity is the making of an orderly sequence of action that will lead to the achievement of a stated goal.
     Fysisk planering förutsätter således såväl att mål formuleras som att involverade aktörer äger verkningsfulla medel så att målen kan uppnås.
     I teorin förutsätts att målen formuleras innan åtgärderna utformas. I praktisk planering sker målformulering och utformning av åtgärder i en iterativ process, där målen relateras till tillgängliga medel och medlen väljs utifrån eftersträvade mål. Det behövs både omfattande kunskapsunderlag och förhandlingar mellan olika intressen för att planen skall kunna utformas. Planering blir en komplex process som engagerar planerare, politiker och berörda medborgare på ett ofta unikt och svåröverskådligt sätt.
     Syftet med denna skrift är att diskutera hur modern, digitaliserad informations-och kommunikationsteknologi (IT) kan komma att förändra förutsättningarna för fysisk planering. Det är omöjligt att idag göra en prognos om detta. Avsikten med skriften är att diskutera de möjligheter som IT ger och problematisera konsekvenserna.
     Vilka former av IT som kommer att användas inom den fysiska planeringen är mer känt. De olika IT-verktyg som redan nu används och deras troliga fortsatta utveckling och användning kommer att närmare presenteras.
     Begreppet fysisk planering kan avgränsas på olika sätt. I samband med en kort historik över svensk fysisk planering preciseras innebörden av begreppet innan en fördjupad diskussion av IT:s effekter på fysisk planering utifrån olika infallsvinklar genomförs.
     Som avslutning presenterar vi några framtidsbilder av vad IT- baserad fysisk planering kan utvecklas till.
     En möjlighet är att IT bidrar till att stärka planerarprofessionens kompetens och ställning. IT skapar nya möjligheter för planerare att interagera med berörda aktörer, ger nya förutsättningar för att få tillgång till data samt att genomföra dynamiska konsekvensanalyser. Med simuleringsmetodik kan svar ges på konsekvenserna av olika förändringar. IT ger också helt nya förutsättningar för att presentera planer. I den utsträckning IT blir ett redskap som uteslutande behärskas av professionella planerare kan IT stärka professionens ställning. En sådan utveckling kan tolkas som en återgång till en planering som ligger starkare vikt vid strävan att utforma ”optimala ”expertlösningar.
     Under de senaste årtiondena har ökad vikt lagts vid planeringens kommunikativa aspekter. Planeraren har i växande grad kommit att betraktas som en förhandlare, vars uppgift är att i samspel med aktörer med olika intressen utforma professionella lösningar som kan accepteras av flertalet. Använd i ett sådant sammanhang kan IT bidra till att nya förutsättningar för dialog mellan involverade aktörer skapas. Olika aktörer kan använda tillgängliga IT-verktyg - databaser, simuleringsmodeller, presentationsprogram etc. - för att främja sin ståndpunkt. Den kommunikativa planeringen blir i detta fall i högre grad en kommunikation mellan likvärdiga aktörer. De professionella planerarna blir i många sammanhang endast en av flera in flytelserika aktörer. Använd på detta sätt kommer IT att bidra till att förstärka det politiska inslaget i den fysiska planeringen. IT blir ett verktyg för att söka sig fram till lösningar som har behövlig politisk legitimitet.
     I skriften kommer vi att fördjupa diskussionen om dessa två utvecklingsalternativ. Verkligheten kommer sannolikt att utmärkas av att den fysiska planeringen rör sig i båda riktningarna samtidigt, varför vi avslutningsvis kommer att behandla hur kombinationer av alternativen skulle kunnas gestaltas och värderas.

Kapitel 2. Vad är fysisk planering?
Historisk bakgrund.
     Begreppet fysisk planering har inget burskap i vardagligt tal. Som fackuttryck omfattar det såväl det som människor i allmänhet syftar på när de talar om stadsplanering som när de talar om samhällsplanering. I avseende på de fysiska planernas innehåll och underlag skiljer sig emellertid det som kan kallas för stadsplanering från den översiktliga samhällsplaneringen. En skillnad som har avgörande betydelse för hur informationsteknologin utnyttjas.
     Stadsplanering har förekommit i tusentals år i dess grundläggande betydelse dvs fastläggande av gränslinjer mellan byggnadskvarter och gator m m i en stad för att långsiktigt ordna bebyggelsen och undvika kon flikter. I dagligt tal innefattar stadsplanering också gestaltning av helheten av byggnader, gator och andra stadsrum i tätbebyggelse. Det underlag som behövts för stadsplanering i denna klassiska form har varit data tillhörande kartornas värld. Uppgifter om topografi, ägogränser, ev. byggnader och liknande rumsliga data.
     Mycket betydelsefull för stadsbyggnadsutvecklingen under 1800- talet blev den privatisering av byggnadsmarken som följde med liberalismens genomslag. Bebyggelsen blev därmed investeringsobjekt vilket i kombination med den snabba stadstillväxten ledde till överexploatering och miljöstörningar i storstäderna.1874 fick Sverige sin första ”moderna ”byggnadsstadga. I stadgan ställdes krav på att stadsplan skulle finnas. Dess främsta syften var att tydliggöra gränserna mellan offentlig och privat mark ,mellan gator och kvarter, samt begränsa exploateringen av byggnadskvarteren med hänsyn till brandsäkerhet och hälsa. Idealstadsplaner skickades ut till Sveriges städer av den centrala myndigheten - Överintendentsämbetet. Civilrättsligt genomslag fick stadsplanerna dock först med 1907 års Stadsplanelag.
     Samhällsplaneringen sådan vi känner den idag är ett barn av det industriella välfärdssamhället. Den har framför allt utvecklats under 1900-talet. I Sverige fick den genomslag med 1947 års Byggnadslag då de översiktliga planinstituten -generalplan och regionplan - blev lagfästa. Dessa generalplaner omfattade bara de större tätorterna, men de rymde mängder av data för det aktuella planområdet - demogra fiska ,sociala, ekonomiska och förstås tekniska och topografiska. Dataredovisningen innehöll såväl kända förhållanden som önskade och/eller prognosticerade framtida situationer.
     Den ekonomiska utvecklingen och det med den sammanhängande ökade bilinnehavet medförde anspråk också på marken utanför tätorterna. Den fysiska riksplaneringen introducerades i början på 1970-talet för att göra det möjligt bemästra detta ökade tryck på marken och leda det i banor som överensstämde med gemensamma mål snarare än enskilda. Därmed ökade behovet av geografiska data kraftigt.GIS - geografiska informationssystem växte fram i stor utsträckning som ett svar på de behov som skapades genom den fysiska riksplaneringen och det krav på lämplighetsprövning av markanvändning utanför tätorterna som den ledde till.
     Detta är en kort rekapitulation av händelseutvecklingen fram till de lagar som idag styr stadsplanering och samhällsplanering,främst Plan- och Bygglagen (PBL)och Miljöbalken (MB).I den fortsatta diskussionen är utgångspunkten dagens lagregler. Redovisningen följer även här två spår -å ena sidan stadsplanering eller med ett distinktare begrepp - den produktionsförberedande detaljplaneringen - å den andra samhällsplaneringen eller - den översiktliga fysiska planeringen .

Den produktionsförberedande detaljplaneringen.
     Enligt PBL ska med vissa mindre undantag,som t ex Friggebodar, all ny och ändrad bebyggelse och alla markarbeten lämplighetsprövas innan investeringen får genomföras. I tätbebyggelse ska denna prövning i regel grundas på en detaljplan. Denna form av fysisk planering diskuteras i detta avsnitt.
     Detaljplanen är i PBL främst ett instrument för genomförande av förändringar i bebyggelse. En detaljplan innehåller plankarta och en särskild handling med bestämmelser för planområdet. Till planen ska också höra en planbeskrivning,en genomförandebeskrivning och som regel också en miljökonsekvensbedömning. Det ska finnas en fastighetsförteckning och en grundkarta.
     Handläggningen av detaljplanen är noga reglerad i PBL. Processen omfattar programarbete, samråd, utställning antagande och ev. överprövning. I avseende på anspråk på informationsteknologi bör man skilja på den information som behövs för att finna den optimala utformningen av planen och den som behövs för en väl fungerande handläggningsprocess.
     När det gäller planutformningen behövs förutom traditionella rumsliga data,kvalitativa data om vegetation och byggnader, uppgifter om verksamheter, boende m m. Under arbetet med planutformningen behandlas normalt olika alternativ.När det gäller planutformningens ekonomiska konsekvenser kom informationsteknologins utveckling att redan på 1960-talet få stor betydelse. I dåtidens storskaliga stadsutveckling betydde hanteringen av de massor som skapades genom utgrävning eller behövdes för utfyllnader mycket för det ekonomiska utfallet. När det blev möjligt att kalkylera denna masshantering så att jord, grus och berg varken behövdes fraktas bort eller tillföras ett nytt utbyggnadsområde kunde mycket pengar sparas. När det gäller den estetiska utformningen kom också tidigt möjligheten att illustrera alternativa utformningar med rörliga bilder få betydelse.Inte minst i vägprojekteringen användes möjligheten att skapa animerade bilder för hur vägen kunde upplevas från bilens förarplats redan under 1960-talet.
     Detaljplaner kan ofta vara komplicerade att läsa och tolka när de berör tät stadsbebyggelse. Inom kort kommer också ett förslag till riksdagen om tredimensionell fastighetsindelning. Det innebär att en plan kan beröra fastigheter som ligger ovanpå varandra och där planen anvisar olika användning för fastigheterna. Informationsteknologin erbjuder nya möjligheter att visa och tolka denna typ av planer. Den kan vara en förutsättning för att sådan reglering är möjlig. Se vidare kapitel 7.
     Det är många parter involverade i en planeringsprocess. Lagen ställer stora krav på kommunikation med de berörda - så stora att röster har höjts för att begränsa möjligheterna till inflytande. Lagen bygger på presumtionen att det är kommunen som initierar och planerar samhällsutbyggnaden ,men utvecklingen har gått mot allt större engagemang i detaljplaneringen från exploatörer och byggföretag. Den legala detaljplaneprocessen blir från företagens synpunkt ett ”tillägg ”till den planeringsprocess som företaget själv bedrivit. I takt härmed har kritiken mot lagstiftningens regler för medborgarinflytande vuxit. Riksdagens Bostadsutskott har ställt sig bakom en översyn av dessa lagregler. Det är paradoxalt att ,trots det misstroende som det politiska systemet i dag möter, kan det bli möjligt genomföra lagändringar, som minskar de berördas inflytande på kommunala beslut.
     Denna privatisering av samhällsutbyggnaden berör såväl bostadsprojekt som stora infrastrukturprojekt. Den nu pågående planeringsprocessen för utbyggnad av master för sk 3G-telefoni visar tydligt på motsättningarna mellan det ur företagssynpunkt affärsmässigt önskvärda och planeringsprocessens handläggningskrav. I denna planeringsprocess ställs också krav på en stor mängd från varandra skilda handläggande organ. Processen synes också erbjuda dem som utlovat en orealistiskt snabb utbyggnad en syndabock.
     Det sk kommunala planmonopolet, dvs kommunens rätt att bestämma om detaljplan ska upprättas, har också på senare tid ifrågasatts i den professionella debatten. Det är ännu inget politiskt parti som tagit upp frågan, men det kan ändå tas som ett tidens tecken att man börjat sparka på denna hörnsten i planlagstiftningen. Skulle en sådan förändring verkligen genomföras ökar komplexiteten i plan- processen än mer med svårbemästrade kommunikationskrav mellan berörda intressenter.
     Informationsmöjligheterna kan då få ännu större betydelse. Man ska måhända inte bortse från att om ansvaret för planarbetet är splittrat så kan det finnas ett intresse för att försvåra informationen så att uppgörelser bakom slutna dörrar lättare kan genomföras genom att det blir svårt att peka ut den ansvarige. Den sk förhandlingsplanering som växte fram under 1980-talet i anslutning till stora investeringsprojekt, som t ex Globen i Stockholm, fick problem när den konfronterades med lagstiftningens krav på samråd och inflytande.
     Informationsteknologin i planprocessen är emellertid inte bara en fråga om kommunikation. Den är också i hög grad ett rationaliseringsinstrument. Den kan bidra till en enklare och snabbare handläggning och därigenom dra undan grunden för attacker mot ett brett deltagande i processen från dem som berörs i den produktionsförberedande planeringen. Se vidare avsnitt i kapitel 7 och 8.

Den översiktliga fysiska planeringen
     Den sektorövergripande översiktliga fysiska planeringen sker i dag nästan enbart genom de obligatoriska kommunala översiktsplanerna. Lagstiftningen rymmer också regionplan för flera kommuner, som ett frivilligt alternativ, men detta planinstitut tillämpas enbart i Stockholmregionen och där med stöd av en speciallag enligt vilken Stockholms läns landsting är regionplaneorgan.
     Inom olika samhällssektorer , främst inom transportsektorn, finns också såväl produktionsförberedande som översiktlig planering. I denna framställning behandlas dock enbart den fysiska planering som behandlar alla, eller åtminstone de flesta, aspekter på det territorium som planeringen omfattar.- comprehensive planning , för att använda ett engelskt begrepp.
     Den översiktliga fysiska planeringen skiljer sig från den produktionsförberedande detaljplaneringen genom att inte primärt vara genomförandeinriktad. Dess huvudsyfte är att informera myndigheter och enskilda om den politiska inriktningen vad gäller bebyggelse och markanvändning samt skapa beredskap för eventuella investeringsprojekt från privata intressenter. Den kommunala översiktsplanen ska beslutas av kommunfullmäktige minst vart fjärde år, vilket betonar dess karaktär av politiskt strategiskt dokument.
     Översiktsplanen är också avsedd att vara ett resultat av överläggningar mellan stat och kommun avseende riksintressen och andra frågor där staten har ett avgörande inflytande över användningen av mark och vatten i kommunen. Redovisningen av hur sådana intressen behandlas ska ingå i översiktsplanen och ev. oenighet mellan stat och kommun ska redovisas. I översiktsplanen ska därutöver framgå grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark och vatten samt i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyggelse.
     Översiktsplanen redovisas vanligen på flera kartor med texter direkt kopplade till kartredovisningen. Enligt PBL ska till planen också höra en planbeskrivning. Den är som regel integrerad med kartredovisningens texter. Översiktsplan kan upprättas för en begränsad del av en kommun - sk fördjupad översiktsplan. I avseende på redovisning och handläggning ställs då samma krav. I detta sammanhang är det viktigt påpeka att enligt lagen ska översiktsplanen utformas så att dess innebörd kan utläsas utan svårighet.
     Handläggningsprocessen rymmer liksom vid detaljplan programarbete, samråd, utställning och antagande. Däremot finns inte möjligheten att överklaga en översiktsplan. Samrådet med staten företrädd av länsstyrelsen har särskild tyngd i processen.
     Översiktsplanering bygger på en omfattande behandling av data. För planarbetet krävs inventeringar av många skilda sakförhållanden. Det gäller såväl geografiska, demografiska, ekonomiska som sociala förhållanden. I det avseendet skiljer sig inte informationsbehovet från 1950-och 60-talens generalplanering. Kraven på redovisning av sociala och hälsorelaterade data har dock vuxit. Översiktsplanen omfattar hela kommunen och eftersom den är obligatorisk innebär det att hela Sveriges yta omfattas av översiktlig kommunal planering. Det behov av information om mark och vatten utanför tätorterna som introducerades med den fysiska riksplaneringen på 1970-talet har alltså fortfarande hög giltighet.
     I planarbetet används i hög grad prognoser och konsekvensbeskrivningar för att bedöma förändringsprocesser, både sådana som föreslås och anses önskvärda och sådana som på andra grunder bedöms tänkbara. Olika slags konsekvensbeskrivningar har blivit nya instrument i planeringen. Krav på miljökonsekvensbeskrivningar finns nu inskrivet i lagstiftningen. Förslag finns på att göra även andra typer av konsekvensbeskrivningar obligatoriska. Det gäller bl a beskrivning av hälsokonsekvenser och sociala konsekvenser. Sådana beskrivningar innebär ökade krav på dataunderlaget .Scenarioteknik används i ökad utsträckning i arbetet med översiktlig planering.
     Den översiktliga planeringen har historiskt varit inriktad på att försöka styra utvecklingen. Utvecklingen av regelsystem och politiskt handlingsutrymme har emellertid lett till, att medlen för att främja en önskad utveckling blivit väsentligt svagare under det att medlen för att förhindra oönskad utveckling blivit starkare. Under de sista decennierna på 1900-talet har de medel som kan användas för att förhindra det ur främst miljösynpunkt oönskade successivt skärpts under det att medel för att främja en önskad utveckling avvecklats. En trendframskrivning innebär att de restriktiva medlen blir än starkare under det att de främjande medlen försvagas i takt med den offentliga sektorns finansiella utrymme. Redovisningen av olika slags restriktioner för bebyggelse och användning av mark och vatten blir därigenom allt viktigare. Särskilda krav kan komma att ställas då avgöranden om tillåtlighet i ökad utsträckning blir en fråga för domstolarna.
     I samband med att Naturresurslagens hushållningsregler förts över till Miljöbalken har sambandet med kommunernas översiktsplaner brutits. Det är nu domstolar som bedömer om hushållningsreglerna följs. Översiktsplanernas bevisvärde i domstolsbehandlingen kan komma att visa sig svagt. Då försvinner det tänkta tolkningsföreträdet för kommunerna när det gäller användningen av mark och vatten. Den överflyttning av planeringsinitiativet från kommunerna till den privata sektorn som ovan beskrivits påverkar även den översiktliga planeringen som i bästa fall kan skapa beredskap i kommunerna för initiativ utifrån,men i liten grad styra utvecklingen.
     Även på annat sätt kan den kommunala översiktsplaneringen komma att försvagas. PBL har inneburit att fysisk planering i Sverige enbart förekommer på kommunal nivå. I detta avseende skiljer sig Sverige från andra länder. För att översiktsplaneringen ska bli en verkningsfull utvecklingsplanering krävs emellertid att den omfattar hela bostads- och arbetsmarknadsregioner. När det sista steget i den svenska kommunreformen togs 1974 trodde man att det med undantag av storstadsregionerna skapats kommuner som vara stora nog att utgöra egna bostads- och arbetsmarknadsregioner. Erfarenheten visar att man misstagit sig. Sverige har 289 kommuner, men antalet arbetsmarknadsregioner är mindre än hälften så stort. I en analys baserad arbetskraftens pendling som SCB genomförde 1991 kom man fram till att det fanns 111 lokala arbetsmarknader. Därefter har ett antal lokala arbetsmarknader utvidgats varför antalet reducerats till 81.
     PBL erbjuder ett regionplaneinstitut för samordning av flera kommuners planering. Det förekommer dock ingen regionplanering enligt PBL utanför Stockholmsregionen. Det är uppenbart att den regionala planeringen i Sverige behöver förstärkas.
     Statsministern har aviserat att han tänker ta initiativ till en översyn av den regionala arbetsfördelningen och dess territoriella indelning. Det förefaller som om Sverige är inne i en sk formativ period när det gäller den offentliga administrationen och den offentliga sektorns uppgifter. Dessa har kraftigt förändrats under 1990-talet och förändringsperioden förefaller inte att vara slut. Hittills har förändringarna mest berört den offentliga sektorns uppgifter, men det förefaller som om den administrativa strukturen nu står i tur för omdaning. Vilka konsekvenser detta får för den fysiska planeringen kan vara svårt att förutsäga,men att juridiska avgöranden får ökad tyngd, att privata intressen får större inflytande, att regionala och internationella organ får större betydelse inom den offentliga sektorn är inte osannolikt. "



020417:

Samhällsplanering. Fysiska och sociala samhällen.

     De finns i princip två slags samhällen: de fysiska samhällena, som gäller det fysiska - materiella, och de sociala samhällena som gäller människornas relationer. När det talas om samhällsplanering är det vanligen planeringen av de fysiska samhällena som avses. När det gäller det fysiska talar man om fysisk planering och fysisk miljö, och det är det som avhandlas i Plan-och Bygglagen, planeringen där utgår från markanvändningen: hur marken ska användas och vilka regler som ska gälla för det.
     I fråga om de sociala samhällena, de sociala miljöerna, finns inte planeringsregler som på samma sätt anknyter till markanvändningen, men det finns många regler av olika slag. På den världsomspännnade nivån finns bl a FNs konvention om de mänskliga rättigheterna, i den finns många regler om vad man får och inte får göra i förhållandet människor emellan. På mindre omfattande nivåer finns bl a i EU många regler och bl a också regler om mänskliga rättigheter, som avviker något från FNs.
     På nationsnivå har de olika nationerna sina egna lagsystem, med regler för bl a demokrati, uppfostran och undervisning, brott och straff, regler för handel och avtal, arbetsmiljöer, jämlikhet, jämställdhet, välfärdsfördelning o s v.
     I Sverige idag fungerar inte demokratin tillräckligt bra, skulden till det kan läggas på de politiska partierna, de kan inte fånga upp folkets uppfattningar och på lämpligt sätt forma de fysiska och sociala miljöerna och deras innehåll efter dem.
     Om man ska kunna nå en bättre framtid måste man ha klart för sig att det finns både fysiska och sociala samhällen och miljöer. I någon mån kan man förbättra de sociala miljöerna genom att förbättra de fysiska miljöerna, men förbättringar av de sociala miljöerna kräver mer än ändringar av de fysiska miljöerna.
     Bra planeringar av de fysiska miljöerna är viktiga. i Sverige har kommunerna det s k planmonopolet som innebär rätt att föreskriva markanvändningen i fysiska planeringar, med hjälp av kartor och byggnadsregler o d. Svensk fysisk samhällsplanering av svenska samhällen hade en storhetstid under ett par årtionden efter andra världskriget.
     Kommunerna planerade de fysiska miljöerna och hade bl a höga ambitioner om bostäderna, men kunde inte tillräckligt väl styra bostadsproduktionen. Efter kriget flyttade folk till arbetsplatser i städerna och staten prioriterade anläggningar för varuproduktion före bostadsbyggande, vilket ledde till bostadsbrist som bara blev större och större. Till slut, i mitten på 60-talet, måste staten börja med det sk miljonprogrammet där en miljon bostäder skulle byggas på tio år. I det läget fick byggnadsentreprenörerna större betydelse och den mer allomfattande samhällsplaneringen halkade efter.
     Efter de tio årens bostadsbyggande gick, kan man säga, luften ur planeringssverige. Efter miljonprogrammets dagar har den fysiska samhällsplaneringen vartefter ändrat karaktär. Nu talar man om att samhällsplaneringen domineras av en förhandlingsplanering, som innebär, att kommunernas planerare minskar sina planeringsinsatser och överlåter delar av planeringen till byggföretag som köpt mark och i visst samråd med kommunerna planerar för de egna markområdena. Från samhällets sida kan det innebära vinster då byggföretagen delvis tar hand om risker och delvis uför planeringar som kommunerna annars skulle utföra och betala.
     Men denna ordning rår kanske inte på planeringsproblem som gäller sådant som segregation, nedslitna förorter, kriminalitet och utanförskap, ökande ekonomiska klyftor. Överlåtandet av delar av planeringen till privata aktörer innebär att planeringen sker mer på företagens villkor och att det demokratiska inflytande äventyras.
     Hur det kommer att gå hänger på de politiska partiernas kunskaper, vilja och förmåga att rikta in samhällsplaneringen på lämpligt sätt. Man kan frukta, att partierna inte klarar att reda upp samhällsplaneringsproblemen. Någon rejäl bostadspolitik finns inte. Det är svårt upptäcka någon framgångsrik segregationspolitik. Sjukskrivningarna har ökat till oanade höjder. Välfärdsklyftorna tycks öka.



030201:

Informationsförsörjning för ökat medborgarinflytande i planprocessen.


Några uppgifter från rapporten:
“Informationsförsörjning för ökat medborgarinflytande i planprocessen. av Mats Dunkars, Hans Hauska, Staffan Forssell, Cecilia Henriksson, Anna Larsson och Michael Viehhauser.
TRlTA-lNFRA 02-031. Kungl Tekniska Högskolan. Institutionen för Infrastruktur. 100 44 Stockholm. Januari 2003.(85 sidor).

Innehållsförteckning
1 Inledning
1.1 Bakgrund
1.2 Organisation av projektet
2 Avgränsningar och definitioner
2.1 Avgränsningar.
2.2 Definitioner
2.3 Förkortningar
3 Planeringsprocessen och medborgarinflytande
3.1 Planeringsprocessen
3.2 Informationsskyldighet enligt lag
3.3 Medborgarinflytande
3.4 Databehov
4 IT- Utvecklingens betydelse för planeringsprocessen och möjligheten till medborgarinflytande
4.1 Datorn som verktyg vid planering
4.2 Medborgarinflytande via Internet
4.3 Datasökning och Metadatabaser
5 Metadata
5.1 Standard för metadata för geografisk information
5.2 Standard för metadata för andra informationstyper
5.3 Utveckling av standard
6 Planeringsrutiner inom Stockholms stad
6.1 Målsättning rörande medborgarinflytande
6.2 Skillnad i planeringsprocessen jämfört med PBL
6.3 Databaser för samhällsplanering
6.4 Pågående IT-projekt rörande planeringsprocessen
7 Två exempel från Stockholm
7.1 Kvarteret Herrgården i Älvsjö
7.2 Telefonfabriken i Midsommarkransen-Västberga
7.3 Reflektioner
8 Nyköping
8.1 Skillnad i handläggning i jämförelse med Stockholm
8.2 Efterfrågan på data internt
8.3 Efterfrågan på data externt
8.4 Brister och problem
8.5 Behov av metadata
8.6 Reflektioner
9 Slutsatser
9.1 Lagstiftningen håller informationsformerna öppna.
9.2 Kommunal planering på elektronisk väg
9.3 Internet och medborgarinflytande
9.4 Metadata
10 Förslag
10.1 Regler för IT-användning inom kommunal planering
10.2 Infrastruktur för hantering och distribution av metadata
10.3 Standard för geografiska metadata
10.4 Samverkan mellan olika standard
10.5 Utveckling av metadatastandard för Samhällsplanering
Figurförteckning
Figur 1 Intressenter av detaljplanområdets fakta
Figur 2: Relation mellan olika lagar och planer
Figur 3: Databehov hos olika planeringsaktörer
Figur 4: Enkelt förfarande i detaljplaneprocesen
Figur 5: Normalt förfarande i detaljplaneprocessen
Figur 6: Olika parter som medverkar i detaljplaneprocessen

Från sid 49-54:

Databaser för samhällsplanering
Idag finns ett stort antal databaser med information som kan eller bör användas vid fysisk planering. I den här rapporten ges en sammanställning över vilka databaser som finns tillgängliga utifrån Stockholm stads perspektiv. Beskrivningen är indelad i nationella, regionala och kommunala databaser. För en annan kommun i en annan region kommer således beskrivningen av de kommunala och regionala databaserna att vara annorlunda medan beskrivningen av de nationella databaserna kommer att vara densamma. I tabell 7-9 finns sammanställningar över de olika databaserna och i en separat rapport benämnd "Information och informationskällor som kan nyttjas i planeringsprocessen" ges en mer utförlig beskrivning.


Tabell 7. Sammanställning över nationella databaser som kan användas i fysisk planering.

Lantmäteriet.
Fastighetsregistret. Kontinuerligt uppdaterad information om fastigheter.
Fastighetskartan. Geografisk information i skala 1:10 000. Innehåller allmän geografisk information samt fastigheter.
Tätortskartan. Sveriges 300 största tätorter med adressuppgifter.
Terrängkartan. Allmän geografisk information i skala 1:50 000.
Vägkartan. Allmän geografisk information i skala 1:100 000. Vägnätet har hög prioritet i kartan.
Ortofoton/ Satellitbilder. Bilder som kan kombineras med t.ex.fastighetsinformation .

Riksskatteverket.
Folkbokförings-registret. Personuppgifter aggregerade i olika klasser som t.ex. ålder.

Sveriges Geologiska Undersökningar.
Berggrundskartor. Information om berggrunden i skala 1:50 000 till 1:1000 000.
Jordartskartor. Information om jordarters uppbyggnad och utbredning i skala 1:50 000 till 1:1000 000.
Grundvattenkartor. Information om grundvatten i skala 1:50 000 till 1:1000 000.
Kartor över metaller i mark. Uppgifter om ett trettiotal olika grundämnens halter i marken.
Gammastrålning. Halter av naturligt förekommande radioaktiva isotoper, bl. a. Radon.
Brunnsarkivet. Uppgifter om brunnars diameter, djup etc.

Statistiska Centralbyrån.
Befolkningsstatistik. Statistik över befolkning med uppgifter om ålder disponibel inkomst, utbildning etc. Kan levereras i olika geografiska indelningar som t.ex. basområden, rutor eller längs en gatusträckning.

NVDB (Nationella Vägdatabasen )
Vägar och gator.Heltäckande svenskt vägnät med uppgifter om trafikföreskrifter.

Riksantikvarieämbetet.
Byggnadsminnes-registret. Ca 5500 byggnader som är skyddade enligt kulturminneslagen.
Fornminnesregistret. Uppgifter om ca 1 miljon fasta fornminnen registrerade på 400 000 platser.
Bebyggelseregistret. Uppgifter från kulturhistoriska inventeringar. Innehåller ca 16000 byggnader.

SMHI.
Sjöregistret. Uppgifter om sjöars position, areal och vissa fall djup.
Vattendragsregistret.Uppgifter om vattendrags längd och utloppskoordinat.
Översvämnings-databas. Uppgifter om områden som är känsliga för översvämningar.


Tabell 8. Sammanställning över regionala databaser som kan användas i fysisk planering

Länsstyrelsen.
Kartor över Riksintresse för friluftsliv, kulturmiljövard och naturvård.Information som tagits fram som underlag för regional planering
Kartor över naturvårdsområden, naturreservat, Nationalparker och djurskyddsområden.
Informationen är sammanställd av länsstyrelsen.
Uppgifter om miljöstörande verksamheter och hamnar.
Vattenskyddsområden.

Regionplanekontoret.
Information som tagits fram som underlag i den fysiska planeringen.
Områdesdatabasen. Statistik från SCB aggregerad i basområden. Statistiken är endast tillgänglig för handläggare inom landstinget och kommunerna samt för forskningsändamål.

Stadsbyggnadskontoret.
Baskartan. Grundläggande geografisk information i skala 1:1000. Innehåller fysiska objekt, olika gränser samt höjdinformation.
Planöversiktskartan. Sammanställning av kommunens planer.
Stockholmskartan. Översiktskarta i skala 1:15 000. Innehåller grundläggande geografisk information.
Fastighetsdatabasen. Information från Lantmäteriets fastighetsregister, riksskatteverket och inskrivningsmyndigheten.
Sifon. Stadsbyggnadskontorcts ärendehanteringssystem . Här finns information om t.ex. bygglov eller detaljplaner.

Utrednings- och statistikkontoret, USK.
Områdesdatabasen. Statistik från SCB indelad i kvarter eller basområden.
Serviceregistret. Information om service inom staden såsom barnomsorg, hälso- och sjukvård, kultur och skolor.

Miljöförvaltningen.
Grundvattenkartan. Karta i skala 1:10 000 som visar information relaterad till grundvatten och grundvattenskydd.
Biotopkartan. Uppgifter om skyddsvärd natur och kulturmark.
Byggnadsgeologiska kartan. Geologisk information i skala 1:10 000.
Vattendrags-inventeringen /Tillrinningsområden. Karta med vattendrag och karta över sjöars och vattendrags tillrinningsområden.
Artarken.Databas över känsliga arter.
Mark- och sedimentföroreningsdatabas.Mätningar från områden med förorenad mark.
Bullerdatabasen. Uppgifter om bullerskydd och bullermätningar.
Tillsynsobjekt. Information om miljöstörande verksamheter.
Luftföroreningar. Kartor som visar koncentrationer av olika luftföroreningar.

Gatu- och fastighetskontoret.
Parker. Information för skötsel av parker.
Trafikräkning. Information om trafikmängd på olika gator och vägar.

Tillgång till information.
För privatpersoner och olika intressegrupper varierar möjligheten att få tillgång till information från olika databaser. Det är tre faktorer som påverkar tillgången till information: pris, teknisk infrastruktur för att distribuera information och metadata. Dessutom finns det vissa databaser som är skyddade enligt personuppgiftslagen. Vidare finns även viss information som kan vara intressant vid fysisk planering som ägs av privata företag som t.ex. Birka Energi eller Stockholm vatten. Den här informationens tillgänglighet beror av företagets policy.

Pris. Ett flertal myndigheter och förvaltningar som t.ex. Iänsstyrelsen, Regionplanekontoret och Stockholm stads gatu- och fastighetskontor, tillhandahåller information gratis. Information som distribueras gratis visar ofta specifika företeelser som resultat från trafikräkning eller områden som klassas som skyddsvärda i den översiktliga planeringen. Grundläggande geografisk information som visar fysiska företeelser och grundläggande statistik från t.ex. SCB eller information från fastighetsregistret är däremot avgiftsbelagd. För att den information som distribueras gratis skall kunna analyseras av privatpersoner i den egna datorn krävs någon form av karta med grundläggande geografisk information. De höga priserna på sådan information gör att den inte är tillgänglig för privatpersoner.

Sid 78-81:

Referenser.

Planering.
Alfredsson Björn and Wiman Jan, 2001: Planning in Sweden - fundamental outlines, in: Christoferson Inger (ed.), 2001: Swedish Planning- in Times of Diversity, The Swedish Society for Town and Country Planning, Gävle, p.117-120.

ARL/Nordregio/BTH, 2001: Planungsbegriffe in Europa, Deutsch Schwedisches Handbuch der Planungsbegriffe, Hannover-Stockholm Ronneby .

Boverket, 1995: Lokalt utvecklingsarbete och samhällsplanering, rapport 1995: 14, Karlskrona.

Boverket, 1996: Boken om detaljplan och områdesbestämmelser, Karlskrona.

Boverket, 1998: Vem bestämmer om medborgarinflytande och kommunal planering. Erfarenheter från Sydlänsprojektet, Karlskrona.

Boverkets hemsida:
http://www.boverket.se

Dir. 1996:46 - Tilläggsdirektiv till Kommissionen (1995:01) för att främja en bred användning av informationsteknik.

DS 1993:67 - Servicesamverkan vid medborgarkontor (Fritzes)

Fredlund Arne (ed.), 1991: Swedish Planning in times of transition, The Swedish Society for Town and Country Planning, Gävle.

IT-kommissionen (1996) (nedlagd): Vision och mål för IT-kommissionens arbete
http:// www.itkommissionen.se

Kommunaktuellt, 1/2001: Inte lätt hitta rätt på Internet, s.26-27.

Lag 1997:297 om försöksverksamhet att samverka vid medborgarkontor.

Länsstyrelsen Västra Götaland, 1998: Geografiska informationssystem för översiktlig fysisk planering, de facto-standard för leverans och utbyte av digital planeringsinformation, Göteborg.

Miljödepartementet: Plan- och bygglag (1987: 10) enligt version jan 2002 från
http://www.riksdagen.se/debatt/sfst/index.asp

National Land Survey, 1999: Physical planning at the municipal level, CERCO / EUROGI study: Value of geographic inforrnation to users and society, Gävle.

Nyköpings kommuns hemsida:
http://www.nykoping.se

Personuppgiftslagen (1998 :204)
http://www.pul.nu/lagtext.html

SOU 1994: 118 Informationsteknologin. Vingar åt människans förmåga.
Svenska Kommunförbundet, Boverket (2001): Staden, en diskussion om översiktsplanens roll i större städer, Stockholm.

Wide Jessica och Gustafsson Gunnel, 2001: Lokal demokrati i förändring, medborgerliga och kommunala initiativ under nya villkor, Àjour nr 6, Svenska kommunförbundet, Stockholm.

Åström Joachim, 1998: Lokal digital demokr@ti, Àjour nr 1, Svenska kommunförbundet, Stockholm.

Metadata
Andersson Jenny, 2000: Utbyte av metadata för geografisk information. Examensarbete i Fastighetsvetenskap. Lunds Tekniska Högskola. ISRN LUTVDG/TVLM 00/5954.

CSDGM 2002 - Hemsida som beskriver Content Standard for Digital Geospatial Metadata:
http://www.fgdc.gov/metadata/meta_workbookhtml

Dublin Core 2002 - Hemsida för Dublin Core
http://dublincore.org

DGMS/Ö 2002 - Digitalt Geografisk ManagementSystem for Øresundsregionen
http://www.dgms.org/

ESRI 2002 - Gegography networks hemsida
http://www. geographynetwork.com

Eurogeographics 2002 - Hemsida för eurogeographics
http://www.eurogeographics.org

FGDC 2002 - Federal Geographic Data Commites Hemsida
http://www.fgdc.gov/

GISData 2002- Gisdata från Länsstyrelserna.
http://www.gis.lst.se/

GISS 2002 - GISStockholms hemsida
http://www.uli.se/samgis/ab/

InGeoIC 2002 - Hemsida för InGeo Information Center
http://www.ingeoic.de

Megi 2002 - Metadatabas för geografisk information
http://www.megi.lm.se/

MetaNet 2002 - Hemsida för MetaNet
http://www.epros.ed.ac.uk/metanet/index.html

Miljönätet 2002 - Svenska miljönätet
http://smn.environ.se

NVDB 2002 - Hemsida för Nationella Vägdatabasen
http://www.vv.se/nvdb

PilotGIS, 2002 - Hemsida för PilotGIS
http://www.boverket.se/planera/proiekt/pilotgis

Stanli 2002 - Standardisering inom landskapsinformation.
http://www.sis.se/projekt/stanli

STG (1998). - Tekniskt ramverk för geografisk information. Stockholm SIS Förlag.

Stockholms stadsbyggnadskontor, 2002 - Hemsida för sbk.
http://www.sbk.stockholm.se/

StrateGIS 2002 - Hemsida för StrateGIS
http://www.lst.se/strategis/

Stockholmsregionen.
http://www.stockholmsregionen2003.nu


Några kommentarer till rapporten.
     Man bör observera, att det man kan styra med planer som ingår i “fysisk planering” är bara den fysiska miljön. Man kan inte styra användningen av den fysiska miljön annat än i ringa grad genom att bestämma, att något ska vara för bostäder, för kontor, för begravningsändamål etc. Man kan inte styra mer detaljerat hur användningen ska gå till. Och om ingen vill bygga bostäder, kontor, begravningsplatser etc kan vanligen inte sådant framtvingas med planens hjälp.
     Rapporten avhandlar medborgarinflytande, men det medborgarna ofta mest är intresserade av är användningen av miljöerna. Planerna kan ange gator och vägar, men de kan inte ange hur busstrafiken bör ordnas. I planer kan man i viss mån ange platser för olika slags verksamheter, men man kan inte styra verksamheterna. Skolor och sjukhus etc kan få platser i planerna, men hur verksamheterna i skolorna, sjukhusen etc bör bedrivas kan inte styras med planerna. Åldringsvård kan antagligen få förekomma på många olika platser i planerna, i bostadsområden, sjukhusområden t ex, men hur vården bör gå till kan man inte styra. Medborgarna är intresserade av inflytande över användningen av de fysiska miljöerna. Det finns mycket man skulle vilja ha inflytande över. Vad ska man göra för ungdomar, invandrare, knarkare, alkoholister, kriminella, arbetslösa, sjuka, fattiga, bostadslösa, hemlösa etc etc.
     De fysiska miljöerna bör ses som hjälpmedel för verksamheterna i dem. För verksamheterna bör finnas planer, som sedan kan ge underlag för utformningen av de fysiska miljöerna. Men i kommunerna finns vanligen inte planer för verksamheterna ordnade så att medborgarna får tillräckligt inflytande. Lagar om inflytande över verksamheterna finns inte på sätt som svarar mot lagarna för de fysiska miljöerna.
     Det medborgarinflytande som avhandlas i rapporten är alltså av begränsat värde. Men det inflytandet är begränsat. Vägar och järnvägar kan i vissa fall byggas utan att de ingår i de kommunala planerna. Och inflytandet över de delar av de fysiska miljöerna som ingår i kommunernas planer är mycket starkt begränsat av reglerna om vilka som är berörda av planerna.
     Översiktsplanerna lär alla i en kommun ha rätt till inflytande över, men de är inte ofta uppe för behandling, och enskilda medborgares åsikter när det gäller dem väger nog inte särdeles tungt. Översiktsplaner är inte heller bindande och kan sägas flyta hela tiden.
     Detaljplanerna kan ses som de viktigaste styrinstrumenten, men när det gäller dem är det i stort sett så, att som berörda med rätt av överklaga ses bara sådana som bor inom eller strax utanför detaljplaneområdena, och det är en mycket liten del av medborgarna. Om man bor några hundra meter utanför ett detaljplaneområde betraktas man som “icke berörd” trots att man faktiskt ofta kan röra sig i området och i hög grad vara berörd av dess utformning. De “icke berörda” kan yttra sig över detaljplanen men kommunen behöver inte bry sig om de framförda åsikterna, och att överklaga i högre instans är inte möjligt.
     Summan av det hela är att medborgarnas direkta inflytande i planprocessen enligt gällande regler är nära noll.
     De politiska partierna och deras ledamöter i kommunfullmäktige, som beslutar om planerna, borde som alternativ kunna kanalisera de vanliga medborgarnas åsikter om kommunernas planeringar, men politikernas engagemang i det här avseendet tycks på det hela taget och mestadels lysa med sin frånvaro.


Plan-och bygglagen ändras då och då. Bäst att kontrollera om följande är det senaste.

020207:

Plan-och bygglagen

Från Internet 020207. (http://rixlex.riksdagen.se)

  1 kap. Inledande bestämmelser
  2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning
             och vid lokalisering av bebyggelse, m.m.
  3 kap. Krav på byggnader m.m.
  4 kap. Översiktsplan
  5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser
  6 kap. Plangenomförande
  7 kap. Regionplanering
  8 kap. Bygglov, rivningslov och marklov
  9 kap. Byggnadsarbeten, tillsyn och kontroll
10 kap. Påföljder och ingripanden vid överträdelser m. m.
11 kap. Byggnadsnämnden
12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m.m.
13 kap. Överklagande
14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning
15 kap. Domstolsprövning m.m.
16 kap. Bemyndiganden m.m.
17 kap. Övergångsbestämmelser

Observera att det kan förekomma fel i författningstexterna. Bilagor till författningarna saknas. Kontrollera därför alltid texten mot den tryckta versionen.

SFS nr: 1987:1
Departement/myndighet: Miljödepartementet
Rubrik: Plan- och bygglag (1987:10)
Utfärdad: 1987-01-08
Ändring införd: t.o.m. SFS 2001:442
Omtryck: SFS 1992:1769
-----------

1 kap. Inledande bestämmelser

1 (section) Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Besämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.Lag (1993:419).

2 (section) Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten.

3 (section) Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om användningen av mark- och vattenområden samt om hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras. Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter och enskilda. Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en begränsad del av kommunen.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmelser antas, om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken tillgodoses.

Fastighetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av detaljplaner.

För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas. Lag (1998:839).

4 (section) Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning, fyllning, trädfällning och skogsplantering fordras tillstånd i form av bygglov, rivningslov respektive marklov i den omfattning som följer av denna lag. Vidare skall den nämnd som avses i 7 (section) underrättas om olika slags arbeten genom bygganmälan eller rivningsanmälan i den omfattning som följer av denna lag.

Beträffande åtgärder som kräver bygglov får ges förhandsbesked huruvida byggande kan tillåtas på den avsedda platsen. Lag (1995:1197).

5 (section) Vid prövning av frågor enligt denna lag skall både allmänna och enskilda intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet.

6 (section) För att mark skall få användas för bebyggelse skall den vara från allmän synpunkt lämplig för ändamålet. Lämplighetsbedömningen sker vid planläggning eller i ärenden om bygglov eller förhandsbesked.

7 (section) I varje kommun skall det finnas en eller flera nämnder som skall fullgöra kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet och ha det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten.

Vad som i denna lag sägs om byggnadsnämnd skall tillämpas på den eller de nämnder som utses enligt första stycket. Lag (1991:1704).

8 (section) Länsstyrelsen har tillsyn över plan- och byggnadsväsendet i länet och skall samverka med kommunerna i deras planläggning.

Boverket har den allmänna uppsikten över plan- och byggnadsväsendet i riket. Lag (1990:1365).

9 (section) Särskilda bestämmelser om tekniska egenskapskrav på byggnader och andra anläggningar samt om byggprodukter finns i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Lag (1994:852).


2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, m.m.

1 (section) Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas. Enligt 5 kap. 3 (section) miljöbalken skall miljökvalitetsnormer iakttas vid planering och planläggning. Lag (1998:839).

2 (section) Planläggning skall, med beaktande av natur- och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas. Hänsyn skall tas till förhållandena i angränsande kommuner. Planläggning får inte medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds.

Vad som anges i första stycket skall beaktas även i andra ärenden enligt denna lag. Lag (1998:839).

3 (section) Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till
1. de boendes och övrigas hälsa,
2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning och avlopp samt annan samhällsservice,
4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar.

Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion kräver tillförsel av energi skall lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen. Lag (1989:515).

4 (section) Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av
1. skydd mot uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,
2. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningarna av stridshandlingar,
3. hushållning med energi och vatten samt goda klimatiska och hygieniska förhållanden,
4. trafikförsörjning och god trafikmiljö,
5. parker och andra grönområden,
6. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området,
7. förändringar och kompletteringar.

Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse samt möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service. Lag (1995:1197).


3 kap. Krav på byggnader m.m.

Byggnader

1 (section) Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. Lag (1998:805).

2 (section) Byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Inverkan på grundvattnet som kan vara skadlig för omgivningen skall begränsas. I fråga om byggnader som skall placeras under markytan skall dessutom i skälig omfattning beaktas att användningen av marken över byggnaderna inte försvåras.

3 (section) Byggnader skall uppfylla de krav som anges i 2 och 2 a (section)(section) lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. i den utsträckning som följer av föreskrifter utfärdade med stöd av 21 (section) den lagen. Lag (1999:367).

4-9 (section) har upphävts genom lag (1994:852).

10 (section) Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).

11 (section) I fråga om byggnadsåtgärder som får vidtas utan bygganmälan skall 1, 2 och 10 (section)(section) tillämpas i den utsträckning som kan krävas med hänsyn till åtgärdens art och omfattning. Lag (1994:852).

12 (section) Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.

13 (section) Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär.

Byggnader som avses i 12 (section) skall underhållas så att deras särart bevaras. Lag (1994:852).

Andra anläggningar än byggnader

14 (section) I fråga om anläggningar som anges i 8 kap. 2 (section) första stycket skall föreskrifterna i 1-3 och 10-13 (section)(section) om byggnader tillämpas.

I fråga om sådana skyltar och ljusanordningar som omfattas av krav på bygglov skall föreskrifterna i 1 och 2 (section)(section) om byggnader tillämpas. Lag (1995:1197).

Tomter, allmänna platser m.m.

15 (section) Tomter som tas i anspråk för bebyggelse skall anordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Dessutom skall tillses att
1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,
2. betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer,
3. risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för trafiken inte uppkommer,
4. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon till och från bebyggelsen på tomten,
5. tomten, om det inte är obefogat med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt, kan användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga,
6. lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning anordnas på tomten eller i närheten av denna.

Om tomter tas i anspråk för bebyggelse som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för barnstuga, skola eller annan jämförlig verksamhet, skall det finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse på tomten eller på utrymmen i närheten av denna.

Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att anordna både parkering och friyta, skall i första hand friyta anordnas.

16 (section) På bebyggda tomter får bestämmelserna i 15 (section) första stycket 6 samt andra och tredje styckena tillämpas i skälig utsträckning.

Vid sådan ändring av en byggnad för vilken bygganmälan krävs skall tomten anordnas så att den uppfyller kraven i 15 (section) i den utsträckning som efter omständigheterna kan krävas med hänsyn till kostnaderna för arbetet och tomtens särskilda egenskaper. Lag (1994:852).

17 (section) Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat skick. De skall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden kan besluta att plantering skall utföras och att befintlig växtlighet skall bevaras.

Tomter, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, får inte förvanskas i de avseenden de omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.

Anordningar som har tillkommit för att uppfylla kraven i 15 (section) skall hållas i stånd i skälig utsträckning.

Lekplatser och fasta anordningar på lekplatser skall underhållas så att risken för olycksfall begränsas. Lag (1995:1197).

18 (section) I fråga om allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader skall vad som föreskrivs om tomter i 17 (section) andra stycket alltid tilllämpas samt vad som föreskrivs i 15 och 16 (section)(section) och i 17 (section) första, tredje och fjärde styckena tillämpas i skälig utsträckning.

Sådana platser och områden skall dock alltid uppfylla kravet i 15 (section) första stycket 5 på användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Lag (2001:146).


4 kap. Översiktsplan

1 (section) I översiktsplanen skall redovisas de allmänna intressen enligt 2 kap. och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redovisningen skall riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken anges särskilt.

Av planen skall framgå
1. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden,
2. kommunens syn på hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras,
3. hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena och iaktta gällande miljökvalitetsnormer.

Översiktsplanens innebörd och konsekvenser skall kunna utläsas utan svårighet. Lag (1998:839).

2 (section) Till översiktsplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som avses i 8 (section) och länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 9 (section).

Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, skall det anmärkas i planen. Lag (1995:1197).

3 (section) När förslag till översiktsplan eller till ändring av planen upprättas, skall kommunen samråda med länsstyrelsen samt regionplaneorgan och kommuner som berörs av förslaget. De myndigheter samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd. Lag (1995:1197).

4 (section) Syftet med samrådet är att förbättra beslutsunderlaget och att ge möjlighet till insyn och påverkan. Under samrådet bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse samt förslagets innebörd och konsekvenser redovisas.

Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i en samrådsredogörelse. Lag (1995:1197).

5 (section) Under samrådet skall länsstyrelsen särskilt ta till vara och samordna statens intressen och därvid
1. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. och sådana miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden,
2. verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses och miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken iakttas, och
3. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt. Lag (1998:839).

6 (section) Innan översiktsplanen eller en ändring av den antas, skall kommunen ställa ut planförslaget under minst två månader. Den som vill lämna synpunkter på förslaget skall göra detta skriftligen under utställningstiden.

7 (section) Kungörelse om utställningen av planförslaget skall minst en vecka före utställningstidens början anslås på kommunens anslagstavla och införas i ortstidning. Av kungörelsen skall framgå var utställningen äger rum samt inom vilken tid, på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget skall lämnas. Avser förslaget en viss del av kommunen, skall det framgå av kungörelsen.

För kungörandet skall gälla vad som är föreskrivet i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Ett exemplar av förslaget med planbeskrivning och samrådsredogörelse skall, innan förslaget ställs ut, sändas till länsstyrelsen samt till regionplaneorgan och kommuner som berörs av förslaget.

8 (section) Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av
1. planbeskrivning som avses i andra stycket,
2. samrådsredogörelsen,
3. gällande översiktsplan,
4. sådant planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse för en bedömning av förslaget.

I planbeskrivningen skall redovisas planeringsförutsättningarna, skälen till planens utformning och de åtgärder som kommunen avser att vidta för att fullfölja planen. Vidare skall redogöras för planens konsekvenser.

Avser förslaget ändring av översiktsplanen för en viss del av kommunen, skall ändringens verkningar för andra delar av kommunen redovisas. Lag (1995:1197).

9 (section) Länsstyrelsen skall under utställningstiden avge ett granskningsyttrande över planförslaget. Av yttrandet skall framgå om
1. förslaget inte tillgodoser riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,
2. förslaget kan medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds, 3. sådana frågor rörande användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt, och
4. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. Lag (1998:839).

10 (section) Efter utställningstiden skall kommunen sammanställa de avlämnade synpunkterna och redovisa sina förslag med anledning av dem i ett utlåtande som skall fogas till handlingarna i ärendet.

Om förslaget ändras väsentligt efter utställningen, skall ny utställning ske.

11 (section) Översiktsplanen och ändringar av den antas av kommunfullmäktige.

12 (section) Beslut att anta eller ändra översiktsplanen gäller först sedan beslutet vunnit laga kraft.

13 (section) När kommunens beslut att anta eller ändra översiktsplanen har vunnit laga kraft, skall planen, planbeskrivningen, samrådsredogörelsen, granskningsyttrandet, utlåtandet enligt 10 (section) och ett protokol s-utdrag med beslutet utan dröjsmål sändas till Boverket, länsstyrelsen, regionplaneorgan och kommuner som berörs. Lag (1990:1365).

14 (section) Kommunfullmäktige skall minst en gång under mandattiden ta ställning till översiktsplanens aktualitet.

Före ett beslut som avses i första stycket skall länsstyrelsen i en sammanfattande redogörelse redovisa synpunkter i fråga om sådana statliga intressen som kan vara av betydelse för kommunens beslut samt ange hur synpunkterna enligt länsstyrelsens mening förhåller sig till översiktsplanen. Lag (1995:1197).

kap 5-17: se Bygglagen på Rixlex (http://rixlex.riksdagen.se)


020430:

Bostadsplanering.

Pressmeddelande från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO):

Staten fick Svarte Petter - en ESO-rapport om bostadsfinansieringen 1985-1993.

     “ I rapporten ”Staten fick Svarte Petter - en ESO-rapport om bostadsfinansieringen 1985-1993” (Ds 2002:9), presenteras en sammanställning av de totala kreditförlusterna inom bostadssektorn under 1990-talet och den roll som bostadsfinansieringen spelat för de förluster som uppstod. Några av de viktigaste slutsatserna i rapporten, som överlämnas till Finansdepartementet Tisdagen den 23 april 2002, är:

Priset för bostadspolitiken - närmare 100 miljarder i förlust.
Frikostig finansiering och bristfällig kreditprövning orsakade förlusterna.
Ytterst fick staten ta ansvaret för förlusterna.
Kraftig byggboom i fel landsdelar - i dag rivs där moderna lägenheter.
Byggandet ökade dubbelt i kommuner som sedan fått extra pengar från staten.

     Rapporten är skriven av f.d. generaldirektören för Statens bostadskreditnämnd Mats Rönnberg. Författaren har gjort en sammanställning av samtliga kreditförluster som uppstod på bostadsmarknaden under 1990-talet. Orsakerna till förlusterna och dess konsekvenser har analyserats och de viktigaste erfarenheter sammanställs.

     Närmare 100 miljarder i kreditförluster har realiserats inom bostadssektorn sedan början av 1990-talet. Staten har, som topplångivare och slutligt ansvarig, suttit med Svarte Petter i denna komplicerade obeståndshantering. Statens förluster hittills uppgår till 25 miljarder och kreditinstitutens till 50 miljarder. Resterande 25 miljarder i förlust delas mellan de olika fastighetsägarna, men framför allt de kommunala fastighetsägarna har drabbats. Om man skall tala om vinnare i sammanhanget är det byggbolag, byggnadsarbetare, småhusfabrikanter och andra som producerade bostäderna.

     Hanteringen av obestånd har varit en utdragen process. Först drabbades privata hyreshusägare med litet eget kapital av obeståndsproblem.Flertalet gick i konkurs. Bostadsrättsföreningarna kom därnäst. För dessa har flertalet problemen lösts genom finansiella rekonstruktioner. Kreditgivarna, främst staten, har fått ta förlusterna. De ekonomiska problemen hos de allmännyttiga bostadsföretagen har blivit akuta först mot slutet av 1990-talet. Kommunerna har tvingats lämna betydande tillskott till de kommunala bostadsbolagen. Dessutom har staten och kommunerna genom den s.k. bostadsakuten hittills kanaliserat 3,4 miljarder till i huvudsak dessa företag.

     Den frikostiga finansieringen gav upphov till en kraftig byggboom. Under perioden 1985- 1993 var finansieringsförutsättningarna för bostadsproduktionen mycket gynnsamma. Efter avregleringen av kreditmarknaden 1985 var dessutom tillgången på krediter näst intill obegränsad. Samtidigt var konkurrensen mellan kreditgivarna om potentiella låntagare hård. Detta drev fram en kraftig ökning av bostadsbyggandet och samtidigt ökade byggkostnaderna. Under åren 1985-1993 byggdes 400 000 lägenheter. Den årliga byggproduktionen mer än fördubblades från 30 000 till 70 000 lägenheter under de fyra mest extrema åren 1987-1991.
     Finansieringsförutsättningarna påverkade också valet av upplåtelseform och typ av bebyggelse. Hyreshusbyggandet tredubblades från 12 000 år 1985 till 36 000 år 1991 samtidigt som egnahemsbyggandet var i stort sett oförändrat på en nivå runt 10 000. Andelen nybyggda privata hyreshus femdubblades. Byggandet av hyreshus och bostadsrätter i småhusform tredubblades.

     Byggboomen var kraftigast i de små kommunerna. Ökningen av bostadsbyggandet 1985-1993 var så gott som helt koncentrerad till kommuner utanför storstadsregionerna. Störst var ökningen i kommuner med mindre än 30 000 invånare. I dessa byggdes totalt nära 120 000 lägenheter. För varje inflyttad person byggdes där det årligen 3,5 bostäder. Det är dessa bostäder som lett till de största kreditförlusterna och som är en av orsakerna till dagens rivningar. I storstadsområdena byggdes under dessa år endast 0,5 bostad per inflyttad person.
     Tre fjärdedelar av de kommuner som sökt stöd hos Bostadsdelegationen ökade också bostadsbyggandet mest under perioden 1985-1992. Ökningen uppgick i genomsnitt till inte mindre än 178 % från 1985-1987 till 1990-1992 i kommuner som fått stöd. För övriga kommuner var ökningen endast 94 %. I Storstockholm ökade bostadsbyggandet däremot praktiskt taget inte alls, trots de gynnsamma finansiella förutsättningarna. Där byggdes främst kommersiella lokaler. I dag är bostadsbristen i detta område stor.

     Systemfelen var påtagliga och kreditprövningen bristfällig. Den geografiska snedfördelningen av bostadsbyggandet åren 1985-1993 och de förluster som senare uppstod illustrerar på ett tydligt sätt de systemfel som fanns. Staten och kreditinstituten, prövade inte låneriskerna, varken marknadsriskerna eller återbetalningsförmågan. Långsiktiga finansieringskalkyler existerade inte. Produktionskostnaderna, inte marknadsvärden, låg till grund för långivningen. Det fanns inget egentligt eget kapital i projekten. För ägare av privata hyreshus med personligt betalningsansvar för lån ledde detta till ekonomisk ruin.
     Staten, kommunerna och kreditgivarna hade inte någon samlad bild av bostadsbyggandet, varken av var det ägde rum eller i vilka upplåtelseformer. I efterhand ter det sig märkligt att staten som största risktagare inte kontinuerligt utvärderade marknads- och kreditrisker. Inte ens efter beslutet om skattereformen år 1989 analyserades alla konsekvenser. Från början skymdes dessutom problemen av de omfattande räntebidragen. Informationen till bostadskonsumenterna om ekonomiska åtaganden och risker var ytterst också bristfällig. Kommunerna ställde ut borgen för bostadsrättsföreningar utan riskprövning. Bostadsrättsinnehavarna hade ingen aning om riskerna med sitt solidariska ansvar för bostadsrättsföreningens lån.

     Det finns mycket att lära av 1990-talets förluster. Det är viktigt att känna till orsakerna för att förhindra en eventuell upprepning. Erfarenheterna från krisen på 1990-talet har lett till ändringar i bostadsfinansieringen. Regler om kreditprövning har skärpts. I praktiken krävs eget kapital i bostadsprojekten, särskilt tydligt i bostadsrättshus. Kommunerna får nu inte ställa ut borgen som tidigare. Statens garantigivning skall ske med full ekonomisk täckning för riskerna.
     Framtida finansieringssystem för bostäder måste vara långsiktiga och hållbara. Kalkyler för investeringsbeslut måste vidare beakta framtida marknadsrisker, ränterisker och kostnadsrisker. Det påtagligaste systemfelet tidigare var att kreditriskerna togs av andra än av dem som beslutade om investeringarna och krediterna.
     Erfarenheterna visar också tydligt på behovet av att den egna insatsen i bostadsprojekten är tillräckligt stor. I dagens låginflationsekonomi måste finansieringskalkylerna dessutom ge utrymme för en snabbare amortering av topplånen för att minska risknivåer och ge utrymme för eventuella nya lån för underhåll och reparationer.
     Staten, liksom kommunerna, måste alltid ha en samlad överblick över sina finansiella åtaganden inom bostadssektorn. En sådan kontinuerlig genomgång behöver kopplas till planeringen av bostadsbyggandet. Kommunerna och kreditgivarna behöver ett aktuellt och brett underlag regionvis för bostadsförsörjningen och prövningen av marknadsrisker.”



020417:

Föreningen för Samhällsplanering, FFS.(www.planering.org).

     Från föreningens informationsblad: “Svensk samhällsplanering på 2000-talet står inför stora utmaningar. Hur möter vi en ökande internationalisering - med skarpare konkurrens mellan regioner? Hur ska vi förhålla oss till privatiseringen av offentlig verksamhet? Hur ska hållbar utveckling hanteras i praktiken?
     Vad betyder dessa utmaningar för samhällsplanerarna? Förväntningarna på professionen förändras i kunskapssamhället. Framtidens planerare behöver behärska nya metoder och processer. I allt större utsträckning betonas ett strategiskt förhållningssätt i planeringen. Planerarnas roll som samordnare och förhandlare blir allt viktigare.
     Föreningen för Samhällsplanering (FFS) är en ideell förening för alla som är intresserade av samhällsplanering. Den bildades 1947 i samband med att Sverige fick nya instrument för planering och bostadspolitik. Vi har runt 1200 medlemmar över hela landet inom våra lokalavdelningar. Vi vill verka genom att främja idéutbyte om samhällsplaneringens mål, metoder och kompetenser. Vi slår vakt om samhällsplanering som ett demokratiskt förankrat styrmedel. Samtidigt granskar vi kritiskt planeringens resultat och planeringsarbetets kvalitet.
     FFS arbetar både nationellt och lokalt genom att driva frågor om professionell utveckling och arrangera mötesplatser, andra lokala föreningsaktiviteter och studieresor. Vår internationellt inriktade verksamhet utökas alltmer.
     FFS ambition är att erbjuda medlemmarna nya perspektiv, nya insikter och ny kunskap som är nödvändiga för att man ska kunna agera slagkraftigt och professionellt i yrkesrollen.
° FFS ger ut tidskriften PLAN som rymmer kunskapsinriktade artiklar och debatt om samhällsplaneringens villkor och kraven på professionell planerarkompetens.
° FFS erbjuder fora för debatt och kunskap om angelägna planeringsfrågor i form av lokala arrangemang och nationella konferenser.
° FFS har en hemsida som förutom presentation av aktuella FFS-aktiviteter även lämnar information om bland annat konferenser, kurser, utbildningar, ny litteratur, aktuella planer och lediga jobb inom samhällsplaneringen.
° FFS medlemmar får årligen en tryckt medlemsmatrikel som innehåller namn och adress till föreningens samtliga medlemmar- en utmärkt bas för kontakter och nätverksbyggande.
° FFS kan hjälpa till med att etablera kontakter för byggande av internationella nätverk som är anpassade till just din professionella utveckling.

Viktiga frågor för framtiden.
     I samhällsplaneringen omprövas just nu synsätt och arbetsmetoder. Nya arbetsformer utvecklas. Ny teknik introduceras. Nya utbildningar startas. Tidigare gränser mellan sektorer och nivåer bryts ner. Samverkan vidgas till andra parter i samhället. EU tar initiativ inom samhällsplaneringens område. En bred diskussion och ett fördjupat erfarenhetsutbyte behövs mer än någonsin.
° Internationalisering. Hur kan planering skärpa regioners konkurrenskraft och öka deras hållbarhet? Hur ser man på samhällsplanerings roll i andra länder? Föreningen bevakar och analyserar!
° Regional utveckling. Den lokala nivån ökar i betydelse. Regionalt utvecklingsarbete tar sig nya former. Föreningen belyser och debatterar!
° Partnerskap. Offentlig sektor kan inte ensam hantera angelägna samhällsbyggnadsfrågor. De kräver samverkan för att det ska bli bra beslut. Föreningen hjälper planerarna utveckla sin roll!
° Delaktighet.Samhällsplaneringen är en viktig del av det offentliga samtalet. Beslut inom samhällsbyggandets område behöver djupgående och bred diskussion för att komma till genomförande. Föreningen verkar för delaktighet och demokratisk förankring!
° Kunskapsutveckling.Samhällsplanering har kommit att kräva allt större kompetens. Kunskaper behöver förnyas och utvecklas och professionella erfarenheter utbytas. Föreningen skapar mötesplatser och nätverk!
° Utbildning En generation samhällsplanerares erfarenheter behöver tas till vara. Våra universitet och högskolor utbildar nya samhällsplanerare för 2000-talet. Kunskapsöverföring behöver organiseras. Föreningen är ett forum!

Tidskriften PLAN. PLAN är FFS medlemstidskrift, ett forum för samhällsplaneringsintresserade och yrkesverksamma som speglar planeringens dynamik i det föränderliga samhället. I PLAN beskriver, analyserar och debatterar forskare och praktiker kring förändrade förutsättningar och nya utmaningar för samhällsplaneringen, nya arbetsmetoder och professionens utveckling.
     PLAN bevakar kommunal och regional planering, regionalpolitik, byggande och bostadspolitik, infrastruktur, miljöpolitik och internationella utvecklingstendenser samt belyser sociala konsekvenser av planeringen. PLAN ger plats åt nya teoretiska perspektiv och unga skribenter!
     PLAN kommer ut med sex nummer per år. Vissa nummer är temanummer som behandlar olika aspekter av en fråga. Med några års mellanrum ger vi även ut ett internationellt nummer på engelska, en uppskattad och kvalificerad beskrivning av svensk samhällsplanering...”


021110:

Stadsmiljörådet, forum för debatt om staden.

( http://www.stadsmiljoradet.org, stadsmiljoradet@boverket.se )
     Vad ska vi göra för att svenska städer om tio år ska höra till världens mest attraktiva miljöer att bo och verka i, samtidigt som de lever upp till höga krav på resurshushållning?
     Med den frågan överlämnar Stadsmiljörådet sitt förslag till agenda för staden. Vi hoppas att det ska bli underlag för en bred diskussion bland förtroendevalda och tjänstemän med olika ansvarsområden och inom näringsliv och föreningsliv.

Förslag till agenda för staden
     Det är omöjligt att tänka sig en civilisation utan städer. Staden har alltid varit säte för handel, kulturliv, rättsväsen och hantverk. Där har alltid funnits offentliga platser för handel, högtidligheter och rekreation, offentliga byggnader, verkstäder och bostäder. Staden har bestämts av den mänskliga skalan, räckvidden till fots och med vagn.
     Det är först under det senaste århundradet som stadsbygden utökats kraftigt. Modernismen var ett genombrott för goda och hälsosamma levnadsförhållanden för hela den svenska befolkningen. Vi fick bra bostäder, barnsäker utemiljö, ljus, luft och grönska. Samtidigt raserades mycket av det kulturarv och den stadskultur som är en del av vår civilisation. Staden förändrades, från den täta och komplexa staden till den glesa och funktionsuppdelade stadsbygden. Vi fick bostadsområden, industriområden, förortstorg och friluftsområden. Den gamla staden blev bara en av öarna i denna arkipelag. Bilen blev det dominerande färdsättet.
     Stadsbygdens förändring följer den ekonomiska, tekniska och sociala utvecklingen, men den påverkas också av medveten politik. Stadsbyggandet under det gångna seklet följde de principer som formulerades i reaktion mot det tidiga 1900-talets förhållanden. Sedan dess har Sverige förändrats åtskilligt både socialt och ekonomiskt. Nu är det dags att också se över principerna för stadsbyggandet och ta upp diskussionen om Sverige behöver en stadspolitik.
     Några av förändringarna under 1900-talet är:
° Tjänstesektorn blir större och utbildningen ökar. Åttio procent av befolkningen bor i städer och fler flyttar till storstäderna, men också till de mindre städerna och den stadsnära landsbygden. Det beror på att i städerna finns mer arbete, mer utbildning, mer kultur och stadsliv vilket särskilt drar till sig de yngre.
° Över sjuttio procent av hushållen är små, med en eller två personer. En tredjedel är ensamboende, i storstadsområdena över hälften. Enförsörjarfamiljen har ersatts av tvåförsörjarfamiljen- hemmafrun är ett minne blott. För småhushållen ger ofta staden en högre livskvalitet med större närhet till andra människor och mindre risk för ensamhet och isolering.
° De ekonomiska och sociala klyftorna har ökat. Flertalet har fått det bättre, men andra grupper har halkat efter. De socialt utsatta har koncentrerats till vissa stadsdelar. Social integration har högsta prioritet både i Sverige och i andra länder.
° Resurshushållningen, som förr var ett ekonomiskt tvång, har ersatts av global miljömedvetenhet. Jämfört med att bo på landet eller i villaförorten ser många stadslivet som ett sätt att leva mer resurshushållande, genom att t ex kunna klara sig utan bil.
° Strukturella förändringar i samhällsekonomin har både ökat internationaliseringen och ökat valfrihet att bosätta sig och etablera företag. Det betyder en tilltagande konkurrens mellan städer och regioner. För långsiktig överlevnad måste en stad vara attraktiv både för företag, boende och besökare.

Varför en agenda för staden?
     Vi står inför ett vägval. Antingen ska de svenska städerna tillåtas fortsätta mot ökad utglesning, ökad resursförbrukning och ökat socialt sönderfall. Eller också måste vi ta avstamp i den europeiska stadsbyggnadstraditionen och med gemensamma krafter verka för nya och livskraftiga städer.
     För att bidra till den stora uppgiften att göra våra städer mer mångfunktionella och variationsrika lägger Stadsmiljörådet därför fram förslaget till agenda för staden. Det sker med utgångspunkt i de nationella miljömålen, särskilt ”God bebyggd miljö”. Det sker också med övertygelse om stadens fundamentala roll för ekonomi, en långsiktigt hållbar livsmiljö och social och kulturell utveckling.
     Stadsmiljörådets förslag till agenda för staden utgår från sex grundläggande principer för stadens utveckling. Med stad menar vi både mindre städer och storstäder och vi menar inte bara den täta innerstaden, utan stadsbygden som helhet med alla dess olika områden för boende, handel, rekreation, industri, vård, transporter. De sex principerna är:
1. Staden är demokratins arena
2. Stadens struktur är avgörande för en hållbar samhällsutveckling
3. Komplexitet och vitalitet är stadens kännemärken
4. Gatan, torget och parken är stadens vardagsrum
5. Allemansrätten gäller också i staden
6. Successiv förändring ger staden kontinuitet och mångfald

Agendan avslutas med ett avsnitt om varför Sverige behöver en stadspolitik.

Mars 2002. Ines Uusmann, ordförande. Louise Nyström, rådssekreterare. Ledamöterna Kristina Berglund, Pia Björklid, Göran Cars, Torbjörn Einarsson, Gunnar Ericson, Helena Friman, Catharina Gabrielsson, Maria Hellström, Bengt Holmberg, Sven Harry Karlsson, Christer Ljungberg, Lars-Göran Pettersson, Eva Sjölin, Beate Sydhoff, Annelie Waktel Rendahl, Ivar Wenster, Lars Westin. www.stadsmiljoradet.org, stadsmiljoradet@boverket.se

1. Staden är demokratins arena
     Det ständigt pågående offentliga samtalet är demokratins fundament. Staden är den plats i samhället där olika grupper och skikt av befolkningen kan komma i beröring med varandra, åtminstone visuellt. Att ständigt konfronteras med det främmande och annorlunda ligger inte bara till grund för kreativitet och utveckling, utan är också en vaccination mot fördomar och intolerans.
     Ett av de största hoten mot ett långsiktigt hållbart samhälle är när viktiga gemensamma tillgångar utarmas av att enskilda intressen tar för sig (”om inte jag gör det så gör andra det”). Denna allmänningens tragedi kan förhindras först när enskilda aktörer inser att deras egenintressen gynnas av att de gemensamma intressena värnas och man lyckas nå överenskommelser som är i allas intresse. Det gäller på alla nivåer och på alla områden, inte minst när det handlar om natur- och kulturresurser.
     Det betyder att:
1. Staden ska behålla sin roll som arena för åsiktsbrytningar. Stadens offentliga rum spelar en viktig roll som motkraft till samhällets ekonomiska, sociala och etniska segregation: det är här som samhället syns. Att värna om stadens offentliga rum som en oinskränkt och neutral zon är nödvändigt för att hålla demokratin vid liv.
2. Staden ska ge utrymme för ett rikt och varierat kulturliv. Kulturen är ett fundament för stadens demokrati. Den fördjupar och berikar det pågående offentliga samtalet och skapar förståelse för arvet från tidigare generationer och ansvaret för kommande.
3. Stadens framtid ska beslutas i öppna former. Alla beslut om stadens framtid ska göras med insyn från alla inblandade aktörer. Det gäller även den mark som ägs av enskilda fastighetsägare. De boendes och verksammas erfarenheter och intressen ska tas tillvara vid alla förändringar av den gemensamma miljön.
4. Barns intressen och behov ska sättas i förgrunden. Förändringar av den byggda miljön berör barn och ungdomar. Deras medverkan i beslut om sin miljö är en förutsättning för deras förståelse för demokratin som samhällsform.
5. Samverkan ska utvecklas inom regionerna. Handel, utbildning, rekreation och arbete sker alltmer över kommungränserna. Dessa frågor och andra gemensamma angelägenheter måste diskuteras i ett regionalt perspektiv.

2. Stadens struktur är avgörande för en hållbar samhällsutveckling
     De senaste femtio åren har städerna vuxit ut över sina bräddar och omvandlats till oöverskådliga stadslandskap. Bilen har tagit alltmer utrymme, planeringen har funktionsuppdelat staden i olika områden, utrymmesstandarden har ökat. Många städer har blivit dubbelt så stora utan att befolkningen vuxit nämnvärt.
     Samtidigt har stadsbygden blivit alltmer resursslösande, förlorat social sammanhållning och ekonomisk dynamik. Nu är det dags att åter samla staden och ge den en lättförståelig struktur med mänsklig skala. Det gynnar en kostnadseffektiv infrastuktur i väg- och ledningsnät och ett effektivt utnyttjande av skolor och andra offentliga lokaler. Det minskar kostnaderna för samhällsservicen och det minskar bilberoendet.
     Det betyder att:
1. Staden ska byggas inåt. Komplettering inom befintliga stadsområden bevarar naturresurser, gynnar ekonomiska investeringar och sociala nätverk. Parker och lekplatser ska sparas, men gråmark såsom övergivna industritomter och dåligt utnyttjad trafikmark kan ges ny användning. Genom att bygga staden inåt bevaras naturmark utanför bebyggelsen för rekreation och biologisk mångfald.
2. Att riva utifrån är ofta en god strategi. Ett minskat behov av byggnader kräver samma strategiska överväganden som vid expansion, så att inte bygdens samlade resurser splittras över för stora områden.
3. Befintlig infrastruktur ska utnyttjas i första hand. Befintliga väg-, spår- och ledningsnät ska utnyttjas så långt möjligt. En tätare bebyggelse minskar biltrafiken och gynnar kollektivtrafik, gående och cyklande. Samtidigt blir det ett bättre underlag för butiker, skolor och service. Nya trafikalstrande anläggningar ska ligga vid kollektivtrafikens knutpunkter.
4. Kostnaden för samhällstjänster ska vägas in vid alla förändringar av bebyggelsen. En samlad bebyggelse minskar kostnaderna för den kommunala servicen, t ex renhållning, skolskjutsar och äldreomsorg.
5. Staden ska förnyas med helhetssyn på strukturen. Kvarter och offentliga platser som är organiserade på ett tydligt och enkelt sätt ger bra orienterbarhet och skapar sammanhang och omväxling. Stadsstrukturen består, medan husen successivt byts ut eller förändras. Särskild omsorg bör ägnas utformningen av gränsen mellan stad och land.

3. Komplexitet och vitalitet är stadens kännemärken
     När vi tänker på ”staden”, ser vi gärna framför oss den intensiva innerstan med sin stora blandning av händelser, byggnader, torg och parker, människor, verksamheter, lukter, ljud, stämningar, årstidsväxlingar och dygnsrytm. Men den bjuder också på oväntade upplevelser och konfrontationer mellan fult och vackert, ordnat och oordnat. Det är denna blandning som gör staden komplex och vital. För detta krävs att den är tät och finmaskig med ”nära till allt” samt att den förnyas genom nya generationers tillägg.
     Men för att det ska bli ”stad” räcker det inte med att bebyggelsen är stadslik - stadsbyggnad. Där måste också finnas verksamheter och offentligt liv - stadsliv. En stad är resultatet av stadsbyggnad och stadsliv.
     Om den glesa stadsbygden ska bli mer komplex och vital behöver vi lära oss av de städer och stadsdelar som redan är det.
     Det betyder att:
1. En finmaskigare blandning behövs för att gynna ett vitalt stadsliv och motverka segregation. Det gäller boende, verksamheter, rekreation, idrott, service, kultur och utbildning. Likaså är en stor blandning av hustyper och prisnivåer en förutsättning för integration av människor med olika ålder och villkor.
2. Varje stad och varje stadsdel ska vara sin egen norm. I olika stadstyper, t ex den täta stadskärnan, trädgårdsstaden och småsamhället accepterar man att vissa kvaliteter åtföljs av vissa nackdelar. Även vid nybyggnad kan stadsdelar ges olika karaktär med hjälp av skilda principer för täthet, gestaltning, bullernivåer och funktionsblandning.
3. Kulturinstitutioner kan intensifiera handeln och andra publika verksamheter. Skolor, bibliotek, museer mm bidrar till att andra verksamheter i omgivningen får ökad vitalitet.
4. Externhandeln får inte hota överlevnaden av de mindre förortstorgen. Nya stormarknader ger ökad trafik, mer utsläpp och ökat resursslöseri. Handeln i städerna hotas, särskilt i ytterområdena. De som inte har bil får svårare att klara sina inköp.
5. Förortstorgen ska utvecklas. Många stadsdelar behöver förtätas för att minska ödsligheten och skapa bättre möjligheter till kollektivtrafik, butiker och annan service. Inte minst de förortstorg, som nu är övergivna av både folk och butiker, kan kompletteras med bostäder för att öka attraktiviteten.
6. Bostadsbyggandet ska inriktas på olika hushålls behov, inte bara på de välbeställdas. Exempelvis söker sig alltfler småhushåll med måttliga inkomster till innerstädernas butiker, kultur och service. Med fler små, välplanerade och vackra lägenheter ökar befolkningstätheten och därmed också förutsättningarna för stadslivet.

4. Gatan, torget och parken är stadens vardagsrum
     Torg och parker är stadens offentliga vardagsrum, där vi samlas för att delta i kulturevenemang, högtidligheter, manifestationer och torghandel. Mellan stadens platser och offentliga byggnader finns gatunätet. När vi på olika sätt tar oss fram i staden ser vi - som i en filmsekvens - byggnader, människor, platser, händelser. En byggnad kan fotograferas, men inte en stad. Det är på vägen till en bestämd plats som vi upplever staden och tar del i stadslivet, vare sig vi rör oss till fots, med bil, cykel eller buss. Det är just rörelsen genom staden som ger möjligheterna till möten och nya upplevelser.
     Under de senaste femtio åren har stadsbygden utformats huvudsakligen för att ge bilen framkomlighet. Nu är det dags att satsa på ett stadsbyggande som åter integrerar det offentliga rummets tre uppgifter: möten, marknad och rörelse.
     Det betyder att:
1. Torg och parker är stadens nav. Den offentliga miljön ska inbjuda alla åldrar att delta i stadslivet. Där ska finnas utrymme för högtidligheter såväl som för vardaglig samvaro och lek. Torg och parker ska ge rika tillfällen till upplevelser, möten och vila.
2. Stadsgatan är stadens pulsåder. Stadens gatunät sammanbinder platser, byggnader och stadsdelar. Stadsgatan samlar rörelserna genom staden och ger möjligheter till möten. Gatan ska inbjuda till att promenera och cykla. Fordonstrafiken får inte hindra rörelser på tvärs över på gatan.
3. Skönhet och trivsel är avgörande för stadens attraktivitet. Arkitekturen och utformningen av den offentliga miljön har stor betydelse för stadens invånare och besökare. Offentliga byggnader och gemensamma platser ska ha en omgivning och en utformning som framhäver deras betydelse för det offentliga livet.
4. Staden ska vara säker och trygg även på kvällen. Det förutsätter att det rör sig andra människor där, till fots, i bil eller buss. Den offentliga miljön ska vara så säker och trygg att kvinnor, barn och äldre kan vistas utomhus - även efter mörkrets inbrott. En befolkad plats är en säker plats, inte minst kvällstid.

5. Allemansrätten gäller också i staden
     Allemansrätten är en urgammal rätt i Sverige. Den ger oss rätten att vistas överallt i naturen. Allemansrätten gäller också i staden. Där innebär den att alla platser och offentliga byggnader är öppna och tillgängliga för alla oberoende av ålder, inkomst, kön, bakgrund eller förmåga och att alla kan ta sig dit de vill på egen hand.
     Kravet på tillgänglighet till byggnader för personer med funktionshinder är numera självklart. Nu gäller det att utvidga detta krav så att det gäller alla i hela stadsbygden, inte minst barn och personer som inte har tillgång till bil.
     Det betyder att:
1. Tillgänglighet ska vara den ledande principen - inte framkomlighet och hastighet. Att byta fokuseringen på rörlighet mot en planering för tillgänglighet minskar behovet av motoriserat resande och ger jämlika villkor för olika trafikantgrupper.
2. Alla ska kunna ta sig dit de vill på egen hand. Man ska inte vara beroende av bil för att kunna komma till jobbet, butiken eller sina vänner och släktingar. Barn ska kunna komma till skolan och fritidsaktiviteterna, utan att behöva skjutsas i bil. Funktionsnedsättning får inte vara ett hinder att besöka offentliga byggnader och platser. Personer som använder käpp eller rollator ska kunna ta sig till butiken på egen hand.
3. Allmänheten ska ha tillgång till kajer och stränder. Vatten är en av de mest uppskattade inslagen i stadsmiljön. Därför behövs mer offentliga platser utmed stränder och kajer. Varje projekt måste prövas med utgångspunkt i hur det påverkar allmänintresset. I känsliga miljöer ska allmänhetens intressen väga tyngre än enskilda.
4. Utestängning på grund av kön, ålder eller bakgrund kan inte accepteras. Hela staden liksom delar av staden ska vara öppen för alla att besöka. Likaväl som parker, gator och torg är offentliga ska gallerior och köpcentra vara öppna för vistelse och offentliga samtal, som t ex valtal och debatt.

6. Successiv förändring ger staden kontinuitet och mångfald
     Staden förändras successivt genom ombyggnad och nybyggnad. Oftast är förändringarna små, men då och då handlar det om större ingrepp. Historiskt sett är de senaste femtio årens våldsamma stadsomvälvningar en parentes. De gigantiska ingreppen i innerstäderna och de stora bostadsområdena utanför ansågs vara nödvändiga när de byggdes, men de gav också stora och oanade problem. Nu behöver dessa områden förnyas. Det ger unika möjligheter att återuppta stadsbyggandet som den successiva förnyelseprocess som ger staden dess historia, identitet, mångfald av byggnadstyper liksom ett rikt och mångfaldigt stadsliv.
     Det betyder att:
1. All förnyelse ska ske med utgångspunkt i platsens identitet och historia. Byggnader och miljöer från olika tidsepoker befäster stadens kontinuitet samtidigt som nya byggnader bidrar till dynamik och framåtblickande.
2. Allt byggande är resurser att förbättra stadsdelen som helhet. Bostäder och lokaler ska byggas där de bidrar till ökad mångfald och medverkar till att förbättra underlaget för samhällsservice och handel - inte hamna utanför bebyggelsen.
3. Successiv förnyelse bidrar till mångfalden. I en stadsdel som förnyas successivt finns byggnader av olika ålder och med olika byggnadstekniska och ekonomiska förhållanden. Det ökar blandningen av verksamheter och boende med olika betalningsförmåga.
4. Varje ny byggnad ska göra stadsdelen vackrare. Enskilda nya projekt ska ges en egen och nutida karaktär samtidigt som de införlivas i sin omgivning så att den blir vackrare och mer variationsrik.

För en svensk stadspolitik
     I motsats till många länder saknar Sverige en nationell stadspolitik. Stadens utveckling behandlas istället inom en rad olika politikområden: bostads-, närings-, social-, miljö-, och kulturpolitik, etc. Inte heller på den kommunala och regionala nivån är stadsutvecklingen en huvudfråga utan ett resultat av andra politikområden. Frånvaron av en samlad stadspolitik förhindrar synergieffekter och samordning mellan olika insatser, så att t ex nedskärningar inom ett område leder till kraftigt ökade kostnader inom ett annat.
     Den första utmaningen är att forma en stadspolitik för att utveckla svenska städer till dynamiska miljöer för företag och goda platser där man kan växa upp, bilda familj och åldras. För detta krävs att stadsutvecklingen ses som en motor för näringsliv, välfärd, kultur, resurshushållning och internationell konkurrenskraft. Det handlar om bra skolor, låg brottslighet, en fungerande infrastruktur, en god livsmiljö och en kulturpolitik som främjar ett upplyst medborgarskap, liksom om vackra, attraktiva stadsmiljöer och bostadsmiljöer.
     Den andra utmaningen är att forma en stadspolitik med insikten att staden är ett komplext system. För alla komplexa system gäller att ingen, varken utifrån eller inifrån, kan ha full kunskap om hela systemet. Stadspolitiken måste istället ta sin utgångspunkt i processen för stadsutvecklingen. Det sker genom att söka konsensus kring gemensamma utvecklingsfrågor, finna beslutsordningar där konflikter kan lösas i samförstånd och att ge insyn och delaktighet för medborgarna.


Älgen nära utrotas
under Gustav III.

991210: Dagens Nyheter, DN 5 dec 1999 sid A7:
” Älgen nära utrotas under Gustav III.
Djurens millennieskifte. De flesta arter som fanns i Sverige för 1000 år sedan finns fortfarande kvar.
Av Roland Johansson / TT

   Sveriges historia är historien om dess människor. Men den har samtidigt påverkat allt annat levande i landet.
   De flesta djurarter som fanns då finns fortfarande kvar, men många av dem har varit i svår kris under årens lopp. Människorna hade för övrigt börjat påverka faunan redan före år l000. Sin naturliga, moderna sammansättning fick den svenska djurvärlden någon gång för cirka 3 000 år sedan.
   Två faktorer har varit avgörande för djurvärlden under hela epoken: jakt och landskapsomdaning. Runt år 1000 var befolkningen visserligen liten, ändå var arter som vildhäst och uroxe redan utrotade.

Åkrar och betesmarker började breda ut sig på allvar för första gången, främst i Skåne och Mälardalen. Marken sögs snabbt ut på näring och nya åkrar anlades ständigt.
   Jordbruksmarken var ett nytt inslag i miljön, men den kunde utnyttjas av vissa djur och fåglar. Kanske flera fågelarter som i dag är förknippade med odlad mark kom in i landet vid den här tiden. När Sverige började utvecklas till en nationalstat och samhället blev mer klassindelat kom också de första jaktlagarna. På 1300-talet började adeln och kungahuset inskränka allmänhetens rättigheter. Jakten på storvilt blev ett överklassprivilegium.

Adel och kungahus tog också hit jaktbara arter som aldrig lyckats vandra in på egen hand. Dov-hjort, fälthare och vildkanin importerades från Europa och släpptes fria. De är här än i dag och fältharen är ett av våra vanligaste djur.
   Lustigt nog tycks den nu så vanliga älgen ha varit sällsynt under långa tider, dels beroende på jakt, dels också på grund av att den hade svårt att klara konkurrensen från människans boskap som länge betade fritt i skogarna.
   Slutet av 1700-talet blev ödesdigert för många djur. Av politiska skäl släppte Gustav III jakten fri i hela landet och allmogen, som inte fått jaga fritt på 400 år, tog skadan igen med besked. På förbluffande kort tid sköt man bort älg, rådjur och kronhjort från nästan hela riket.
   När de ansvariga vaknade till och nya jaktrestriktioner infördes på 1820-talet fanns bara ett hundratal rådjur och kronhjortar kvar på några storgods i Skåne. Ett fåtal älgar överlevde i Bergslagen.
   För de stora rovdjuren innebar det en kris. Deras naturliga bytesdjur var borta och de tvingades överleva genom att döda tamdjur i stället. År 1829 beräknas 35 000 tamdjur ha rivits av varg, lo och björn.
   Människorna slog tillbaka med våldsam kraft. Rovdjuren utsattes för ett skoningslöst utrotningskrig och redan på 1860 talet var både varg och lo borta från Syd- och Mellansverige.
   Vid samma tid började också landets befolkning öka snabbare än tidigare. Hela 1800-talet kännetecknas av en intensiv uppodling av landet. Skogsbruket intensifierades också. För våra stora dägg-djur var troligen denna tid deras mörkaste någonsin.

Under 1900-talet urbaniserades landet och människornas attityder förändrades successivt. De stora däggdjuren fick åter chansen och samtliga har, med undantag för vargen, återtagit åtminstone delar av sina tidigare domäner. Fast för andra djur har 1900-talet inneburit nya kriser. Fiskätande arter som havsörn, säl och utter höll på att utplånas på 1970-talet genom gifterna från industrin.

Alla dessa är nu på uppgång igen. Men det gäller inte för alla de arter som minskat på grund av intensifieringen inom skogs- och jordbruk. Vanliga fåglar som stare, tofsvipa och ladusvala minskar från år till år. Hackspettarna lider brist på död ved och vadarfåglarna lider brist på våt ängsmark. Att dämpa effekterna av skogs- och jordbruk är naturskyddets svåraste utmaning i dag. Men kanske möjligheterna ändå är relativt goda. Trots allt har 1900-talet på många sätt inneburit en vändpunkt i människans förhållande till naturen. De stora rovdjuren har räddats, liksom de arter som hotades av giftspridningen. ”


IT-kommissionen.

IT-kommissionen nedlagd.

010415:
Från IT-kommissionens skrivelse till Regeringen 2001-03-20. (Se 654):
" Miljöinformation: Insatser för bättre metadata och sökfunktioner
     Inom miljö- och naturvårdsområdet behöver stora mängder information göras tillgängliga. Miljöinformation finns i många fall att tillgå i digitalt format. Ofta är dock informationen "inlåst" i ett visst lagringsformat eller otillgängligt eftersom dataformatet är knutet till visst system eller informationsproducent.
     Ett avancerat terminologiarbete har bedrivits sedan 1970-talet. Det kan beskrivas som ett pionjärarbete som givit många intressanta erfarenheter, bl.a. av komplexiteten i arbetet och av svårigheterna att få ny terminologi tillämpad på fältet. På Naturvårdsverket finns i dag en termdatabas som är en gemensam resurs, ett slags infrastruktur för det fortsatta arbetet.
     Det finns en gemensam databas för länsstyrelserna, DMN, som innehåller regionala miljö- och naturvårdsdata. I DMN skall länens data om tillståndet i miljön samlas. Det gäller såväl data som samlas in inom ramen för den egna verksamheten som uppdrag från Naturvårdsverket rörande miljöövervakning, kalkning, naturvård mm.
     Naturvårdsverket ger också uppdrag till olika datavärdar som samlar in data för nationell övervakning. Exempel på sådana datavärdar är SMHI, SGU, SLU. Dessa bygger centrala databaser för olika teman. Datavärdarna svara för kvaliteten i data men eftersom det är så många som är inblandade är standardisering av terminologin ett viktigt problem liksom standardiserade format för lagring eller beskrivning av data. Därtill finns kommunernas natur- och miljövårdsdata. Beträffande området sjöar och vattendrag har ULI påbörjat ett intressant arbete som kan ge väsentliga erfarenheter för fortsättningen.
     Det är många som behöver miljö- och naturvårdsinformation. Behoven av varierar dock från företagsledaren som behöver övergripande sammanställningar av gällande regelverk till en miljövårdsinspektör eller konsult som behöver referensuppgifter för en miljökonsekvensbeskrivning.
     Data om olika förhållanden inom miljö- och naturvård i Sverige beskriver olika företeelser som kan fångas upp i det aktuella begreppssystemet eller terminologin och märkas med metainformation som ger den logiska strukturen för varje enskild uppgift. Data kan göras tillgängligt via Internet för de presentationer eller analyser som märkningen ger utrymme för.
     En gemensam informationsstruktur skulle skapa nya förutsättningar för olika målgrupper att komma åt data, för informationens långsiktiga "överlevnad" och för att en växande datamängd inte ska orsaka problem. Detta beror i första hand på att informationsstrukturer "frigör" informationen från lagringsformatet och på att informationsstrukturer kan publiceras offentligt.
     Särskilt viktig är en sådan infostruktur på natur- och miljövårdsområdet i samband med uppföljningen av regeringens miljömål. En arena för samlad tillgång till natur- och miljödata är i själva verket en förutsättning för en effektiv sådan uppföljning.

IT-kommissionens rekommendation
     Naturvårdverket bör ges i uppdrag att vidareutveckla terminologi och standards för metamärkning av data på ett sätt så att data inom DMN, de olika datavärdarnas nationella databaser, kommunernas databaser och andra källors data görs tillgängliga oberoende av aktuella lagringsformat. Utvecklingen av en portal, eller snarare en arena enligt definitionen i det inledande avsnittet ovan, bör ingå i uppdraget till Naturvårdsverket. "


DN 030309 sid 4:

"3G-master orsakar miljardskadestånd"

"Vindkraftverk omges av strikta regler medan 8.000 mobiltelefonmaster kan uppföras efter en enkel ansökan om bygglov. Byggnadsnämndernas flathet leder oftast till att 3G-operatörernas val av mastplats godtas utan vidare. Master i närheten av bostäder orsakar miljöförfulning och oro för mikrovågor. Det sänker fastigheternas och bostädernas marknadsvärde. Operatörer, ägare av marken där masterna står och kommuner kan drabbas av skadeståndsanspråk på miljardbelopp, skriver Björn Gillberg, chef för Miljöcentrum, och Staffan Westerlund, professor i miljörätt."

"Runt om i landet funderas det över riskerna med mikrovågor från det nya mobiltelefonsystemet. Enligt riksdagsbeslut skall 99 procent av befolkningen ha tillgång till 3G-nätet före utgången av år 2003. En sådan täckning utanför tätorterna kräver cirka 8 000 radiomaster med en höjd på 40-90 meter. Beslutet föregicks inte av särskilt mycken debatt trots genomförandets totala förändring av landskapsbild, boendemiljö och fastighetsvärden.

Jämför detta med vindkraften. När det gäller förfulning av landskapsbild och boendemiljö är det rimligt att jämställa höga mobiltelefonmaster med större vindkraftverk. Vindkraftverk kräver både tillståndsprövning enligt miljöbalken (och därmed en miljökonsekvensbeskrivning, MKB) och bygglov av lokal byggnadsnämnd enligt plan- och bygglagen (PBL). Rör det sig om så kallade gruppstationer för större vindkraftverk, det vill säga tre eller flera vindkraftsaggregat med en samlad uteffekt om minst tio megawatt, anses inverkan så stor så att detta ska prövas av regeringen (efter domstolsberedning och MKB).

8 000 mobiltelefonmaster ska däremot kunna uppföras med en enkel ansökan om bygglov, mast för mast, till respektive byggnadsnämnd. Så går det när regering och riksdag bestämmer något utan att först ta reda på konsekvenserna.

Varje mast är rent tekniskt sett en delverksamhet i ett system som består av många master. Masternas sändare fungerar ju inte utan kommunikation med andra sändare i en kommun. Därför borde byggnadsnämnderna anlägga en helhetssyn på mastproblematiken, det vill säga pröva lokaliseringen av en operatörs samtliga master vid ett och samma tillfälle som en "gruppstation", analogt med vad som gäller för vindkraftverk samt även bedöma ansökningarna mot andra operatörers planer. I varje fall borde kommunerna först ha funderat över placeringarna i en översiktsplanering. Det är ju vad till och med regeringen kräver för vindkraftverk!

Operatörernas bygglovsansökningar innehåller mestadels endast en enkel beskrivning av mastens höjd, samt beskrivning av så kallad teknikbod och en kryssmarkering på kartblad som utvisar mastens läge. Regelmässigt saknas beskrivning av avståndet till bostäder och beskrivning, med till exempel fotomontage, hur intrånget kommer att upplevas i landskapsbild och boendemiljö. Operatörerna ansöker dessutom inte så sällan om bygglov innan de har ingått avtal med respektive markägare om att få uppföra en mast på dennes mark.

Många byggnadsnämnder tycks tro att statsmaktens beslut om utbyggnad av 3G före utgången av detta år sätter både plan- och bygglagen liksom miljöbalken ur spel. En hastig kontroll i grundlagen visar dock att dessa lagar inte kan ändras genom andra centrala beslut.

Byggnadsnämndernas missuppfattning eller flathet leder mestadels till att operatörernas val av mastplats godtas utan vidare, trots att valen i allmänhet endast styrs av att god täckning skall uppnås, samt att en mast skall ligga nära väg, tele- och elkablar till undvikande av kostsamma väg- och kabeldragningar. Alltså total hänsyn till operatören, ingen hänsyn till omgivningen.

Under hösten har Miljöcentrum kontaktats av ett mycket stort antal privatpersoner, som plötsligt en dag upptäckt att en hög mast har byggts eller skall byggas i deras närmiljö, utan att de har nåtts av information därom. Detta har ofta sin grund i att byggnadsnämnderna inte kungör ärendena när masterna ligger på kommunal mark, eftersom man då anser att det inte finns några sakägare. I många kommuner råder dessutom missuppfattningen att endast rågrannen till "mastfastigheten" är att betrakta som sakägare och därför skall informeras skriftligen. Rågrannen är inte sällan ute på landsbygden ägaren till ett obebott skogsskifte.

Nu utgör ju en hög mast ett mycket störande inslag i landskapsbilden även på stora avstånd från masten. Lokalisering av master i närheten av bostäder orsakar dessutom en förfulning av boendemiljön samt (på många sätt mycket allvarligare) oro över att utsättas för mikrovågor. Detta sänker tveklöst berörda fastigheters och bostäders marknadsvärden. Åtminstone sedan 1969 har svensk miljölagstiftning behandlat även sådan inverkan som en miljöstörning. Därmed sträcker sig sakägarkretsen hundratals meter, ja under vissa omständigheter beroende på topografin upp till kilometern från en mast. Rättssäkerheten kräver att alla dessa också får delta i prövningen.

Miljöbalken stadgar att "för all verksamhet och alla åtgärder skall sådan plats väljas att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljö" (lokaliseringsprincipen). Byggnadsnämnderna och operatörerna handlar dock som om lokaliseringsprincipen inte skulle gälla för mobiltelefonmaster. Därför avkrävs inte heller operatörerna utredningar som visar att valda mastlokaliseringar uppfyller kravet på minsta intrång och olägenhet. Mycket riktigt placeras därför många master olämpligt.

Plan- och bygglagen (alltså den lag som byggnadsnämnderna anser sig tillämpa) anger dels att marken måste vara lämplig från allmän synpunkt för som i detta fall mobilmaster, dels att då både allmänna och enskilda intressen ska beaktas. Här har byggnadsnämnderna sin ungefärliga motsvarighet till miljöbalkens lokaliseringsregel, men de använder den inte och resultatet blir bland annat rättsförluster för många enskilda och oförutsedda landskapsförändringar.

Miljöbalken menar med miljöfarlig verksamhet "användning av mark, byggnader eller anläggningar på sätt som kan medföra olägenheter för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande". Masterna avger både ljus och strålning. I begreppet "liknande" inryms dessutom förfulning av boendemiljö och landskapsbild. Likväl tycks ingen myndighet anse att mastfrågorna hör hemma på deras bord. Detta felgrepp plus byggnadsnämndernas flathet kan bidra till att förklara att miljöfrågorna hamnat i skymundan i beslutsprocessen om 3G.

Länsstyrelsernas miljöenheter tiger i allmänhet också still. Deras kulturmiljöenheter är däremot ofta aktiva och motsätter sig mastlokaliseringar i närheten av så kallade bebyggelselämningar, till exempel rester av en gammal grund från en sedan länge försvunnen torparstuga. I sådana sammanhang har man inget emot att masterna flyttas bort från bebyggelselämningen och närmare existerande bebyggelse. Man bryr sig helt enkelt mer om de dödas efterlämnade kulturrester än om de levandes kultur.

De som fått eller löper risk att få master i sitt närområde, upplever i dag ofta beslutsprocessen som rättsvidrig. Samtidigt tycks många aktörer ha förbisett att strikt skyldighet att utge skadestånd föreligger när estetiska störningar, liksom oro, minskar fastighetsvärden och bostadsvärden. Så är det enligt miljöbalken liksom tidigare enligt miljöskadelagen och miljöskyddslagen. Vi hänvisar bland annat till några av de skadeståndsprocesser som Miljöcentrum drivit under åren, till exempel det så kallade Gansca-målet (dom 1998 i Härnösands tingsrätt) och till den tydliga praxis som utvecklades i tillståndsärenden redan under miljöskyddslagen om psykiska immissioner (alltså oro med mera) och dessas koppling till fastighetsvärden.

Också markägarna som upplåter platsen lever lite farligt. Med nuvarande lag torde operatören och den markägare som upplåter mark för en mast vara solidariskt skadeståndsansvariga. En mast placeras ofta på en obebodd fastighet intill en by eller villaområde. För detta ringa intrång betalar operatören en ersättning till markägaren i storleksordningen 5.000-10.000 kronor per år under tjugo år.

Det är inte svårt att inse att minskade fastighetsvärden, som vid olämpliga mastlokaliseringar drabbar närboende, kan uppgå till större belopp och rimligtvis också skall ersättas. Kommunerna kan i sammanhanget också drabbas av skadeståndsanspråk till följd av felaktig alternativt försumlig myndighetsutövning om man beviljar bygglov på de bristfälliga beslutsunderlag som vanligtvis föreligger. De samlade skadeståndsanspråken skulle kunna uppgå till miljardbelopp.

Men skall offren behöva processa för att åtminstone få ekonomisk kompensation för olämpliga mastlokaliseringar? Och förstår markägarna att det hela kan bli rena förlustaffärer för dem?

Många markägare börjar nu under den allmänna opinionens tryck att säga nej till master på sina ägor. Överhöghetens svar har närmast gammaldags sovjetiska drag. En statlig utredning har nu föreslagit att operatörerna skall kunna tvinga på hus- och/eller markägare master. Hur? Jo, genom att man ska ändra ledningsrättslagen (den som från början var till för att ordna fram kraftledningar) så att den också inbegriper anläggningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät; alltså mobilmaster (men lustigt nog inte vindkraftverk).

Statsmakten har i den allmänna 3G-euforin, som nu närmast har övergått till 3G-desperation, svikit både miljön och människorna genom att utan konsekvensanalyser överlåta prövningen (utan planmässigt underlag) av 8 000 master på byggnadsnämnderna, samtidigt som man lagstiftningsvägen avser att ge operatörerna rätt att tvinga master på mark- och/eller fastighetsägare.

Ett stort ansvar vilar tills vidare på byggnadsnämnderna. De kan (egentligen skall) avstyra olämplig lokalisering av master och de kan lägga utredningsskyldigheten (ett slags bevisbörda) på operatörerna. Går ett beslut en operatör emot tar det ju några år innan slutligt beslut om ett ärende vandrar ända upp till högsta instans. Med andra ord ligger det i operatörernas egenintresse att vara lyhörda för byggnadsnämndernas synpunkter, eftersom avtalet mellan operatörerna och staten förutsätter att alla master skall vara på plats före utgången av år 2003.

Till miljöministern vill vi slutligen rikta frågan: Hur ser den logik ut, där mobilmasterna får sättas upp utan planmässigt underlag medan regeringen själv säger nej till exempelvis tre medelstora vindkraftverk därför att deras planering inte har stöd i kommunal översiktsplanering? Vindkraftverk tillför samhället hållbar energi, 3G-systemet gör tvärtom.

Björn O Gillberg
Staffan Westerlund "



Konstruktion 624 . Formgivning, arkitektur 71-72. Byggande 69. Fastighetsförvaltning 647.


Från Statistiska centralbyrån (SCB) på Intertnet 070602

Naturvårdsverket

106 48 Stockholm. Tfn: 08-698 10 00. Fax: 08-20 29 25

Ansvarar för officiell statistik på området
Miljö:
Miljötillstånd
Miljöbalkens tillämpning
Avfall
Utsläpp
Belastning


Miljö

Avfall

Länksymbol Nationellt datavärdskap för avfall
Länksymbol Översikt av återvinningsnivåer för material/varugrupper med producentansvar

Belastning

Länksymbol Tillförsel av fosfor till kusten, regionaliserat
Länksymbol Statistik för avrinningsområden
Länksymbol Belastning på Östersjön

Gödselmedel och kalk

Länksymbol Gödselmedel i jordbruket, förbrukningsstatistik genom intervjuer
Länksymbol Kväve- och fosforbalanser för svensk åkermark och jordbrukssektor
Länksymbol Försäljning av kalk för jord- och trädgårdsbruk, sjöar och vattendrag samt skog
Länksymbol Försäljning av mineralgödsel till jord- och trädgårdsbruk

Kemikalier, försäljning och användning

Länksymbol Bekämpningsmedel i jordbruket, antal försålda hektardoser
Länksymbol Bekämpningsmedel i jordbruket, förbrukningsstatistik genom jordbrukarintervjuer
Länksymbol Flödesanalyser för kemiska ämne
Länksymbol Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel
Länksymbol Miljö- och hälsofarliga kemikalier
Länksymbol Överblick över kemikalier

Markanvändning

Länksymbol Arbetsplatsområden utanför tätort
Länksymbol Boendet och förändringar i boendet i fritidshus och småhus
Länksymbol Statistik baserad på Nationella VägDataBasen
Länksymbol Markanvändning enligt Svenska MarktäckeData (SMD)
Länksymbol Bebyggd mark i områden enl. Naturresurslagen/Miljöbalken
Länksymbol Skyddad natur
Länksymbol Kust, stränder och öar
Länksymbol Småorter; arealer, befolkning
Länksymbol Tätorter; arealer, befolkning
Länksymbol Torv; produktion, användning och miljöeffekter (Torv)
Länksymbol Bebyggd mark i strandskyddsområden
Länksymbol Fritidshusområden
Länksymbol Grönytor i och omkring tätorter
Länksymbol Markanvändningen i tätorter och förändringar i markanvändningen
Länksymbol Markanvändningen i Sverige
Länksymbol Land- och vattenarealer

Miljöbalkens tillämpning

Länksymbol Miljösanktionsavgifter (MSA)

Miljöekonomi och hållbar utveckling

Länksymbol Miljöräkenskaper
Länksymbol Miljöskyddskostnader
Länksymbol Indikatorer för hållbar utveckling

Miljötillstånd

Länksymbol Luft - miljötillstånd
Länksymbol Kust och hav - miljötillstånd
Länksymbol Sötvatten - miljötillstånd

Utsläpp

Länksymbol Miljö och hälsoskadliga utsläpp till luft
Länksymbol Utsläpp av växthusgaser
Länksymbol Utsläpp till vatten och slamproduktion
Länksymbol Utsläpp till luft av ammoniak i Sverige
Länksymbol Luft; internationell rapportering

Vattenanvändning

Länksymbol Industrins vattenanvändning
Länksymbol Vattenuttag och vattenanvändning i Sverige

Övrigt

Länksymbol Miljö övrigt

Läs även SCB:s tidskrift Välfärd.

Kortadress : www.scb.se/MI

I 71 ingår kulturmiljövård enligt Kulturrådet.

Kultur och fritid

Publicering av statistik sker bl.a. på: Statens kulturråds webbplats

Kulturmiljövård

 Kulturmiljöstatistik

 Ansvarig myndighet är Statens kulturråd

Läs även SCB:s tidskrift Välfärd.

Kortadress : www.scb.se/KU



Till Entrésidan
Till Introduktionen
Till Forskningsarbetet om samhällsplaneringens problem.
Till Verksamheter i Sverige och i världen.
Till Verksamheter i rollerna A och B
Till Sven Wimnells systemtabell.
Till popup-tabell.
©1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012. 2013. 2014 Sven Wimnell, arkitekt SAR . Epost: sven.wimnell@telia.com
140410. Denna sida har adressen http://wimnell.com/omr71.html